Är i behov av lite råd, jag funderar på att sälja min bostadsrätt för att köpa en ny (för mig). Lite siffror:
Ålder: 31
Lön: 63k/mån
Bil: Ja
Befintlig bostad: 56% belåning (2,5M värde)
De lägenheterna jag tittar på ligger i prisintervallet 3,2-3,8M. Det skulle göra att min belåning blir ungefär 2,5 miljon i det högre prisintervallet (köper lägenheten själv). Siktar på en belåningsgrad på 69% (för 1% amortering). Tar jag en onödigt stor risk i min privatekonomi? Mina servettskalkyler pekar på att nettokostnaden blir ungefär 3000/mån högre, vilket i sig inte är ett problem. Men den totala risken vid ränteökningar etc ökar.
Skulle inte säga att månadssituationen ser märkvärdig ut egentligen, generellt är nog många mer belånade med sämre marginaler. Hur mycket kan du spara i dagsläget?
Ligger lägenheten på attraktiv ort? Det är en annan typ av prisrisk (och avgift) för en liten sekelskifteslägenhet i stockholms innerstad och en större “halvny” i en förort till en mindre stad.
Jag kan inte se något problem överhuvudtaget i ditt fall?
(Synd bara att här i Stockholm räcker knappt 3,2-3,8M för en vettig fräsch hyfsat rymlig tvåa på minst ca 55 kvm, det beror på… men pratar för mig själv nu. Oavsett om det är i stan eller i en “ok förort”. )
Sedan har folk verkligen totalt olika åsikter om hur stor kontantinsats som är lämplig, i synnerhet på ett investeringsforum, gällande det vågar jag verkligen inte ge råd. Om jag förstår dig rätt kommer du gå in med ca 1,4 miljoner på ett bräde. Finns väl vissa här som maxbelånar så mycket de kan och pumpar in resten i sparande medan andra har en helt annan taktik/strategi. Vissa människor är totalt livrädda för lån och mår dåligt av det, andra är det inte, extremt personligt. själv har jag valt någon typ av medelväg.
Jag har lön och lån på de nivåerna och känner inte att det är några problem. Det blev lite svettigt ett tag när räntan rörde sig upp över 4,5% men det va inte värre än att det räckte att dra ner sparandet den korta period som räntan höll sig på den nivån. Beror såklart på hur dyra vanor du har i övrigt också.
Det låter ungefär som samma slutsats jag dragit, bostaden ligger i en mellanstor stad. Attraktivt område helt klart. I ekvationen ovan så handlar det om en 3-4:a på 80-110 kvm.
Om jag inkluderar amortering (2049:-) idag så sparar jag ungefär 27,5k per månad. Så det blir ju inte knivigt med räntan förrän minst 10-12%, även där kan jag ju flytta delar av ISK för att täcka stora delar av lånet.
Jag har dålig koll på åldersfördelningen här på forumet men den spelar säkert roll för vad som uppfattas som “hög ränta” . Jag köpte min första lägenhet 1986, så för min egen del känns räntor om 4 a’ 5 % inte som höga när jag tänker tillbaks. Då, i slutet på 80-talet och början på 90-talet kommer jag ihåg min ränta som 17-18 %.
Att vid den tiden förlora jobbet pga nedskärningar, separation, partnern gick bort eller något annat, betydde för vissa ekonomiskt trångmål som kunde bestå i många år framåt. En bekant som separerade, där huset fick säljas med rejäl förlust men med lån som fanns kvar, hamnade i den sitsen med dubbla bajsmackor. Tills nyligen har det betytt vända på slantarna, 2 jobb och att utlandssemestrar med (nu vuxna) dottern inte har funnits på kartan.
Kanske läge för en undersökning om åldersfördelning plus vad som uppfattas som normal / hög ränta?
Om jag förstår dig rätt kommer du gå in med ca 1,4 miljoner på ett bräde. Finns väl vissa här som maxbelånar så mycket de kan och pumpar in resten i sparande medan andra har en helt annan taktik/strategi. Vissa människor är totalt livrädda för lån och mår dåligt av det, andra är det inte, extremt personligt. själv har jag valt någon typ av medelväg.