Har sparat till barnen på en ISK i många år nu och prioriterat det framför en buffert på sparkonto. Nu när frun blivit uppsagd så känns det sisådär att bufferten inte är så stor som jag önskar i den osäkra tiden det är att bli av med jobbet.
Barnsparet står ju i vårt namn så det är ju rent tekniskt våra pengar men känns lite moraliskt fel att “ta” deras pengar. Är också rädd att jag tar pengar i onödan och då missar jag ju avkastningen när de ligger på bankkontot istället för att vara på en ISK. För om vi inte behöver hela bufferten så känns det dumt att ta ut pengarna från en ISK men samtidigt så om vi behöver pengarna mitt i en dipp på börsen så får man ju sälja i helt fel tid.
Hur ska man tänka egentligen? Borde jag flytta över pengar till familjens buffert för att öka tryggheten?
Utan att ha kunskap om storlek på er buffert och ert barnspar så vill jag ändå mena att det inte är ”omoraliskt” att stuva om i de två hinkarna om situationen nu blivit sådan att det behövs.
Skulle det sedan visa sig att pengaflytten var helt onödig är det ju inget som hindrar att göra motsvarande manöver, fast i motsatt riktning.
En ”buffert” kan väl ligga var som helst, kallas vad som helst, i vems nams som helst så länge de finns TILLGÄNGLIGA? Dvs varför krångla till och flytta om något om det inte behövs just för stunden?
Jo det är ju sant men jag tänker väl att säg att det är 100 000 nu och om jag behöver 75 000 om ett halvår och då har värdet minskat till 50 000 och så räcker inte pengarna. Men ja det är ju jäkligt osannolikt
