Vad är det som gör detta till “Föräldra“FIRE? Är det inte bara “lean“FIRE men att ni råkar ha barn? Jag menar, barnen är väl inte en förutsättning för att kunna sluta jobba?
Även om du fortfarande är lite återhållsam med detaljer så förstår man lite mer hur det går ihop.
Det låter helt klart som du är en doer! Det finns många sådana saker man kan göra för att komma ner i kostnader och jag tror att svenskar är generellt sett ganska dåliga på sådant som anses lite “obekvämt”.
Jag fascineras ofta av att många i Italien knackar på dörren till ett hus och säger “Jag skulle vilja köpa ditt hus för XX kr om du är beredd att sälja”. Behöver oftast inte vara svårare än att “fråga”.
Vi har köpt tre hus på ungefär det sättet! Helt utanför den vanliga bostadsmarknaden.
Många i Sverige är väldigt rädda för att bryta mönster och gå utanför boxen. Om man gör det i Sverige får man väldigt många fördelar gentemot andra eftersom det är så få som gör det.
Det är Föräldra-FIRE för jag säger det är Föräldra-Fire!
Hade det inte varit för barnen hade vi inte gjort FIRE, barnen är Helt i fokus. Att leva billigt är en egentligen inte fokuset. Det gör vi för det går och det är roligt.
Jag ser ut som en typiskt kille från mellanöstern. Ibland vill ICA-handlare inte ens ha mina pengar även när jag är redo att betala fullt pris. Har du tips på hur jag kan få de att ta emot mina pengar?
Jag gillar själva konceptet med att handla mat svinn-smart och köpa begagnade kläder och prylar. Inte enbart av ekonomiska skäl utan kanske främst ur ett klimat och resursperspektiv.
Sen är jag personligen mer road av att jobba och tjäna pengar än att minimera utgifter, så föräldra-fire är nog inget för mig
Sen vill jag poängtera att även som heltidsarbetande förälder får man vara hemma väldigt mycket med sina barn. Jag räknade precis ut att av årets 365 dagar så kommer vi vara hemma (minst) 177 dagar genom helger, klämdagar, semester (30dgr), sparade föräldradagar(10 dgr) samt vab (ca 10 dgr). Det är närmare hälften av årets alla dagar vi får vara hemma med våra barn.. Det är rätt mycket ändå.
Problemet som jag ser det är att om man jobbar så har man fortfarande måsten.
Man får ju 15 Tim på dagis om man vill. Våra barn ville ofta hellre vara hemma och leka med syskon eller ut och cykla med mig. Den friheten har man inte utan Föräldra-FIRE.
Man kan också anpassa aktiviteter efter väder, vilket kan vara bra i Sverige. Bada en tisdag i September, inget folk och kanon väder. Svårt att göra annars.
Framför allt tycker jag det är enormt skönt att inte ha alla tider att passa. Jag gör som jag vill.
Försöker ge ett seriöst svar då jag egentligen är rädd för att folk kommer läsa din tråd och förbise vissa viktiga poäng och potentiellt ta skada av de som om det vore en universell lösning.
Jag är ungefär i din ålder och har lika många barn. Driver eget företag och i den fasen jag är nu så kan jag jobba 20-30 timmar i veckan vilket innebär att jag spenderar otroligt mycket tid med min familj. Vi bor i ett hus i Stockholm. Jag är inte FIRE ännu (i den traditionella bemärkelsen) per din definition är jag superduperlyx föräldra-FIRE.
Här är mina råd till de som befinner sig i ekorrhjulet:
Köp inte ett billigt boende. Risken är att den förmodligen är billig för att ingen vill ha den, den är osäker för en barnfamilj och ett svart hål för dina pengar. Köp det hus du har råd med som gör det möjligt att bo nära jobb, familj (för avlastning) och aktiviteter.
Öka kostnader på allt som ger dig och din familj lycka och upplevelser, men håll ner på allt som inte ger dig glädje eller gör dig till en sämre förälder. Då känns det inte som att du befinner dig i ett ekorrhjul.
Prestige kan vara viktigt. Lär dina barn emotionell resiliens och att respektera sig själva och sina medmänniskor. Prestige i karriären (om du är ödmjuk i övrigt) kan ta dig vidare i karriären då respekt och beundran från din chef och kollegor kan påverka ditt liv positivt.
När man har (läs: för mycket) tid så går man miste om potentiellt bra affärer med kunder som kan öka ens inkomster. Är man arbetslös så är man beroende av att andra är trötta och redo att göra en dålig affär.
Det är bra att analysera och räkna på sin ekonomi. Det underlättar ens planering särskilt om man har barn och det minskar ens ekonomiska sårbarhet. Du kan hantera oförutsedda kostnader bättre också med mindre stresspåverkan.
Släpp telefonen. Häng med dina barn istället för att doomscrolla iväg din ångest eller leta efter vaser på blocket som du hoppas du kan sälja på antikrundan för miljoner.
Man behöver faktiskt pengar för att leva. Har du mycket pengar så underlättar det livet absolut. Du är också bättre förberedd för att hantera motgångar i livet, om t.e.x något av dina barn får en sjukdom som förändrar era liv eller om arbetsmarknaden inte står öppen för dig där och då. Har du varit arbetslös i 10 år som TS så är risken stor att du inte har “uppdaterade färdigheter” och då är det naivt att tro att jobb finns runt hörnet.
Lever man föräldra-FIRE så förutsätter det att alla dina barn vill leva sitt liv såsom du gör det på exakt samma sätt. Det finns därför tyvärr otroligt lite man kan göra med barn som inte innebär ökade kostnader. Vill de köra ishockey, golf eller gå en sport så ser jag inte hur en 4-10 åring ska generera mer än vad de kostar om inte TS insinuerar att han vill sälja sina barn?
Det är kul att du hittat något som fungerar för dig och att du hittat “din väg” men hade du bott i Stockholm är risken stor att socialen blandat in sig. Du generaliserar något överdrivet baserat på egen erfarenhet som om den erfarenheten också fungerar på alla håll i landet. Ditt “allt löser sig” tänkande förutsätter att andra vuxna är redo att dela med sig av sina resurser och det är skadligt råd för de som inte har samma buffert, tur eller resurser.
Du tar också för givet att vård, bidrag och de “livlinor” samhället erbjuder är där för alltid. Känns lite orättvist mot barnen och som att man inte tar sitt föräldraansvar ordentligt.
Att leva på 15 000 kr/mån för en sexpersonersfamilj är möjligt om man äger hus och bil skuldfritt. men det blir lätt en retorik där man förminskar hur tufft det kan vara för andra som inte kan välja detta liv, utan redan lever på gränsen av ekonomisk knapphet.
Jag tycker det är inspirerande att ni hittat en livsstil som fungerar för er. Men det är viktigt att förstå att det bygger på speciella förutsättningar (skuldfritt boende, låg konsumtion, viss tur och tajming). För många familjer kan det här rådet bli direkt riskfyllt om man tar det som en generell sanning. Därför vill jag balansera bilden med ett par andra perspektiv.
Det är en viktig kommentar. Och var en av mina poänger i mina kommentarer ovan. Och boende kan ju vara jättedyrt.
Jag arbetade en gång i tiden i ett fattigare land och hade en lön på ungefär 7k SEK/månad. Sedan bestämdes det att jag under flera månader skulle jobba i Schweiz, med bibehållen lön, såklart. Som tur är betalade jobbet den månatliga hyra på på 25k (den hade blivit svår att betala med min lön på under en tredjedel). Hyran på 25k var det billigaste som gick att hitta i hasten. Det kan vara dyrt att vara fattig och att ha ont om tid.
Men samtidigt tycker jag att det är onödigt hårt att antyda här att någon har försökt förminska problemen med att var fattig. Tvärtom om snarare, tycker jag.
Jag förstår hur du tänker men jag menar också att det är lika illa att romantisera att det är härligt att vara fattig.
Jag blir nog mest provocerad av hur oförskämt priviligierad TS är. (vilket kanske säger något om min osäkerhet?) Men att hen tror det har att göra med att vara “street smart” eller ha tagit en serie beslut.
Ja att vara fattig kan nog vara väldigt jobbigt även om jag aldrig upplevde det som jobbigt när jag var fattig. Jag trivdes i rollen som fattig men det berodde nog på att jag visste att jag enkelt kunde ta mig ur fattigdomen om jag ville- det räckte med att börja jobba en månad så kände jag mig stenrik!
Runt mig ser jag dagligen människor som anser sig vara fattiga men de gör inget för att bryta sig loss ur fattigdomen. Det är faktiskt väldigt tråkigt att folk inte kan se vilka möjligheter som finns i Sverige att leva det liv man själv vill ha.
Att en enda person skulle kunna få upp ögonen för att det går att leva på ett annat sätt än ekorrhjulet när man har barn var poängen med denna tråd.