Har klurat lite på det här med att ta sig till varmare klimat, troligen leva lite billigare och ha mer tid över till bland annat familj och alla intressen och nöjen man vill hinna med under sin tid. Känner mig något kvävd i vårt land, även om det förstås finns väldigt mycket att uppskatta också. Kanske det är en klassisk fråga om att gräset ser grönare ut någon annanstans. Känner mig ofta mycket friare när jag varit och jobbat i t.ex USA under perioder, men det är lite väl långt bort från vänner och nära släkt.
Ni som valt att lämna landet för att bo i värmen, vart har ni flyttat? Vad fick er att ta steget? Hur mycket billigare lever ni - eller gör ni det? Tänker då på troligen lägre livsmedelskostnader, lägre skatter(?), boendekostnader… vad mer? Undrar också hur ni löst det med eventuella barns skolgång? Har ni gjort en fullfjädrad emigration eller vad är alternativen ni avvägt? Förstås lika intressant att höra vad som kan ha fått de som grubblat på liknande saker att inte ta steget.
Många frågor blev det, men är lite nyfiken och grubblar gärna utanför ekorrhjulets klassiska ramar.
Vilket är huvudsyftet med flytten? Är det klimatet eller att jobba mindre?
Leva billigare kan man ju göra i många länder, men generellt så får man ju leva av sparkapital då. Om du ska jobba som en local så gissar jag att du får jobba (minst) lika mycket som i Sverige. Amerikanarna är väl inte direkt kända för att jobba lite t.ex. Om det är mer fritid du är ute efter kanske listor som denna, Arbetade timmar - internationellt, kan vara till hjälp, och då kika på något land som ligger under Sverige? Listan är ju inte komplett så är det något annat land du funderar på så får man forska lite.
Tillägg: Listor som den jag länkade ovan är som de flesta internationella jämförelser inte självklart att siffrorna går att jämföra rakt av, för det är så många faktorer som skiljer mellan länder. Men som ändå indikeras i listan så brukar ändå de nordiska länderna ha en internationellt sett ganska fördelaktig “work-life balance”.
Tack för svar! Huvudsyftet är precis det jag beskrev. Mer tid till familj och intressen, samt bo i ett behagligare klimat. Vad gäller arbete så var jag otydlig. Kan jobba varifrån som helst då jag säljer mina timmar som konsult i egen regi till internationella bolag. Att byta till ett billigare land betyder inte att jag måste ta mindre betalt. Får jag mer för timmarna har jag mer att leva utav, samt på avkastningen av det vi lyckats skrapa ihop hittills.
Jag flyttade till Malta för några år sedan. Skattemässigt har det inte varit någon större vinst, eftersom min arbetsgivare tog arbetsgivaravgiftsbesparingen (den är takad på drygt ett par tusen euro per år här, så det blir en rejäl besparing), men för dig som egenföretagare skulle det väl bli hundratusentals SEK per år om du gjorde en motsvarande flytt. Kostnadsmässigt har det inte heller varit någon större besparing, eftersom jag bor mycket lyxigare (rymlig takvåning med havsutsikt) än jag gjorde i Stockholm (16 kvadratmeters etta med innergårdsutsikt).
Den stora vinsten ligger i att jag upplever livet som mycket behagligare här. Det är svårare att kvantifiera, men vi kan väl säga att en arbetsgivare skulle behöva erbjuda hundratusentals kronor i årslöneökning för att jag ens skulle överväga en återflytt. Avslutningsvis skulle jag säga att det är värt att prova: uppsidan är enorm och nedsidan rätt liten.
Aha, ja då blir ju situationen en annan. Några tankar:
Hur ser det ut för ev. partner? Delar denne samma önskan och isf kan denne få jobb lokalt eller också jobba på distans?
Ekonomiskt tänker jag att skillnaden generellt inte är så stor om man håller sig inom västeuropa/USA.
Med skolbarn måste man väl i princip köra fullfjädrad emigration om man vill bo med barnen. Frågan blir väl snarare om man ska leta upp något ställe med svensk skola eller om de ska gå i lokal skola. Finns väl några svenska skolor i Spanien, kanske även Thailand?
Det som jag tror får de flesta att inte genomföra något sådant här är familj/barn. Om barnen redan finns och går i skolan etc. ska det till lite mer än en önskan om vackert väder för att byta (IMO såklart). Om inga barn finns alt. de är så stora att de klarar sig själv blir man mycket friare.
Tack för svar! Malta låter ju onekligen väldigt lockande. Det är precis något åt det hållet jag tänker mig. Det är ju geografiskt inom räckhåll för familj och vänner att hälsa på och vise versa. Hade som tanke att man kunde sätta in en slant av det man sparar på eventuell flytt i en slags egenkomponerad resefond där pengarna får användas till att bjuda ner vänner och familj.
Ska undersöka hur det ser ut med möjligheterna för barnen att gå i skolan där. Skulle inte vara så förvånad om Malta höll högre skolstandard än Sverige. Det bör inte vara så svårt att klå i alla fall.
Men förstår jag dig rätt att du fortfarande är svensk medborgare men att din arbetsgivare finns på Malta?
Jag skulle i så fall behöva starta ett motsvarande AB på Malta, men det bör ju inte vara en omöjlighet heller.
Tack för svar.
Min fru hade haft det lite svårare att jobba på distans, i sitt nuvarande yrke men det finns alltid saker man kan hitta på som genererar pengar om man vill. Annars kan en kombo av billigare leverne, avkastning på investeringar och att jag jobbar mindre men tjänar mer räcka och bli över. Hon är förstås med på tanken.
Fått för mig att det är rätt dyrt i Sverige, inte minst att driva egna företag. Inbillar mig att man kan leva gott för mindre på andra platser. Är inte ute efter någon lyx, utan tid med familjen. Det är ju ändå det som jag värderar högst. Skolan är ju tyvärr inte så mycket att hänga i granen utan fungerar mest som en fotboja i sin fullständiga fyrkantighet och är väl som du säger egentligen det som är störst hinder att bryta sig loss ifrån med tanke på skolplikten. Det är klurigaste nöten just nu att knäcka.
Just det. Kan vi också tona ner vår självbild av att vara det mest fullkomliga landet i världen och haft en politik som agerade på fakta och bonnförnuft istället för någon slags ideologisk fantasi hade det inte känts lika lockande med en flytt heller. Men man kan ju inte få allt.
Ja, alltså, jag jobbar för ett företag som har kontor både i Sverige och Malta, så på så vis var det smidigt för mig att flytta hit – fick byta till det maltesiska dotterbolaget i anställningskontraktet helt enkelt. EU-medborgarskap innebär i princip att man kan bosätta sig var man vill i EU så länge man kan försörja sig själv, så svenskt medborgarskap räcker fint. Däremot vill man ju undvika vad Skatteverket anser vara “väsentlig anknytning” till Sverige, för att inte bli kapitalvinstbeskattad i Sverige
Med http://maltasalary.com/ kan du se hur mycket du skulle spara i inkomstskatter, förresten – gissar att det blir tillräckligt för att köpa sig en del fritid. Facebook Marketplace funkar bra för att få koll på priser för boende (hittade båda de två lägenheter jag hyrt där, i bägge fall med några få dagar från att jag började leta till dess att kontraktet var påskrivet).
En varning på vägen bara… jag vet att många tycker annorlunda, men har kollegor som jobbat på EASO på Malta och de tycker att stället är jättekul i ungefär två veckor. Sedan blir det lite trist. Men det beror kanske på vilken fas i livet man befinner sig i…
Japp, jag känner både folk som tröttnat efter halvannat år och folk som fortfarande trivs efter ett årtionde, så det kan vara rätt olika beroende på hur man är lagd. Själv gjorde jag en testflytt på ett par månader innan jag flyttade ner permanent.
Mycket intressant! Tack så mycket för svaren. Min bild klarnar helt klart och jag ska absolut fördjupa mig mer. Har börjat rota lite i det som jag egentligen sett som största praktiska utmaningen. Den svenska järnridån - skolan. Sidospår men Sverige och Tyskland verkar för övrigt vara de enda s.k. demokratier som utövar strikt skolplikt av den dignitet vi har här. Dock verkar det som att det finns ett litet kryphål. Har det inte bekräftat men verkar som att om man håller sig borta från Sverige utan “väsentlig anknytning” i mer än 180 dagar om året så kan man ducka skolplikten.
Ja skolplikten gäller väl bara så länge man bor här, flyttar man på riktigt så skrivs man ju ut ur den svenska skolan. Skolplikten hindrar väl mer om man tänkt bo kanske halva året i annat land och halva i Sverige. Det blir svårt att få till med skolplikten. Jag tänker mer att man inte enbart ska flytta för att man gillar varmare väder, det ska bli bra för barnen också, vilket det såklart finns goda förutsättningar för i alla västländer.
Jag hade (och har väl i viss mån fortfarande) väldigt dålig koll på hur det funkade. Fick för mig att så länge man var svensk medborgare gällde skolplikten oavsett vart man befann sig och att man då var tvungen att få in barnen på en svensk skola som följer den svenska läroplanen. Så verkar ju som tur var inte vara fallet ännu.
Som du säger, barnen ska ha det bra. Det är ju själva grundtanken. Därför är ju heller svenska skolan inte så svår att lägga bakom sig då den inte är särskilt bra alls enligt min uppfattning. Dels ur ett värdegrundsindoktrinerande perspektiv samt även om man ser till kunskapsnivån.
Det har inte med medborgarskapet att göra, utan var man bor, alltså var barnet är folkbokfört. Kan nog som du säger gå att slippa även om man är folkbokförd i sverige men varaktigt vistas utomlands.
