Håller med dig i båda punkterna. Viktigt för mig är med att inte alla pengar är i sitt boende. För då är man väldigt risktagande med även in bostäder hållt sitt värde historiskt så är alla ägg i en korg.
Det är en trade-off där man måste välja om man vill behålla kakan eller äta den (om det inte är aktuellt att öka inkomsterna rejält, men det låter det inte som).
Om ni vill ha låga fasta kostnader, och i det inkluderar att ha inga eller väldigt låga lån, ja då kommer det inte gå särskilt snabbt att bygga kapital. Med ett månadssparande på 7500 kr tar det 44 år att skramla ihop till 4 miljoner.
Om ni vill att det ska gå snabbare så är det fullt möjligt, men till högre risk.
Många tycker det är läskigt med risk och underutnyttjar därför grovt sin riskbärande kapacitet. Detta får enorma konsekvenser över en livstid rent monetärt. Se räknexemplen i denna tråd: Amortera sina bolån olika sätt att tänka, vilket slutresultat
Ett fiktivt par slutar sina liv med 1,8M i nettoförmögenhet och ett annat - som har haft exakt samma inkomster och utgifter - slutar med över 13M.
Ironiskt nog blir det det riskaversiva paret som tvingas tänka hela livet på risken att pengarna kan ta slut, medan det par som såg till att ta på sig mycket risk när de var unga, friska och anpassningsbara kan njuta på ålderns höst av att ha så mycket tillgångar att inget rimligt scenario kan sätta dem i pengabekymmer.
1 gillning
Ingen tvekan att matematiken är korrekt. Det antar att framtiden ska se ut exakt som den. Om räntorna dublas mitt på väg kanske det skulle se olika ut? Kanske vi kommer upp i 6% igen och den sitter i 6% en längre tid, kanske borsen sjunker samtidigt 50%, kanske man tappar lönen och då vem klarar sig. Livet levs utanför excel.
1 gillning
Nästan exakt detta scenario har jag faktiskt använt för att sätta golvet för vilken soliditet jag ska hålla mig på som lägst.
I mitt fall skulle jag, om allt ovanstående inträffar samtidigt, behöva sälja av kanske 8-10 % om året av mina värdepapper tills det ser ljusare ut. Trist att behöva sälja på botten, men inte så att det går någon verklig nöd på mig.
1 gillning
Ja det underlättar enormt. Vi bor så det är cykelväg hela vägen till 1-6 och barnen har kunnat gå eller cykla själva tidigt. Högstadiet ligger längre bort tyvärr, men sen till gymnasiet (om dom vill gå på det närmsta) är det närma igen.
Jag förstår. Just nu har vi 1,5m låst i våran brf. Och vi har gjort så för att ha säkrat våran handpenning till ett hus. Så vi ser det likt ett sparkonto med inte så stor betydelse om det går upp eller ner i värde för går våran brf upp så går säkert villorna upp samma eller mer. Men tror inte det är så stor betydelse.
Och psykologiskt nu när vårat boende är avbetalt så är det väldigt lätt att investera på börsen och vi ska försöka bo kvar här i några år innan vi flyttar och bara på några år så är vårat kapital på börsen större än kapitalet i lägenheten.
och om jag förstår er rätt så när vi flyttar så kommer vi få mer utgifter med huset och ränta osv så då ska vi bara acceptera dem utgifterna och sänka vårat månadsparande till kanske 50% av vad vi har idag mot börsen. Att det är tanken jag ska vänja mig vid.
För tror tanken av att va obelånad/ inte va skyldig någon pengar är stark hos mig. Men det spelar ju ingen roll egentligen jag vill ju bara få så bra avkastning som möjligt även om det inte ger mig den bästa känslan.
Tack för bra feedback 
Boende nära skola känns som en riktig lifehack faktist. Ska prioritera upp det i mina tankar i framtida husköp.