Visst finns det utbildningar och arbetsplatser i Sverige där man pratar engelska. Många svenskar pratar engelska (dock kanske inte lika bra engelska som vi gärna vill tro). Men antalet möjliga yrkesvägar är färre om du enbart pratar engelska jämfört med om du är tvåspråkig.
Min erfarenhet är att svenska språket är väldigt viktigt att kunna om man ska lära känna svenska personer och svenska kulturen på ett djupare plan. Kunna gå från ytliga konversationer till de riktigt djupa och personliga med en svensk, då är svenska språket viktig.
Det kan vara svårt att lära sig svenska som äldre ungdom/vuxen i Sverige. Vi byter gärna från svenska till (knagglig?) engelska när vi märker att samtalspartnern har problem med svenskan. Det krävs ofta att personen aktivt säger till sin bekantskapskrets och kollegor att “Jag vill lära mig svenska, så byt inte till engelska när ni pratar med mig. Låt mig kämpa på med svenskan och rätta mig gärna när jag säger fel.”.
Kämpa på och se till att lära dina barn svenska oavsett om ni tänker flytta tillbaka till Sverige eller inte.
Tolkar det som ekonomin redan är på det torra utifrån andra inlägg. I den här tråden lägger du fokus på barnen vad du kan göra för att det ska gå bra för de i framtiden.
Kanske växla bana, jobba mindre och spendera mer tid/fokusera på barnen under uppväxten istället DET är troligtvis den bästa ”investering” du någonsin kan göra ur alla aspekter både för dig OCH barnen!
Vi uppfostrar vårt barn trespråkigt, det är helt enkelt de språk som man behöver kunna för att hänga med här hemma och prata med närmaste släkt och vänner. Så att köra fler språk kan definitivt vara ett alternativ att överväga
Jag har ingen erfarenhet av att bo utomlands med barn, däremot växte jag och mina syskon upp lite överallt i världen. Efter 30 år flyttade mina föräldrar tillbaka till Sverige. Jag var då 15, mina syskon yngre. Mamma är från Storbritannien och vi gick alltid i brittiska skolor och pratade uteslutande engelska, förutom med pappa. När vi kom till Sverige hamnade vi alla i vanliga kommunala skolor. Lite tufft med läsningen första året, men idag hörs det inte att jag inte bott i Skåne hela mitt liv
Med 7% avkastning; 76 msek i sparkalkykatorn. Ska de leva på CSN och ingångslön i tio år så hinner ju beloppet dubblas till över 150 msek.
Någonstans blir ju frågan om det är bästa sättet att spela den handen… normala barn har 1000x mindre kapital, men de agerar inte som att de har ytterligare 1000 ggr mindre. De flyttar inte till savannen och lever ovaccinerade utan mat och vatten bland malariamygg i kobajshyddor 1/3-del av livet.
Men av någon anledning förväntar man sig det av superrikas barn. Solidaritet. Iaf i Sverige. Visst; det är ödmjukt och kanske “härdar” och ger en politisk gravitas. Prinsar skickas ju in i millitären för att kunna agera ledare i krig. Prins Harry var väl i Afghanistan t.ex?
Men man ska nog ha en medvetenhet om motivet och nyttan. De får inte tillbaka några ungdomsår och eventuella sår kan bli permanenta skador istället för uppbyggliga erfarenheter.
Du har fått en faktor 10 fel i den beräkningen av någon anledning. Med W sparat varje år och r i avkastning, så är totalt kapital efter N år W\frac{(1+r)^N-1}{r} vilket i detta fall blir 6.14 miljoner.
Det kanske är mer meningsfullt att ha en bra utbildning då, men det är ändå som att något skaver med idén. När jag pluggade ekonomi tog de aldrig upp praktisk privatekonomi eller företagsekonomi. Bara micro och makro, vilket i princip var allmänbildning eller kuriosa. Jag fick ju själv luska ut formler för ränta på ränta och livsinkomst o.s.v. De perspektiven borde vara a och o, men nämndes inte ens mer än möjligtvis i förbigående.
Efteråt har jag hört att modern utbildning utformades för soldater i preussen och senare fabriksarbetare. Är man ekonomiskt oberoende eller nära så borde ju fokus vara mycket mer på livsbeslut, värderingar, beslutsfattande och privatekonomiska konsekvenser. Jag vet inte om någon utbildning är till för att gagna en sådan elev. Målet är väl att få eleverna att passa framtida arbetsgivare?
Men att ha band till sina rötter genom språket är såklart ovärderligt och en annan sak.
Skulle ni överväga att anlita en “nanny” till barnen? En svensktalande person som har som uppdrag att prata svenska med dem i vardagen såväl som att ta med dem till parken osv. Tänker att det kan vara knepigt att ha renodlade lektioner när de är så små och att de eventuellt gynnas mest av att vara i språket på ett naturligt sätt.
Utöver det tror jag att besök i Sverige är bra, så att de får utveckla språket ordentligt i perioder. Barn lär sig snabbt!
Läs sagor och se barnprogram på svenska. Ha kontakt med släktingar och vänner på svenska.
Oavsett hur framtiden blir för dem är det en gåva att kunna fler språk. Och som flera andra redan sagt så finns det alternativ för studier på engelska i Sverige!
Äääh, är det den enda tänkbara framtiden åt dem? Ska en förälder välja barnens yrkesbana och dessutom 20 år i förtid? De kanske vill bli grävmaskinister eller violinister eller vadsomhelst.
Edit: Haha, nu ser jag Angaudlinns kommentarer också
Absolut, många verkar ok med att barnen blir vad som helst, men om man hypotetiskt bryr sig om dem så finns det väl ett spektrum av livsutfall från bättre till sämre?
Greta Gris (Peppa Pig) på svenska via svtplay.se är nog bra, de talar tydligt.
Disney+ har en massa med svenskt tal.
Kan vara bra att titta på samma tv-avsnitt på engelska och svenska och göra det många gånger med samma avsnitt. Barn gillar repetition mer än vuxna.
Det är mycket som man gör som förälder som barnen tycker är konstigt, det får du nog vänja dig vid!
Det finns säkert alternativ, men jag tror inget funkar lika bra. Det som behövs är konstant exponering. Sedan hjälpte det säkert att när vi pratade med farmor och farfar på datorn så pratade dom ju svenska, det är nog viktigt åtminstone när de blir lite äldre, att det märks att det är andra än pappa som pratar svenska.
Bara att bita i det sura och börja. Det är kanske bäst att mjukstarta lite, läs svenska böcker, barnprogram på svtplay (VPN hjälper för att kunna titta på allting), skaffa en ordbok på svenska (vi hade Norstedts första ordbok), när hen säger nåt på engelska så fråga om de vet vad det är på svenska. Det blir mycket enklare med den yngre som inte kommer att veta annat.
Skaffa dig en svensk au-pair istället för nanny eller som komplement.
Hen kan prata både engelska och svenska med barnen.
Hen tränar engelska och barnen lär sig svenska.
Win-win.
Eller bara flytta till Sverige.
Barnen lär sig svenska fortare än kvickt. Det kan bli värre för din fru men jag vet flera engelskspråkiga som lärt sig svenska relativt snabbt om de lägger manken till. Problemet är nog att folk inte har tålamod att prata svenska med en amerikanska utan slår över på svengelska direkt.
DET är troligtvis den bästa ”investering” du någonsin kan göra ur alla aspekter både för dig OCH barnen! 
De kanske vill bli grävmaskinister eller violinister eller vadsomhelst.