“Den genomsnittliga bostadsarean per person i Sverige är 42 kvadratmeter (kvm) .”
Vid hur många kvadratmeter slutar vi ha bostadsbrist?
“Den genomsnittliga bostadsarean per person i Sverige är 42 kvadratmeter (kvm) .”
Vid hur många kvadratmeter slutar vi ha bostadsbrist?
Genomsnitt säger inget om fördelning.
T ex bodde jag ensam (nåja, ett barn varannan vecka) på 170m2.
Om vi bortser från barnet kan alltså tre personer vara hemlösa samtidigt som snittet fortfarande stämmer.
Hur menar du? Kvadratmeter är ett mått på bostäders storlek, inte antal.
Jaha, hur många ska vi ha då?
Finns det ens en tydlig definition? Tror folk ungefär avser detta:
Bostadsbrist är folk inte kan få tag i en bostad med en acceptabel kostnad, önskvärd standard och önskvärt läge (ort/område), där det är underförstått att nuvarande bostadssituation INTE uppfyller dessa kriterier fullt ut.
Det behöver inte finnas någon koppling till att det saknas bostäder eller kvadratmeter totalt sett utan bara att kriterierna folk ställer upp inte kan uppfyllas. Om folk sänker sina krav minskar alltså “bristen” magiskt utan att nya bostäder behöver byggas.
Precis, rymligare än andra, bättre läge än andra, bättre standard än andra, till pris de komfortabelt has råd med. Ibland även förstahandshyreskontrakt utan kö.
Det är ett relativt mått som aldrig kommer gå nå.
“Det är ett relativt mått som aldrig kommer gå nå.”
Där har du ett rätt bra svar på din fråga.
Det är inte så konstigt med tanke på att:
"
fyra av tio hushåll består av endast en person
"
Ja, så då kan man sluta gnöla om “bostadsbrist” som nåt som går att lösa och istället acceptera det som en av livets konstanter.
Det går väl att ha stor eller liten bostadsbrist? Att bara ge upp för att det är krångligt är inte så produktivt, det går alltid att förbättra även om det aldrig kommer bli perfekt.
Man behöver alltid anpassa bostadsbyggandet efter rådande behov. Så det är en kontinuerlig process, inte nåt man bara “löser” och sen aldrig behöver tänka på mer.
En var låter väl rimligt? Eller kanske två?
Det låter oklokt. Samhället förlorar ju massa pengar när ekonomin inte tillåts växa fullt ut
Man kanske skulle kunna anse att drt råder bostadsbrist så länge en medelsvenssonfamilj där båda föräldrarna arbetar måste belåna sig upp över taknocken för att ha råd med något stort nog för att alla ska kunna ha eget sovrum inom rimligt pendelavstånd (<45min)?
Nackdelen med de nuvarande sakernas tillstånd är att bankerna äger största delen av villorna i städernas förorter, vilket inte är optimalt och ett större problem i Svedala än internationellt.
Det intressanta med denna definition är att man skulle kunna fixa problemet på politisk väg genom att tex kräva att alla bolån skulle amorteras inom 20 år. Det skulle pressa ner priset på medelsvenssons villa kraftigt.
Mvh
F
Och även priset och skicket på nybyggen.
Alla bor ju nånstans. Så om alla nybyggen är hälften så stora och dubbelt så många har vi snart två bostäder var.
Nu vet jag inte om Svedala kommun har större problem än andra kommuner runt storstäder i Sverige.
Snälla, kan vi skriva Sverige när vi pratar om landet? Det blir helt schizo för oss stackare i trakten.
Bostadsbrist är de väl när de inte finns bostad för alla å inte kvadratmeter… De är trångboende man menar när de handlar om 42 kvm för en hel familj…
Man får väl spara ihop en handpenning innan köp å två vuxna som arbeter kan eller ska kunna klara av ett bostadslån utan problem ju… Man behöver inte köpa en villa på Lidingö för 20 miljoner direkt… Finns billigare utåt landet…
Hmm när man tar fram just 42 kvadradrat är det medelvärdet man räknat på då?
Isåfall blir jubdet hela väldigt missvisande då någon kan bo själv i slott medans någon annan sover på gatan men medelvärdet blir ändå högt.
mycket bättre borde vara i räkna ut median ytan.
Eller tänker jag fel här?
Det beror väl på vem man tänker sig behöver fler bostäder och yta när man skriar om bostadsbrist. Jag har inte fått för mig det är de relativt få uteliggarna.