Hej RT!
Funderar nu på allvar att lägga Sverige bakom mig, MEN… har en fantastisk arbetgivare här i Sverige som jag varit lojal mot i snart 10 år. Det ska poängteras att det är ett välkänt svenskt multinationellt bolag som även har verksamhet i det nya landet jag kommer kalla hem, snart. Jag har även skapat goda kontakter med kollegor i den organisationen i det landet.
Så med det sagt skulle jag ogärna lämna min arbetsgivare, men ändå vilja flytta snarast.
Har ännu inte tagit upp det med arbetsgivaren, men smått hintat lite kan man säga. Har för avsikt att diskutera det snart men hade hemskt gärna fått er input på det!
Tror inte det skulle vara något problem om min roll existerade i en organisation i det landet men tyvärr jobbar jag så pass långt upp i organisationsträdet att min roll bara finns i huvudkontoret. Har svårt att tro att arbetsgivaren skulle göra undantag för detta för nöjes skull, särskilt i ekonomiskt pressande tider.
Förutsättningar
Jobbar idag 99% remote, reser in för enstaka möten/workshops ett par gånger i månaden.
Jobbar inom IT-branschen systemutveckling, 10-års sammanlagd branscherfarenhet
Förvärvat spetskompetens inom ett av bolagets egenutvecklade system där jag är en av de få som kan det i hela bolaget.
Tagit ut nära 0 kr i CSN
25-30 års åldern, det största av värde jag släpper är nog förstahandskontraktet i Sthlm.
Så vad är mina alternativ om jag envist ska packa väskan ändå?
Några egna desparata idéer:
Gå ned i arbetstid till 70% + köra full remote + bli antagen till språkskola (i 6-24 mån) så vis börja på studentvisum
Be om att få ett nytt anställningsavtal i det och på egen bekostnad omlokalisera till landet, få dem att “skapa min roll” i det landet.
Ta tjänstledigt, köra språkstudier fullt ut och prova vingarna no strings attached.
1 är lite min variant av att ha kakan och äta den, vet ej hur ok detta är med visumregler för student, har läst på att man får jobba upp till en viss %. Detta alternativ underlättar om jag vill söka jobb då språket öppnar upp mer. 2. känns mest korrekt men också mest omständlig för arbetsgivaren. 3. känns mest risky, och innebär ett större inkomstbortfall, sparandet åker ju direkt.
Tankar idéer? Något jag inte tänkt på? Vet att t.ex. pension får lida när man gör sådant, men vad gör det om man ångrar sig på ålderns höst att man inte tog sig an detta!!
Hade jobb i Sverige jag såg över möjligheterna att ta med och köra 100% remote
Vilket land flyttar du till? Inom/utanför EU? Inom EU behöver du inget visum.
Om du har tänkt att flytta utomlands och vara där mer än ett halvår ska detta anmälas till SKV. Händer inte mycket mer än att det är registrerat.
Ska du stanna där mer än 1 år, ska du skriva ut dig från Sverige. Då byter du land du är skatteskyldig i och sjukförsäkrad mm
De vägarna att gå som jag ser det är:
Alternativ 1
Fortsätta med svensk arbetsgivare. De måste då följa landets regler när det kommer till arbetsgivaravgifter skatter mm.
Det man ska tänka på är att man ska skatta sin inkomst i det land man bor i.
Var lagom mycket av intresse av min förra arbetsgivare. (läs no-way)
Alternativ 2
Ett sätt att göra på är att ta anställningen i landet du flyttar till om de som du säger finns i landet. Då kan du över enheterna internfakturera. Inte heller 100% uppskattat då ena landet och enhet måste hantera din pay-roll mm men det går ju att efter-internfakturera också.
Det är troligen det enklaste sättet och det som min förra arbetsgivare rekommenderade.
Alternativ 3.1 - är att skapa egen firma i Sverige och fakturera firman. Då får du sköta administrationen mellan landet du landar i, Sverige och firman. Du lär bli obegränsat skatteskyldig i Sverige och måste hålla koll på dubbelbeskattningsregler. Lär vara bökigt. 3.2 - är att du skapar egen firma i landet du landar i. Typ samma som 3.1, men du hamnar i landet du bor i. Kan vara skattemässigt fördelaktigt, men bökigt om man inte kan språket, regler och lagar. Pension och sjukförsäkring tex.
Alternativ 4
Detta är absolut inte en rekommendation då det går emot lagar och regler.
Säg att du planerar att åka på lite studiesemester till ett land och “tror” att det är just under ett halvår, är det mer eller mindre inga problem att gå ned lite i tid och jobba remote (förutsatt att arbetsgivaren tillåter det över nationsgränser (inte alltid OK)).
Att resan sedan drog ut på tiden och du råkade vara där 1-1.5 år, shit happens? Vem hade (ehrm host host) kunnat veta?
Ska du bo där en längre tid, säg 2-3+ år plus. Bör du däremot se över permanenta lösningar.
TACK för ett toppensvar. Det är inte inom EU. Som mitt anv namn kanske antyder är det Japan så det är aningen utmanande tidszons-mässigt och när det gäller regleringar.
Utgångspunkten är minst 6 månader, antagligen ett par år till man skulle “tröttna” eller av visumtekniska regler inte kunna.
Detta lät intressant, har hört att det finns byråer som specialiserar sig på detta, men känns som något som de gärna tar kraftigt betalt för. Mellanhänder är nog att undvika i ren allmänhet… men intressant idé om man kan allt själv
Jag beräknar också att det finns en risk att min lön kommer minska reellt, men att detta pareras något av minskade levnadskostnader.
Misstänker starkt att detta förekommer redan i någon varierande grad. Det finns filurer i bolaget som verkar infinna sig på annan ort lite oftare än kan tänkas. Om man mot förmodan på papper skulle bli “caught” vilka arbetsmiljöbrott utsätter man sin arbetsgivare för…? Japan har tyvärr vad jag vet en ganska strikt immigration och lite uppsökande karaktär av löst folk, så vill ogärna bli ovän med myndigheterna där även om poliserna är snälla som få.
Inga skulle jag tro. Såvida de inte beordrat dig att åka dit. Har du valt att göra home office från någon annanstans än ditt egna skrivbord, är det ditt val.
Så länge du är där med rätt visum är det väl inga problem. Om du väljer att jobba lite medan du är på semester är det väl ditt val? Om du extraknäcker medan du pluggar, lika så.
Jag är inte visumexpert men tror jag har läst att jobba remote i Japan för utländskt företag inte räknas som att du jobbar i Japan. Spännande val! Försök hålla tråden levande med den svenska delen av företaget, japansk arbetskultur är horribelt tuff.
Det är helt riktigt enligt vad jag läst och hört från goda vänner där. I japanska bolag räknas både lön och semesterdagar från “0”, kanske börjar på 10 semesterdagar max, från dagen man börjar och ökar årsvis. Svenska fack i all ära (hehe Tesla?!) och kollektivavtal… detta är ett byte nedåt i den “tryggheten”, däremot verkar det som att det är praxies med en årlig prestationsbaserad bonus ovanpå grundlönen, så det kanske är fint?
Så jag är redan nu inriktad på bolag med västerländsk bas/kultur där medarbetaren har goda förmåner. Hoppas kunna tillgodoräkna det i och med att man tillhör ett bristyrke med specialistkompetens…
Detta gäller rimligen inte bara i Japan utan globalt. I den expat-värld jag lever i numera är just medföljares arbetsmöjligheter en stor fråga. Sverige har avtal med ett litet antal (färre än tio) länder om att medföljare ska kunna ta lokala jobb av olika slag. Den vägen att arbeta är alltså komplicerad och förutsätter i princip att man valt ”rätt” land att bo i med detta som utgångspunkt.
Därtill finns numera ganska många som jobbar på normala jobb på distans från Sverige. Jag har alltså flera kollegor med sådana arrangemang. Ofta bygger det, såvitt jag förstår det, på att man har en upparbetad position i något privat företag och att de godkänner att man under några år jobbar på ”heldistans” från utlandet. Att tidszonen är rätt (eller ”rimlig”) är sannolikt en viktig faktor i många fall.
Som medföljare har man sin juridiska status både i Sverige och i stationeringslandet ordnad. Detta är alltså ett icke-problem för den gruppen. För övriga är det ett större problem. Sannolikt är det alltså hemlandets regler som i första hand ställer till problem för utlandsboende ”distansarbetare”. Det förekommer såvitt jag förstår det en hel del fusk med sådana här saker. Det handlar alltså om ett ”fusk med regler” för att kunna bo i ett visst land i önskad omfattning, inte för att man sysslar med något kriminellt eller fuskar med något ekonomiskt.
En viktig faktor att hålla koll på i Sverige är sannolikt den nya utbetalningsmyndigheten. Det har sagts explicit att möjligheten att bo utomlands och ta emot bidrag ska elimineras. För skattebetalare i Sverige är detta mycket goda nyheter. Iom att det sagts så tydligt räknar jag med att det kommer att verkställas. Det innebär samtidigt att en del ”normala personer” som inte följer regelverket kan komma att avslöjas. Jag menar då personer som inte befinner sig i ”hemlandet” och inte försörjer sig på bidrag.
Vet inte hur mycket SKV eller medpart kommer leta svenskar i utlandet som arbetar mot Sverige och betalar skatt där. Känns… omotiverat.
Bidragstagare boende i utlandet däremot.
Nej, det jag syftade på var mer om man t.ex. tar emot barnbidrag eller andra transfereringar. Om man ska upprätthålla en ”fasad mot det offentliga” av att bo i Sverige även om man inte gör det kan det ingå att ta emot vissa bidrag eller göra andra saker som ger avtryck i de offentliga systemen. Det kanske går att hitta något arrangemang för att hantera det men allt sådant är individuellt.
Jag menar alltså främst att ”normala personer” kan fastna i trålen som en ”bifångst”. Man har helt enkelt inte varit så petig med formalia eftersom ändå någon detaljkontroll tidigare inte funnits.
Inkomstbortfall, låg rekrytering pga ansträngda världsekonomin, är väl de som är det största riskfaktorerna? Tjänar man ingen deg är man inte värd mycket hos immigration
Är lite av en riskminimalist, så hade nog inte utsatt mig för en sådan situation där värsta möjliga utfall är möjliga. Vill helst ha något signerat på papper innan man ger sig av, men klockan tickar så snart kan det vara motiverat att agera utefter andra faktum…
Ett tillägg till @Kirtapp s eminenta sammanställning:
Alternativ 5
Man brukar ha rätt till tjänstledighet för studier. Så ta tjänstledigt 6 eller 12 månader för att studera. Då får du känna på hur det är att bo där. Om det känns rätt efter denna tid kan du diskutera vidare med din arbetsgivare.
Man bör ju få att välfärdsrelaterade utbetalningar frysta från 6 månader av att inte checkat in genom passkontrollen tänker man…
Jag tillhör utan tvekan den del av det svenska samhället som just nu betalar väldigt mycket mer än vad jag får ut av systemet. Som frisk tjänsteman som ej konsumerar public service.
Skatteverket ska hålla sig till sitt och jag till mitt, bäst så Förhoppningen var att tjäna en svensk lön och fortsätta skatta svenskt (trots delvis motvilja), trots SEK inte är högt i flagg är JPY inte så farligt att växla mot, men känns som det blir mest juridiskt korrekt så länge man är anställd i det svenska bolaget.
Hur det krockar med regleringar i Japan är bara ett blur, och jag tror inte de uppskattar det.
Dock har jag hört rykten om att deras regering nu utreder ett s.k. Digital Nomad visum som ska möjliggöra det, men jag vill inte ställa mig i kön på japansk byråkrati, det har jag inte tid med.
Gäller detta även studier som inte har direkt koppling till ens yrkesutövande?
Är inte så sugen på att vara student, om jag ska vara helt ärlig, vill jobba och hålla pengamaskinen ingång men detta kanske blir den enda utvägen från det svenska ekorrhjulet… nåväl det kanske är en stepping stone till vad som komma skall, ett sabbatsår man aldrig tagit.
Poängen här var mest att viljan att bo i land X kan kollidera med svenska regler. I värsta fall kan du bli dubbelt skatteskyldig eller liknande. Det lär inte vara ett problem kortsiktigt men det är ju mycket möjligt att du trivs där och allt fungerar fint. Trist då om diverse byråkratiskt strul ska ställa till det.
Behöver inte vara sammankopplat med nuvarande arbete på något sätt. Du behöver inte ens ta poängen (det kan däremot innebära problem med ditt visum och CSN). I Japan kan närvarokraven vara hårda i språkskolor.
så det är aningen utmanande tidszons-mässigt och när det gäller regleringar.
