Håller med men det blir också konstigt att som par separera pga att en måste flytta pga att den måste äta och betala hyra men ska man vara noga så är det ju ingen som tvingar någon att äta, det väljer man förstås själv.
Ja men det kan man ju dra hur långt som helst.
Jag vill inte flytta eftersom jag gillar min stad av hundra olika skäl.
Jag har väl egentligen inte skrivit att jag tycker att det är helt fel. Min ursprungliga fråga handlar om hur det fungerar när en tvingas flytta för att kunna försörja sig och partnern då tvingas säga upp sig om den ska flytta med.
Jag har inte ställt frågan om hur man ska slippa flytta.
Nu är det ju inte så att AF kommer tvinga dig att flytta, du har ju ett val och får göra det bäst av situationen med att leva på din partners lön och andra bidrag man får då man skaffat barn.
Dessutom är pendling det första alternativet, vilket ju känns som en liten kompromiss för att hålla ihop familjen.
Jag flyttade 30 mil för att få jobb, och tvingades säga hejdå till alla nära och kära, alternativet hade ju varit SoS eller bli kriminell, inget tilltalade mig speciellt mycket.
Vill man leva tillsammans så får de se till att vara anställningsbara på samma ort.
Alternativt se till att hitta en ort där båda är det.
Ja det går väl tyngre för stora nybyggen. Men sverige består av miljarder av km dåligt underhållen infrastruktur. Det kommer finnas jobb i årtionden framåt. Kanske bara inte inom att bygga överprissade BRF
Därför att Olof Palme en gång i tiden sa till alla att vi ska utbilda bort arbetslösheten, resultatet ser du idag, nästan alla har nån högskoleutbildning och det har inte mycket värde idag om det inte är en specialisttjänst av något slag.
Lite så. Har 700.000 i årslön på att knyta snören. Helt sjukt vad värdet på utbildningar minskat och värdet på riktigt arbete stigit
Annars är det inget fel med att veckopendla under en period.
Input från en med viss erfarenhet.
Lite om mig…
Ålder. 45
Utbildning. Gymnasial yrkesutbildning med minst sagt undermåliga betyg.
Tid som arbetslös. 11 dagar.
Egenföretagare i ca. 20 år
Jobbade några år på orten där jag bor, men blev trött på att ha mycket månad kvar i slutet av lönen.
Efter samråd med blivande frun så blev det såhär.
Jag påstår inte att det är för alla eller att alla får en solskenshistoria att berätta,
men min åsikt är att vill man så går det.
Har veckopendlat drygt 30 mil enkel väg i ca.15 års tid.
Förutom en liten paus i ca. 5 år då barnen var i tonåren, för att hjälpa dom att hålla sig på banan.
Den tiden löste vi med att köpa ett befintligt företag på hemorten som numera är sålt.
Det var lite drygt då barnen var små och frun fick dra det tunga lasset hemmavid. Vissa gånger körde det ihop sig och man fick stanna och jobba upp emot 20 dagar i stöten.
Men resultatet blev som sådant.
3 vuxna barn, lever fortfarande ihop med samma underbara kvinna. Visst, jag missat en hel del av barnens uppväxt men jag tror att det blev bra iallafall.
Tack vare vår uppoffring och en stöttande fru lever vi ett fantastiskt bekvämt liv, då vi tack vare detta har kunnat skaffa både det vi behöver och villhöver. Samt att vi kunnat göra oss skuldfria.
Idag jobbar jag 3,5 dag (40tim) i veckan.
En bonus är att frun t.o.m. är glad att se en när man varit borta några dagar, så man behöver ingen hund ![]()
/P
Vad skönt det måste vara att leva med en svartvit värld utan gråskalor. Och dessutom i en hård, ironiserande och insinuerande ton om arbetslösa som har det tufft. Här får du en tillbaka.
Det räcker med ordet “barn”, så träder gråskalan in. Sedan följer femtio andra skäl. Alla olika för olika människor.
Man kan ju välja att övertolka och bli kränkt, eller så kan man fundera på hur världen hade sett ut om alla hade gjort det. ![]()
Blir dyrt om det är ett lågavlönat jobb.
Billigare än att vara arbetslös iaf.
Det beror nog enormt mycket på. Många lågkvalificerade jobb har löner med inget vidare respektavstånd mot a-kassa…
Nja, tveksamt. Dubbelt boende + resa varje helg äter nog upp hela vinsten med att jobba med låg lön jämfört med a-kassa.
Det är väl inte hela världen att veckopendla några år. Är man solo är det ju en skitsak och som gift så kan nog faktiskt äktenskapet må bra av att man under en tid endast träffas på helgerna som då uppskattas så mycket mer.
Om man tvingas pendla till ett lågavlönat jobb i en annan del av landet är det kanske hela världen. Om enda sättet att hinna hem på helgen är att flyga blir det ganska dyrt och om man då har en nettolön under 20000 blir det inte mycket pengar kvar.
Då får man väl flytta? Det är väl den enskildas problem inte samhällets
Det var ju precis det min ursprungliga fråga handlade om, hur det går till när man tvingas flytta till ett jobb och partnern då istället blir arbetslös.
Jag har aldrig påstått att man ska slippa flytta men hur fungerar det i praktiken när partnern då måste säga upp sig för att följa med.