Så här i efterhand hade jag nog egentligen velat bilda familj tidigare. Jag fick mina barn när jag var 33 och 35. Jag har aldrig haft någon uttalad barnlängtan och inledde den stabila relationen med barnens pappa först när jag var 31.
Nu? Jag är skild. Mina föräldrar lever inte längre. Barnen har flyttat ut. Vi är alltså bara två generationer i livet.
Den här tråden har formulerat något som jag inte tidigare har förstått på djupet:
Ju tidigare man får barn desto mer tid får man tillsammans.
För min egen del kan jag inte se att det hade gjort någon skillnad om jag hade fått den insikten tidigare. Det var inget aktivt val att vänta med barn.
Det är mycket jag är tacksam för. Jag har på många sätt ett rikt liv och jag har designat det så som jag vill ha det, efter mina förutsättningar. Men visst kan jag känna att det hade varit fint att vara minst tre generationer vid liv, och gärna fyra. 