Jag kom precis hem från en fantastisk semester i Asien och precis som varje gång jag reser bort under vintern får jag en stark lust att bara lämna allt och flytta till ett varmare land. Kanske är det extra mycket just i år, då vintern här hemma varit så grå och tråkig.
Men det får mig att fundera – är det någon här som faktiskt tagit steget och flyttat utomlands till varmare breddgrader? Jag är nyfiken på allt!
Vilka länder har ni bott i?
Vilka platser lämpar sig bäst om man har barn?
Hur är skolorna?
Är det enkelt att hitta en bra balans mellan jobb, familj och fritid?
Hur är det med språket?
Vilka språk har ni lärt er snabbt och finns det länder där det är lätt att klara sig på engelska?
Hur upplever ni attityden mot nyinflyttade?
Var har ni känt er mest välkomna?
Är gräset verkligen grönare på andra sidan?
Vad har varit bäst – och vad har varit svårast?
Jag inser att det är ett stort steg att flytta och det finns säkert många saker att tänka på som jag inte ens övervägt ännu.
Finns det några fällor man bör undvika?
Något ni önskar att ni hade vetat innan ni flyttade?
Jag är öppen för alla tips och tankar, både från er som gjort det och från er som kanske bara drömmer som jag. Ser verkligen fram emot att höra era historier och råd!
Oj, ja tråden har potential att bli intressant. Jag har själv gjort 5 interkontinentala flyttar och har vinterbostad i Asien numera. För många frågor att svara på från mobilen, men nu blev jag nyfiken på det spretiga urvalet av länder - vissa har sina kulturella utmaningar (Indien) och Uganda är jag nyfiken på varför ni valt i Afrika I stället för länder längre söderut?
För att svara på frågan om långtidsvisum I er situation så kolla om inte Uruguay skulle kunna vara ett alternativ.
Jag går i samma tankar, har kronisk värk och värme gör gott. Jag tittar främst på Thailand men även Florida. Stor fördel har ju Thailand eftersom levernet är så mycket billigare än Florida.
Det är länder som vi gillar. Värme, natur, kultur är starka faktorer för oss.
Jag har stor erfarenhet av Afrikas länder, Uganda tycker jag passar oss väl. Botswana hade kunnat vara ett alternativ, bo i Maun hade kunnat vara spännande men Uganda har fler fördelar.
Jag har aldrig varit i Uruguay men Argentina eller södra Brasilien lockar inte. Skulle det vara lätt att få visum till Uruguay så hade vi kunnat överväga det.
Ok, Botswana, Zambia Eller Namibia är länder i Afrika som jag haft i åtanke. Uruguay godkänner passiv inkomst från investeringar för long term visa - men kanske inte varmt nog för er med ca 16 grader som högsta dagstemperatur under deras vinter.
Botswana, Namibia och delvis Zambia är väldigt enkla länder att bo i med hög västerländsk standard om man betalar lite.
Zambia hade kunnat vara ett alternativ för oss också, Livingstone är en trevlig lagom stor stad. Nackdelen är att avstånden är stora och det inte finns någon kust.
Har haft tankar på flytt med familj, men blev inte så. Nu är barnen myndiga och jag och frun kör vinterbostad i Asien i stället. Men som du säger är de länderna enkla att anpassa sig till, träffade framförallt barnfamiljer från Europa som tagit steget och flyttat till Namibia och de var väldigt nöjda med skola etc.
Det blir vardag av allt efter några månader. Tittar vi t.ex. på gruppen män som flyttar till Thailand i samband med pensionen så blir tillvaron i många fall inte så rosenröd som de drömde om. Den vanligaste fällan är alkohol
Thailand hade varit något. Själv är jag nykterist så är inte särskilt orolig för alkoholen. Det som mer är intressant är hur sjukvården ser ut, hur svårt är språket att lära sig (för mig är det en självklarhet att jag vill kunna prata ned lokalbefolkningen utan problem) och hur ser skolorna ut? Sett att de har svenska skolan på flera ställen - hur funkar den?
Sjukvården är toppen, om du har försäkring eller kan betala.
Om du tänker dig en permanent flytt med barn så är mitt råd att prata med någon som bott i landet (och inte endast som expat). Thailand har helt andra sidor än de som föräldralediga svenskar får ta del av under en long stay
Jag hade inte velat att mina barn går i Svenska skolan, tanken med vår flytt är att de ska komma en annan kultur närmre och få andra förhållningssätt.
Vad jag förstått av svenska Skolan är det någon föräldrar väljer, under ett par månader, för att barnen ska följa den svenska skolplanen, medans de själva ligger på stranden.
Vi vill gärna bo någonstans där det inte finns mängder med turister och de baksidor det tex drar med sig i Thailand. Därav är Thailand inte ett alternativ för oss.
Ja du den ekvationen är fasen inte lätt att lösa
Vi har flyttat runt en hel del med våra jobb och har inget enkelt bra svar på det.
Såklart är det inte helt enkelt för oftast fattiga länder att erbjuda en hamn för familjer med allt vad det innebär i form av att behöva erbjuda sjukvård, skolgång mm för både vuxna och barn.
Emigrera kan man såklart göra men då krävs det ju att man erbjuder nya landet en behövd arbetskraft och kanske att man på sikt då vill byta medborgarskap för att helt naturaliseras där. Inte ovanligt att det krävs att man först får ett jobb och sedan kan söka arbetsvisum. Ibland blir det dock moment 22 eftersom arbetsgivare inte alltid är så pigga på att ge jobb till folk som inte är på plats och har rätt att arbeta i landet. Är man enträgen så kan det gå.
Har man kapital så är det en del länder som man kan ”köpa” sig in i för att få 1-10 års visum och uppehållstillstånd, vilket inte alltid är samma sak. Tex Malaysia my second home men kräver en hel del kapital. Thailand har lite olika varianter med kapital, men det är du inte intresserad av. Inofficiellt med kontakter kan man göra det i tex Kambodja. Finns säkert liknande upplägg i sydamerika, Afrika mm. Men som sagt kräver ofta kapital som kan uppvisas eller investeras i boende och eller statsobligationer.
En del länder har börjat med digital nomad visum om man arbetar digitalt och kan uppvisa inkomster från detsamma med lite andra dokument såsom försäkringar. Ofta gäller dessa dock bara 6 månader under en 12 månaders period. Detta för att man inte ska betrakta som skattskyldig i landet.
Har man varken kapital eller inkomst och siktat på länder utanför EU så är man nog tvungen att göra visa runs och hanka sig fram på turistvisum som uppdateras igen och igen. Lite olika för olika länder men ofta får man som svensk 30-90 dagar om landet har on arrival visum (men alla har ju inte det). Långt ifrån optimalt eftersom tillvaron blir högst temporär där man är beroende på enskilda immigration tjänstemäns välvilja att släppa in en i landet, igen och igen.
Vilket leder till det som nog är det enklaste om än inte lika billigt dvs länder inom EU där man får vistas 3 månader utan något dokument men därefter behöver man ett uppehållstillstånd. Det ordnar man hyfsat lätt lokalt om än att man kanske behöver viss hjälp om man inte är bevandrad i lokala regler och språket. Fördelen inom EU är ju att man har samma rätt som de lokala mht socialförsäkring inkl sjukvård som fungerar om man kan språket. Nackdelen är att det ofta är dyrare att leva inom EU. Det finns ju dock en del EU länder som är rätt billiga att leva i fortfarande tex sydöstra Europa.
Jag skulle säga att det är ett antal grejer man ska undersöka för att hitta ”sitt” land
Viseringsreglerna såklart
Uppehållstillstånds reglerna vilket inte är detsamma som visum.
Skattereglerna. Oftast är man skattskyldig i ett land om man är där mer än 180 dagar. Viktigt att Sverige har ett dubbelbeskattningsavtal med landet för att detta ska fungera vettigt och inte orsaka höga skatter på både inkomst och kapital
Socialförsäkring / försäkring för utlandsvistelse. Planerar man att vara utanför Sverige i mer än ett år så ska man skriva ut sig ur Sverige (annars är det folkbokföringsbrott) men då tappar man sin socialförsäkring i Sverige. Därav att man ofta behöver en annan försäkring för att täcka upp sjukvård mm.
Så tyvärr inget bra svar men kanske lite kött på benen vad man kan behöva kolla efter
Om ni vill testa att bo i Spanien så kanske det blir möjligt att långtidshyra min systers hus i Albir (norr om Alicante). De är kanske på väg hem till Sverige pga jobb.
Special territories of members of the European Economic Area - Wikipedia har en bättre karta, där man kan se vilka platser man fritt kan flytta till (de blå). Den största utgiften är väl i regel skatt, och den tror jag inte är låg i någon av dessa, till skillnad från en del holländska kolonier där man som EU-medborgare inte har fri uppehållsrätt, och till skillnad från Cypern och Malta, förstås (om man lever av kapitalvinst).
Precis, och nu när jag undersökte lite till ser jag att St Bart faktiskt ser ut att kombinera låga skatter (ingen kapitalvinstskatt) med fritt tillträde för EU-medborgare. Dock ser boende ut att vara hiskeligt dyrt.
