Absolut, jag kan ta ett exempel. Tillåt mig introducera en person som vi kallar för Persson:

Herr Persson i egen hög person.
Persson har ärvt sin far ”Persson den äldres” företag ”Svenska Flaggstångsknoppar AB”. På grund av bristande intresse för flaggstångsknoppar har han däremot sålt företaget och sitter således med en stor mängd kontanter.

Herr Persson den äldre.
Nu vill Persson se till att han inte bara stoppar pengarna i madrassen, utan investerar dem på ett klokt sätt. Persson kikar—klok som han är—på Rikatillsammans-forumet och inser att han måste definiera vad han själv anser att nyttan med sitt sparande är.
Persson måste välja två saker:
- Hur stor vikt ska Persson lägga vid att minimera sin risk jämfört med att maximera sin vinst?
- Vilket riskmått skall Persson använda?
Persson börjar med att inse att han inte behöver speciellt mycket mer pengar eftersom att pengarna från hans fars företag räcker livet ut. Han väljer därför att nyttan med hans sparande till stor del består av att minimera risken—ett stort värde på ”konstant” i mitt tidigare inlägg. Persson bestämmer sig för att han bryr sig 10 gånger mer om att minimera risken än att maximera avkastningen, dvs ett värde på ”konstant” av 10.
Tekniskt: Anledningen till att detta fungerar är att om vi ska maximera nyttan enligt tidigare definition med ett stort värde på ”konstant” så blir avkastningstermen förhållandevis liten. På så vis får vi ett nyttomått som lägger stor vikt vid att minska risken.
Persson funderar sedan på vad ett lämpligt riskmått egentligen är. Eftersom att en stor nedgång kan få enorma konsekvenser för Persson så väljer denne att definiera risk som maximal förlust.
Tekniskt: Det finns såklart andra riskmått att välja bland. Om du har en mindre förmögenhet så bryr du dig säkerligen inte om maximal förlust, utan ett annat riskmått så som standardavvikelse kan vara mer lämpligt.
Nu har Persson defilerat allt som behövs för att räkna ut nyttan med sitt sparande.
Perssons nytta = (förväntad framtida avkastning) - 10*(förväntad maximal förlust)
Ponera att Persson har tre tillgångsslag att välja mellan: Aktier, Räntor och Guld. Persson skall nu komponera ihop en portfölj som maximerar nyttan.
Med hjälp av historisk data kan Persson räkna ut vad den förväntade framtida avkastningen och den förväntade maximala förlusten blir för en viss kombination av de olika tillgångarna.
Det som nu återstår är att välja de andelar av aktier, räntor och guld som maximerar Perssons nytta enligt tidigare definition. Persson går till sin dator och frågar ”algoritmen Algot” om den kan hjälpa honom med detta optimeringsproblem. Algoritmen Algot talar då om för Persson att ”det kan jag såklart göra! Här har du dina vikter”.
Tekniskt: Hur detta görs i verkligheten kan jag inte gå in på här då det blir för tekniskt, men det går att lösa som ett optimeringsproblem med lite ”smart matematik”.
Persson går sedan till sitt konto på Avanza och investerar sin förmögenhet och lever lycklig i alla sina dagar.