Vi ska jobba längre och längre och fattas beslut enligt förslag har jag tio år kvar på arbetsmarknaden. Samtidigt förändras arbetsmarknaden snabbt och jobb kommer till och försvinner. Förändringen kommer sannolikt att accelerera med AI s intåg. Jag har bytt karriär nyligen genom en intern förflyttning på min arbetsplats. Hade en senior roll inom min förra karriär och fick behålla min lön. Så länge jag stannar kvar på min arbetsplats är allt frid och fröjd men vill jag byta blir det svårt att motivera att jag som junior i karriären vill ha en senior lön. Redan nu men kanske framförallt i framtiden kommer många att tvingas/vilja byta karriär många gånger sannolikt och hur kommer det att påverka vår inkomst över livet? Det vanligaste nu är väl kanske att man tjänar bäst i slutet av arbetslivet men det kanske inte blir standard i framtiden? Hur påverkas sparande/investeringar/konsumtion/pension/familjebildande? Hur påverkas arbetsmarknaden när seniorer kommer att bli juniorer?
Samtidigt kanske man som “senior” har lägre omkostnader, delvis betalt boende, mer tid osv så man kanske KAN gå ned i lön OM man då får jobba med något som är mer stimulerande även om man är “junior” på det nya jobbet?
Helt enkelt att man senare i arbetslivet karriärväxlar där fokus inte längre MÅSTE vara högre lön och UPPÅT utan snarare mot något mer som man VILL och som man KLARAR sig på.
Så därmed kanske man INTE längre tjänar bäst i slutet mot pensionen som tidigare utan man kanske har roligaste jobbet mot slutet innan pension. “Guldklockarnas tid” är nog förbi sedan länge där man belönades efter lång och trogen tjänst hos samma arbetsgivare. Det är de “otrogna” som byter jobb som belönas via lönekuvertet istället. (Vem får förresten lön i ett kuvert eller ens fysiskt lönebesked idag?)
Arbetsmarknaden kanske därmed fokuserar mer på prestation/insats än “ålder”, där de som är 35-50 år och mitt i karriären jobbar hårdare OCH med hög kompetens och därmed ersätts högre, och där de som är 50-68 år i högre grad VÄLJER att jobba lugnare/smartare men då också accepterar lägre lön men ändå TRIVS mer med tillvaron.
Är själv 58 år och gjorde sånt ett aktivt val då jag nyss passerat 50 genom att fokusera på att göra saker som jag VILL och därmed avsluta klättringen mot högre lön/inkomst. I praktiken accepterade jag då också betydligt lägre inkomst och att gå över till att vara junior/nybörjare i en heeelt annan bransch men istället massor av nytt/kul att lära och en heeelt annan arbetssituation!
Stanfordekonomen Erik Brynjolfsson målar en bild där främst juniorer ersätts av AI.
Att oroa sig över saker utanför ens kontroll är en stor energitjuv 
Jag är inte orolig. Jag får kickar av att lära mig nya saker och förstå nya sammanhang så jag trivs bra i min nya roll. Jag har kul på jobbet. Jag är mer intresserad av en diskussion om vad som händer med människor/arbetsmarknaden/livet när ett sammanhang, en process som vi tagit för given plötsligt ställs på ända? Vad händer t ex med pensionen när man börjar om i lönestegen mitt i livet? Hur påverkas familjebildandet av att lönen inte ökar år från år utan plötsligt kan halveras mitt i livet? Vad händer med bostadspriserna? Hur bör man tänka kring sparande och investeringar? Och vad tror ni händer med utbildningssektorn? Det har pratats länge om det livslånga lärandet men inte riktigt blivit verkstad av det. Kommer framtidens unga att vilja lägga 3, 4, 5 år av sitt liv på utbildning och kanske skuldsätta sig för livet? Eller kommer utbildning bli en mer kontinuerlig del i livet?
Samma här. För mig är det inte längre viktigt att maximera lön utan snarare att göra något kul, något nytt och något utvecklande. Det blir en slags ny sorts fire för min del. Det är coastande där man byter karriär och går med i lön för att prova lite annat samtidigt som fire-kapitalet får utvecklas utan månadssparande
När barnen landat i sina egna vuxen-liv har man också en helt annan frihet. Rimligen har man då sig själv och ev partner att ta hänsyn till när man leker med möjligheterna.