Jag kanske sitter i lite av en unik situation men tänkte höra om någon har erferenhet eller förslag på lösning.
Jag bor utomlands sedan rätt länge (USA) och har nu barn här. Min fru är amerikan och när jag skaffade barn tänkte jag att vi stannar så klart här och i Sverige kan alla engelska ändå.
Så jag lärde inte mina barn svenska utan vi kör engelska hemma. De är nu 3 år och 8 månader gamla.
Jag börjar tröttna lite på kulturen här om jag ska vara ärlig. Sverige känns lite “snällare” överlag medans det är rätt så mycket dog eat dog här. Antingen så är du en vinnare eller så är du en förlorare. Det finns dessutom gott om totala galningar här jämfört med Sverige.
Visst finns en del fördelar också men överlag börjar jag bli sugen på att en dag flytta tillbaka.
Hur hade ni gjort i samma situation? Jag tänkter att det krävs väl högsta betyg även i svenska språket för att komma in på Handelshögskolan?
Finns det kanske några högstadier eller gymnasier som är helt på engelska?
Jag tänkte jobba här kanske tio år till och sedan när jag nått ordentlig FIRE flytta tillbaka,
Ungarna är ju så små. Dags att du snackar lite svenska med de. Engelska får de på köpet ändå. Sen är det inte säkert att dina barn vill läsa på Handelshögskolan, men ett extra gratis språk så får de fler möjligheter.
Pengar borde blir mindre och mindre betydelsefull för dig i och med att dina investeringar växer och snart blir din ”contribution “ i form av lön betyda mindre och mindre. Finns mycket som är dåligt i Sverige också. Om du ska flytta tillbaka hit eller inte är något som din familj behöver komma överens om.
Varför är du så fokuserad på Handelshögskolan? (Jag har examen därifrån själv men även läst på andra lärosäten)
Dina barn är båda under 3 år. Låt se vad framtiden ger de för intressen och inriktning så kommer det säkert visa sig ens OM de vill plugga och i så fall VAD och först därefter kommer liksom VAR in i det hela
Spetsade till det lite med just Handels. Vad jag egentligen menar är att det vore tragiskt om de inte kan komma in på den utbildning de vill för att jag inte lärde dem svenska.
Att de blir handikappade pga det så att säga. Jag måste komma på något sätt så att det kan gå bra för dem i Sverige trots detta. Annars får jag väl bo kvar här helt enkelt men det vore synd.
Det finns ju massor av tid att komma igång med svenskan. Dock kan jag konstatera att mitt barn, som var under två år när vi flyttade tillbaka, har en lite udda svenska tack vare att den andra föräldern är engelskspråkig och att hen har gått åk 4-9 på IES.
Bara för att ni flyttar hit innebär det ju inte att de vill gå på universitet här, vid det laget har de ju förmodligen flyttat hemifrån. Bara något att ha i bakhuvudet. Även om det så klart är bra att hålla så många dörrar som möjligt öppna. Men håller med de andra, finns ju gott om tid att lära sig svenska. Borde finnas privatlärare, om inte så via Zoom?
Jag har en tanke om att kombinera komvux med fristående kurser på/ utanför universitet, parallellt med att barnen får bildning genom resor och friluftsliv.
Det viktiga är väl disciplin, studieteknik och eget driv - inget som lärs ut på etablerade lärosäten direkt. Sådant måste ändå komma hemifrån/ från eleven själv.
Jag tänker att syftet med utbildning är jobb. Och syftet med jobb pengar. Om du är Fat FIRE år 2035 lär du ju ha massa extra pengar tio år senare när den yngsta är i 20-årsåldern. Öppnar inte det andra dörrar än ett traditionellt lönearbete för dem?
I tråd efter tråd där du pratar om dina barn så dominerar ett oskönt intryck av att du ser dem som förlängningar av dig själv och din statusjakt.
Du lär få en chock den dag de är 18 och du inser att de (förhoppningsvis) inte kommer göra precis som du säger åt dem att göra.
Jag kan för övrigt varmt rekommendera IB, vi som gillade att plugga fick våra lystmäten fyllda där. Vi lärde oss så klart mer engelska än motsvarande svenska program men vi läste även mer svenska böcker än vad de svenska programmen gjorde, och försprånget inom alla ämnen var högst påtagligt när man läste på universitetet med folk som gått andra gymnasielinjer. Inga var i närheten.
Flytta. Barn i de åldrarna lär sig fortare än du själv plockar upp nya slangord.
SKa du boka in dem? Om de vill bli murare, läkare, hortonomer eller golvläggare då?
Ja, massor!
Då kan du ju med fördel börja prata svenska med dina barn. Svårare är det inte.
En kompis till mig är född i grannlandet norr om dig, där de brukar samma språk, men inte är fullt så helgalna. Han pratade engelska med sina barn hela uppväxten och svenska med hustrun och hon pratade svenska med barnen. Jäklar vad imponerande det var att höra deras kids när de var små. De växlade språk snabbare än tanken.
Frågan framstår som lite ofokuserad. Det finns undervisning i svenska online om du vill köpa en kurs åt barnen. Min son är sju år och har nyligen börjat en språkkurs online.
Det finns poänger med att plugga i Sverige om man bor utomlands. Svenska universitet är knappast bäst men de är avgiftsfria. Det är egentligen samma sak som gäller mycket av välfärdspaketet i Sverige.
Verkar det inte bättre att göra en konkret plan än att bete sig som att framtiden ligger i någon annans händer?
De är ju fortfarande små så det borde ju inte vara för sent att lära dem svenska hemma.
Vi kör tvåspråkigt, viktigt att isåfall vara disciplinerad som vuxen och inte blanda språken utan alltid hålla sig till det ena språket. Det + att ta alla barnprogram på svenska så lär de sig nog ganska snabbt.
Vi var i samma situation som er. Jag flyttade tillbaka med familjen för två år sedan efter 27 år i USA, barnen var då 5 och 1.5 år gamla. Jag har pratat uteslutande svenska med dem sedan födseln, vi tittade på svenska barnprogram på svtplay, läste svenska böcker etc, och det har gått jättebra. Äldsta barnet har alltid varit helt tvåspråkigt, han byter språk snabbare än jag kan, den yngsta hade inte börjat pratat riktigt än när vi flyttade. (Nu är situationen omvänd istället, frun pratar uteslutande engelska med dem och vi tittar på engelska barnprogram.) Äldsta barnet kommer att börja hemspråksundervisning i engelska nu när han börjar ettan.
Oavsett om ni tänker flytta eller inte så gör du barnen en tjänst om du pratar svenska med dem. Alla forskningsresultat jag sett visar att det finns många andra fördelar med att lära sig flera språk som barn, utöver att man just kan ett till språk.
Så börja prata svenska med dem. Treåringen kanske blir lite motvillig om hen nu redan kan engelska men om du inte ger upp så tar det nog inte lång tid.
De är ju fortfarande jättesmå, så igång med svenskan. Ta gärna in extra hjälp / lärare om sådana finns lokalt så de kan få både tal, läsförståelse och skriftspråk från början av ett proffs.
Det finns internationella skolor på rätt många ställen i Sverige, åtminstone runt större städer som andra tipsat om. En del kompisar har satt sina barn där (trots de är svenskar). Även om språket varit ok så har en del ändå haft problem med läsförståelse/skrift på svenska så engelska som utbildningsspråk har varit att föredra. Om/när de kommer till universitetet så är ändå den mesta litteraturen på engelska och deras svenska har förbättrats så det brukar gå jättebra för dem.
PS: I USA får man nog vara beredd på det mesta. Kompisars kompisar som flyttat dit för ett år sedan fick plötsligt sina visum indragna. Mannen var på tjänsteresa utanför USA och kom inte in utan fick åka till Sverige för att försöka starta upp livet här. Frun satt fast med barnen i USA och fick sälja hus, bil mm och följa efter, samt säga upp sig från sitt jobb. Helt galet Så ett tips är väl att ha en Plan B.
Jag skojade lite om Handels. Mitt mål är att det ska vara lyckliga och trygga som vuxna.
Jag skulle supporta dem om de ville bli rörmokare också¨. Däremot skulle jag försöka styra bort dem från dans, konst, skådespeleri och liknande inom universitetsstudier. Sådant får man syssla med som hobby, det är väldigt svårt att försörja sig på sådant tyvärr.
Sedan vet jag inte hur mycket de kommer lyssna på en gammal gubbe som mig. De är båda unga och jag är inte så erfaren som förälder. Treåringen är redan rätt trotsig. Idag hävdade han bestämt att han minsann inte ville ha några raketer (köpte raketer inför 4 juli). Han ville ha leksaker istället när vi var i en fyrverkeriaffär och grät och levde stolle trots att jag påpekade att de inte ens sålde leksaker.
Men hursomhelst, angående IB. Kan man klara sig igenom detta i Sverige även med knacklig svenska?
Edit: sorry! Jag svarade på fel inlägg här verkar det som. Det var menat till Agaton.
Jag vet egentligen inte om universitetsutbildning är ett säkert kort i framtiden i och med AI.
Men fristående kurser har ju historiskt sett kanske inte varit ett lika säkert kort som ett mer traditionellt program typ jurist eller civilingenjör.
I framtiden kanske man måste vara lite mer otraditionell dock. Senast idag gick väl Fords VD ut och sade att AI kommer ersätta varannat kontorsjobb. Gäller nog att kunna vara flexibel framöver eller att jobba med händerna, typ rörmokare eller tandläkare.
Jo, men det känns sådär att plötsligt börja prata svenska med min treåring.
Det är väl ungefär som om din pappa nu plötsligt skulle börja prata enbart kinesiska med dig.
Min tråring pratar bra engelska och vi har konversationer,jag kan fråga hur hans dag har varit, vad han lekte med Owen osv.
Om jag börjar prata svenska kommer det ju bli typ: BLÅ FÅGEL, BLÅ FÅGEL, TRYCKA KNAPPEN TRYCKA KNAPPEN. Han kommer väl tro att jag blivit mongo över natten.
Edit: Men kanske är det det jag måste göra. Men det skulle i så fall bara vara jag som pratar svenska och jag jobbar väldigt mycket. Vet inte om det skulle räcka.
Vet inte vad jag hoppats med tråden men kanske att det hade funnits sommarläger för barn i liknande situation eller nån online svensk skola för liknande situationer eller något. Eller helt engelsk utbildning i Sverige, och här verkar väl IB kanske vara något enligt en del svar i tråden.
Så ett tips är väl att ha en Plan B.