Dagens avsnitt är ett samtal med Johanna och Elias, ett ungt par utan barn i 27-års åldern som följt oss länge och hängt i RT-communityn som hörde av sig och ville ställa frågor till oss och prata ekonomi och livet. 
Bakgrunden till dagens samtal var ett mejl från Johanna som berättade att hon hade följt många av våra avsnitt och att hon och Elias ofta pratade om våra avsnitt. Hon hade ett antal frågor som t.ex. vilka tips som vi skulle gett till oss själva för 15 år sedan och där någonstans tog samtalet avstamp.
Det blir således ett samtal om allt från privatekonomi, Elias önskan om att starta företaget (vilket han faktiskt gjort nu mellan inspelningen i början av december och idag när vi släpper avsnittet, heja honom!) om mål, förväntningar och att vi ofta glömmer bort allt det bra vi har gjort eftersom vi hela tiden är på väg någonstans och alltid minns det vi har misslyckats med.
Om du gillar dessa avsnitten där vi intervjuar personer i communityn, så ge gärna en tumme upp eller skriv en kommentar. Jag personligen uppskattar mycket hellre dessa samtal än med människor som man redan ser i många andra poddar och klipp.
Så, ett stort tack till Johanna och Elias både för initiativet, modet och generositeten att ställa och naturligtvis även till dig som läser, följer, kommenterar och gör detta möjligt!
Hälsningar,
Jan, Caroline, Johanna och Elias
Sammanfattning av intervjun
Visa sammanfattning av intervjun
Nedan följer ett referat och sammanfattning av avsnittet.
I det här avsnittet av podden Rikatillsammans intervjuar värdarna Jan och Caroline ett par i 26-27-årsåldern, Johanna och Elias. Paret bor i Stenungsund och har lyssnat på podden i flera år. De beskriver sig själva som ett klassiskt DINK-par (Double Income No Kids) med höga ambitioner och mål.
Avsnittet inleds med att paret berättar lite om sig själva och sin relation till pengar. Johanna arbetar med försäkringar medan Elias är elektriker. De har lyssnat mycket på podcasten och brukar diskutera Jans och Carolines åsikter och råd sinsemellan. När Jan frågar vad de vill få ut av samtalet svarar de att de ser Jan och Caroline som förebilder och vill ha råd kring mål och att starta eget företag.
Värdarna börjar med att prata om sina egna ekonomiska ambitioner och mål när de var i Johannas och Elias ålder. Caroline växte upp med ekonomisk knapphet och hade ett ansträngt förhållande till pengar, medan Jan hade en mer avslappnad inställning. Genom att arbeta med sin attityd till pengar, bland annat med hjälp av boken ”Ett rikare liv”, kunde Caroline förändra sitt förhållande och sin syn på pengar och möjligheter.
När det kommer till mål resonerar Jan kring svårigheten att skilja mellan vad som är ens egna mål och vad som förväntas av omgivningen. Han menar att det som är verkligt viktigt för en person tenderar att uppnås ändå. Istället för specifika, mätbara mål förespråkar han en mer generell riktning som kompass. Caroline instämmer och nämner vikten av att testa sig fram för att hitta vad som känns äkta.
Paret funderar vidare kring vad som är viktigt att utforska i livet. Jan lyfter fram vikten av att ha ”standarder” – alltså en viss miniminivå man vill upprätthålla. Som exempel nämns att alltid ha färsk frukt hemma, men att avstå från att handla i dyra delikatessbutiker. Det handlar om att hitta balans och vad som gör ens liv rikt.
Johanna uttrycker att hon har dåligt självförtroende när det gäller förmågan att tjäna pengar, till skillnad från Elias som avancerat snabbt inom sitt yrke som elektriker. Jan påminner om att de fortfarande är unga och att det tar tid att komma igång, samt vikten av att inte jämföra sig med andra. Caroline instämmer och menar att det alltid kommer finnas de som kommit längre, det viktiga är att fokusera på sin egen utveckling.
Vidare resonerar Jan och Caroline kring partnerskap och att utnyttja varandras styrkor. Trots olikheter har de lärt sig att det bästa är när var och en fokuserar på det den är bra på, som att Jan tar ett större ansvar för familjens inkomst. Genom ömsesidig förståelse och kommunikation kan man skapa förutsättningar för att relationen och ekonomin ska fungera smidigt tillsammans.
När frågan kommer till om ekonomin påverkat beslutet att skaffa barn förklarar Caroline att det främst handlade om att hinna disputera innan hon bildade familj. Så fort kraven för doktorsexamen var uppfyllda var det dags att bli förälder. Jan inflikar att barn är en fantastisk upplevelse som han önskar alla som vill, samtidigt som han respekterar att det inte passar alla.
Vidare i samtalet funderar Johanna och Elias på att starta eget företag vid sidan av sina jobb. Elias drivkraft är nyfikenhet och potentialen att bygga något eget. Johanna uttrycker oro för risken att lämna den trygga anställningen och inkomsten. Jan menar att risken kan hanteras genom att ha en plan och tidshorisont, ungefär som när man skaffar barn. De första åren kan ses som en investering i att bygga upp verksamheten. Caroline inflikar att det är normalt att det känns som en berg- och dalbana första gången man gör något nytt.
Paret berättar också att de nyligen köpt ett hus och hyr ut en separat lägenhet. Detta beskrivs som en bra investering som sänker boendekostnaderna. Värdarna ger rådet att se amorteringar som en del av sparandet eftersom det ökar tillgångarna. Johanna ställer frågan om det är dumt att sluta spara när man köpt hus, men Jan menar att det är helt okej så länge man har buffert och boende på plats.
Mot slutet lyfts påståendet ”För att bli rik måste man ta stora risker”. Här argumenterar Jan och Caroline för att risker är relativa och kan hanteras genom förberedelse och stöd. Man måste utgå från sina egna förutsättningar, inte låta sig skrämmas av andras exempel. Mod beskrivs som att våga trots att man är rädd.
I sina avslutande tips uppmanar paret andra i liknande situation att spara, kommunicera om ekonomi i relationen och inte låta sig påverkas av andras rädslor. Jan och Caroline avrundar med att gratulera paret för deras resa och uppmuntra dem att inspirera andra med sina erfarenheter.
Lyssna eller titta på avsnittet
Precis som vanligt så kan du lyssna eller titta på avsnittet.
Avsnittet finns där poddar finns, leta efter avsnitt 348.
Transkribering av hela avsnittet
Visa hela transkriberingen av avsnittet
Jan: Hej och välkommen till dagens avsnitt av RikaTillsammans!
Caroline: Idag är vi glada att ha några lyssnare med oss.
Jan: Vi har Johanna och Elias här idag. Ett par i 26-27 årsåldern och bor i Stenungsund som skrev till oss kring möjligheten att intervjua och ställa några frågor till mig och Caroline. Till exempel, vilka tips skulle ni ge till er själva för 15 år sedan?
Jag tycker att det här blir ett ganska fint och värdefullt samtal, både om ekonomi, mål och att starta företag. Vad säger du, Caroline?
Caroline: Ja, det var några bra frågor. En jag kommer ihåg är om man behöver ta stora risker för att bli rik.
Jan: Precis. Eller om det är riskfyllt?
Caroline: Eller om man måste offra något i livet för att bli rik?
Jan: Ja. Om det är riskfyllt att starta eget företag, tycker jag att nej, det är det inte, och ja, men det finns andra aspekter att ta hänsyn till. Jag tycker att detta är ett mysigt och gemytligt avsnitt. Jag vill verkligen tacka Johanna och Elias samt er som lyssnar och deltar i dessa autentiska och värdefulla samtal. Det är en lyx att få ha dem tillsammans med er. Tack så mycket! Nu låter vi Johanna och Elias prata och som vanligt så händer det mycket i forumet, så vi ses där.
Caroline: Välkommen till Rikatillsammans-kanalen där vi pratar om allt roligt med privatekonomi och livet. Varje vecka delar vi med oss av våra erfarenheter, resor, framgångar och misstag för att hjälpa dig göra din ekonomi och ditt liv lite bättre. Vi som driver denna kanalen heter Caroline och Jan Bolmeson.
Jan: Varmt välkomna Johanna och Elias! Det här är verkligen spännande. Det började med att ni skickade ett mejl till mig och det lät kul.
Caroline: Men också lite skrämmande.
Jan: Ja, lite skrämmande. Men nu är vi här och får testa på det. Kan ni berätta lite om er själva för dem som aldrig har träffat er?
Johanna: Vi är ett par från Stenungsund som har lyssnat på er podd i många år. Vi brukar alltid prata om era åsikter och råd hemma. Vi är ett klassiskt DINK-par (double income no kids) i 26-27 årsåldern.
Elias: Vi lyssnar ofta på poddarna var för sig och diskuterar dem senare.
Jan: Jag blev verkligen rörd av det. Det är så fint att höra.
Caroline: Det är kul att höra.
Jan: Jobbar ni eller pluggar ni?
Johanna: Jag jobbar med försäkringar.
Jan: Det låter som ett ämne för ett annat avsnitt.
Elias: Jag är elektriker.
Jan: Vad har ni för frågor eller vad vill ni få ut av dagens samtal?
Johanna: Vi har ganska höga ambitioner och mål.
Elias: Vi ser er som förebilder.
Jan: Tack så mycket. Vi är äldre och har säkert gjort misstag som vi kan dela med oss av.
Johanna: Det är bra att ni kan ge råd baserat på era erfarenheter.
Jan: Låt oss börja!
Caroline och Jans ekonomiska ambitioner i ung ålder
Johanna: Först vill jag veta vilka ekonomiska ambitioner ni hade i vår ålder och hur ni har jobbat med mål. Har ni alltid varit aktiva med mål eller var det något som kom senare?
Jan: Ska du börja, Carro?
Caroline: Ja, vi träffades när jag var 25, eller 26. Vi bodde på studentkorridor och jag läste molekylärbiologi medan Jan läste teknisk fysik.
Jan: Jag var yngst på korridoren, bara 21.
Caroline: Jag märkte att Jan hade en avslappnad inställning till pengar, något jag inte var van vid. Jag växte upp med ekonomisk knapphet, medan Jan inte var rädd för att pengarna skulle ta slut. När vi började prata om pengar och mål så insåg jag att jag behövde hantera min ångest kring ekonomi.
Jan: Jag tyckte att Carro hade en negativ inställning till pengar. Det var svårt att prata med henne om det. Jag köpte en bok, ”Ett rikare liv” av Charlie Söderberg och Lennart Göte, för att hjälpa henne och oss. Carro reagerade skeptiskt när hon fick boken i julklapp, men efter att ha jobbat med den och gått på en föreläsning med Charlie förändrades hennes syn på pengar och livet.
Caroline: Genom att arbeta med ens attityd och sanningar om pengar kan man verkligen förändra sitt liv. För min del handlade det om att våga tillåta mig själv att njuta av livet och inse att det finns tillräckligt med pengar, istället för att ständigt känna brist. Vi strävar också efter att lära våra barn att ha en liknande positiv syn på pengar. Genom att göra detta kan vi skapa en mer harmonisk och balanserad relation till ekonomin både för oss själva och våra barn.
Jan: För att ändra ens ekonomiska situation måste man först förändra sitt beteende och sina tankar kring pengar. Det handlar inte bara om att spara mer eller lära sig om aktier, utan om att förstå ens förhållningssätt till pengar och hur det påverkar ens beteende.
Caroline: Genom att fokusera på möjligheter istället för hinder kan man hitta sätt att uppnå sina mål. Det är ett skifte som tar tid, men hjärnan är plastisk och kan lära sig att tänka annorlunda om man jobbar på det.
Johanna och Elias relation till ekonomi
Johanna: Alltså, jag har svårt att applicera det här på mig själv.
Elias: Jag tror att vi två är ganska lika, men jag kanske har lite högre självförtroende inom ekonomi. Jag är nyfiken, Johanna, vad tänker du?
Johanna: Under samtalet nämndes det att Caroline hade svårt att tillåta sig själv att unna sig saker. Jag kan relatera till detta eftersom jag själv känner mig stressad över att ha en stor buffert och är på något sätt rädd för pengar. Det är intressant hur olika personers relationer till pengar kan påverka deras känslor och beteenden.
Caroline: Att ha en stor buffert känns tryggt.
Johanna: Ja, en jättestor buffert.
Jan: Det kan jag relatera till. Jag har också känt så, att bufferten aldrig är tillräckligt stor. Vi har pratat om det i ett annat avsnitt, ekonomisk oro, att inte veta vad framtiden har att erbjuda. För mig har det varit en resa att känna trygghet i pengar istället för oro.
Johanna: Jag känner inte att jag har den kompetensen när det gäller att tjäna pengar. Mitt självförtroende är lågt där, medan Elias har gjort en bättre resa på det området.
Caroline: Kan du beskriva, Elias, vad du har gjort?
Elias: Jag har jobbat sen studenten och försökt öka min inkomst. Det har gått bra för mig.
Johanna: Jag började jobba för två år sedan och känner inte att jag kommit igång ännu. Jag fokuserar på min månadslön och är osäker på om jag vill öka den.
Jan: Du har inte haft så mycket tid ännu. Ni är inte ens 30 år än.
Jämför dig med ditt tidigare jag och ingen aning
Caroline: Ni har lyssnat på podden länge, och under tiden har du pluggat, Johanna. Men ibland känns det som att man vill använda det vi pratat om, men det går inte alltid. Man blir lite frustrerad för att det kanske inte är rätt tidpunkt. För nu pluggar jag. Eller så har jag inte hunnit bygga upp tillräckligt med kapital ännu. Så jag tror att du bara behöver ge det lite tid.
Jan: Jag tror också att man lätt blir besviken. Ja, och då tänker jag att det är viktigt att bara stanna upp och tänka efter. Vad är besvikelse? Det är bara en ouppfylld förväntning. Det säger inget om dig som person. Det betyder bara att du hade förväntningar som inte uppfylldes än. Och sen, det är lätt att jämföra med andra i ens omgivning. Jag tror att det är lätt att jämföra sig med Elias, som har jobbat och tränat i åtta år. Dessutom har han ett yrke där det är enkelt att få extra jobb. Det kan vara frestande att jämföra sig med andra, men det leder ofta till frustration. Jämför inte med folk på forumet, det är snett. För mig ger det bara dåligt samvete. Ni är inte ens 30 år än, ni har gott om tid.
Caroline: Ni gör redan bra, men jämförelse är aldrig hälsosam. Det kommer alltid finnas någon som kommit längre.
Jan: För att återkomma till er första fråga, så tänker jag att en intressant grej som vi gått igenom på vår ekonomiska resa är hur vi jobbar tillsammans. Caroline, du jobbade på universitetet i Lund, och vi insåg att vi ville jobba tillsammans. Det var andra faktorer också, men det handlade om att jag tyckte det var jobbigt att du åkte till Lund varje dag. Det var då vi insåg att vi kan jobba tillsammans.
Caroline: Ja, det var mycket att jag hade eget företag och var ibland i Köpenhamn. Och så ringde vår dotter och grät när jag väntade på ett försenat tåg. Det var då vi insåg att vi kan jobba tillsammans.
Jan: Vi har haft många samtal om detta, att prata om ekonomi och livet. Vid ett tillfälle när vi pratade om FIRE sa jag att det kanske är närmare för dig att sluta jobba eller att jobba med oss. Och då sa du att du inte doktorerat för att bli hemmafru.
Caroline: Ja, det var länge sedan jag sa det. Men man kan lätt fastna i tanken att man måste fortsätta på den banan man redan är på.
Jan: Ja, för det är vad alla andra säger. Men vi har haft många samtal om vad som är viktigt för oss.
Caroline: Ska vi prata om målen nu?
Jan: Ja, det kan vi göra. Jag hatar mål.
Låt inte samhällets förväntningar påverka dina mål
Caroline: Förstår du, Jan har jobbat på med PowerPoint-presentationer för sig själv för ungefär tio år sedan. Han satte ekonomiska mål för 2015, 2016 osv., inklusive hus och sådant. När vi ser tillbaka i Dropbox nu har vi uppfyllt det mesta, bara genom att skriva ner dem och prata om dem. Hjärnan jobbar i bakgrunden, det är som att jobba baklänges, eller hur Jan?
Jan: Ja, jag vet inte riktigt.
Caroline: Du har ju inte kollat på dessa PowerPoint-presentationer varje år. Vi är dåliga på det.
Jan: Och det är därför jag inte gillar mål. Jag tror inte på att sätta upp specifika, mätbara mål och ha dem framför sig hela tiden. Det jag tror är att det som verkligen är viktigt för en person i livet tenderar att uppnås ändå. Om det är viktigt för en att hitta en partner så brukar man göra det.
Caroline: Jag måste bara säga att det låter som om du dissar hela idén med slides. Du sa att du dissar det, att det inte var bra.
Jan: Ja, det gör jag, men jag ska förklara.
Caroline: Jag tycker inte det är fel att skriva ner vad man vill, även om det kanske inte är mål utan mer en känsla eller riktning, som Jan inte vill prata om just nu.
Jan: Jag kan komma tillbaka till det. Men vad jag menar är att det är svårt att välja vad som är viktigt på riktigt för mig och vad jag sätter upp bara för att det förväntas av samhället eller mina vänner. Vi gjorde en övning från ”Ett rikare liv”-boken där vi listade de tio personer vi spenderar mest tid med och insåg att vi är påverkade av deras åsikter och vanor. Sådana listor är knepiga eftersom de kan leda till att man lägger vikt vid materialistiska saker som ens vänner tycker är viktiga. Vi hade till exempel äventyr i Amazonas och dyr Porsche på listan, men det kanske inte är våra egna verkliga mål.
Caroline: För vi kanske inte har nått de där Amazonas-målen än, och det blir ingen Porsche.
Jan: Vi insåg i efterhand att vissa mål var fejk för oss, som Teslan. Men å andra sidan känner jag mig inte dålig över det. Jag har lärt mig något och behöver inte fundera över det längre. Vi måste vara medvetna om att vi inte alltid kommer göra perfekta val eller sätta perfekta mål enligt våra egna värderingar.
Caroline: Precis, vi måste testa oss fram för att hitta vad som känns äkta för oss.
Våga utforska vad som är viktigt för just dig
Jan: Jag tror att det handlar mycket om att närma sig vad som är viktigt för oss att utforska. Jag tror på att sno idéer från andra, som vår vän Moa som introducerade konceptet med standarder – vad är en nivå jag vill ha i mitt liv? Det kan vara allt från att bara bo på tre- eller fyra-stjärniga hotell till att alltid ha färsk frukt hemma. Till exempel köper vi hallon på ICA för vår yngsta älskar det, trots att det kostar 25 kr. En annan standard är att undvika att handla i delikatessen för det är onödigt dyrt.
Caroline: Ja, det är helt onödigt.
Jan: Precis, men numera när jag går förbi delikatessen tänker jag att om jag verkligen vill ha något därifrån så köper jag det, för jag förstår nu att jag hade kunnat köpa hela delikatessen och det hade ändå fungerat. Så jag tror att det handlar om att hitta vad som gör vårt liv rikt och att ha standarder för det. Så jag skulle säga – testa, utforska!
Caroline: Man kan också avstå från vissa saker, som jag avstår från hudvårdsprodukter ibland, men bra schampo är en standard som jag inte kan vara utan.
Jan: Ja, det är intressant att höra vad ni tänker om det vi har sagt kring mål.
Johanna: Ja, jag undrar fortfarande om ni har mål?
Caroline: Vi hade mål, men nu gör vi inga slides längre. Nu handlar det mer om att närma sig.
Jan: Vad är våra mål just nu?
Caroline: Jag vill gå en skrivarkurs i San Diego. Men det känns som ett berg för mig, så jag närmar mig det gradvis.
Jan: När du först nämnde det var min första tanke: ”Åh, vad är problemet?”
Caroline: Man måste också bli antagen till kursen.
Jan: Absolut. Men jag tror att du, Carro, är den som kommer skriva den där boken och det kommer vara stort, medan jag spelar en biroll i jämförelse.
Caroline: Du lägger press på mig nu. Jag kanske inte ens vill skriva boken, men för mig handlar det om personlig utveckling, att ta mig till att ansöka till kursen och att lämna familjen i sex veckor. Det är mycket jag måste hantera med mig själv och prioritera skrivandet.
Jan: Ibland skojar jag och min kompis Niklas om att vi ska bli hemmamän.
Caroline: Det är en vanlig skämt bland män. Jag vet inte vad du vill ha sagt med det, Jan.
Jan: Okej, har vi några andra mål?
Caroline: Nej, vi har inte så många mål längre.
Välj först en riktning, därefter kan du sätta mål
Johanna: Så mål är inte nyckeln, sammanfattningsvis?
Jan: Jag tror att tricket är att välja en riktning först och sedan sätta mål. Mål är fantastiska när du vill mäta progress eller behöver feedback för att veta hur det går och vad du behöver förändra. Innan pratade vi om FIRE, ekonomisk frihet.
Caroline: Hade du det som mål? Du berättade aldrig det för mig.
Jan: Jo, vi pratade om ekonomisk frihet, att kunna jobba när och var vi vill. Men sen insåg vi att vi gillar ju att göra RikaTillsammans, träffa er och göra massor. Så målen förändrades till att handla om hur vi vill ha vår vardag. Många jobbar 48 veckor för att sedan leva fyra veckor, men vi frågade oss: ”Tänk om vi designar ett liv som inte kräver semester?” Vi är kassa på semester, allt vänds upp och ner när vi reser.
Caroline: Men vi måste göra något med barnen.
Jan: Precis, det är mycket fix och don när man reser. Sängen är dålig, man ska gå till okända restauranger. Så vi fokuserar på att göra vardagen fantastisk. Hur kan vi ha tid med barnen och göra saker vi älskar istället för att vara på ett jobb vi vantrivs med?
Johanna: Är ni förvånade att ni hamnade här?
Jan: Ibland tänker jag att livet har blivit så mycket bättre än jag kunde förvänta mig. Jag känner mig ödmjuk och tacksam. Skulle jag dö nu skulle jag tänka att det var bra ändå. Vad tänker du, Caroline?
Caroline: Det har nog blivit som jag velat. Jag har tänkt mycket på mina omvägar i livet, från pluggande och forskning till jobb på Posten och läsning av teologi.
Jan: Caroline, det jag älskar med dig är att du älskar projekt. Du börjar komma närmare din känsla och förlikar dig med vad som är viktigt för dig. Du knökar tills det blir som du vill.
Caroline: Ja, så kan det nog vara.
Vad vill livet nu?
Jan: Ibland brukar jag fråga mig: ”Vad vill hända nu i livet? Vad är universumets plan eller livets önskan?”
Caroline: Vi lever ett fantastiskt liv. Jag vill skriva, särskilt science fiction. Det är det roligaste jag vet. Men jag har svårt att prioritera det. Jag hamnar lätt i konflikt. Jag är rädd för vad andra ska säga om jag gör det jag verkligen vill.
Jan: Vad menar du med konflikt?
Caroline: Jag oroar mig för att inte göra något vettigare, att bli dömd av andra. Det är en gammal röst i mig som säger: ”Du borde göra något annat.” Jag kämpar med det nu, men jag hoppas lösa det inom några år.
Jan: Många känner nog igen sig i det där.
Caroline: Så är det för mig. Jag har också ifrågasatt min doktorsexamen, men den har ändå gett mig en förståelse för forskning och vetenskap som jag använder i mitt skrivande.
Jan: Steve Jobs pratade om vikten av att följa sitt hjärta och göra saker som verkar meningslösa vid första anblicken. Man kan bara se sambandet i efterhand.
Caroline: Precis, man måste utforska mer och hålla en riktning istället för att planera allt i förväg. Ha en kompass snarare än en färdväg utstakad.
Jan: Ja, precis. Jag tror mer på att ha en kompass än en utstakad färdväg.
Caroline: Ja, det är intressant hur du har landat mer i det än jag. Neil Gaiman sa något liknande i en intervju med Tim Ferris. Han sa att man måste närma sig berget utan att veta exakt hur det ser ut, men för att det verkar intressant och lockande.
Jan: Vi hade ett avsnitt med Jonathan Stoltenberg, en där vi pratar om planens tyranni, att ibland gör vi misstag när vi planerar för långt fram och han kallar det att planera bortom händelsehorisonten. Jag tycker det är intressant, särskilt när man tar det till en situation som många kan känna igen sig i. Ni kommer att förstå senare om ni får barn och vill ha barn. Man kan inte säga att imorgon 08:32, då ska vi ta av jackan på barnet när vi lämnar på dagis, för det kan hända massor innan dess.
Så istället för att vara så specifik kan man ha en ambition att lämna någonstans mellan 08 och 09:30, och det ska vara en trevlig upplevelse. För även om man når målet 08:30 kanske det inte var så trevligt längs vägen. Man kanske har missat andra viktiga saker. Så jag tror att det är viktigare att ha en bredare synvinkel och planera för en trevlig upplevelse istället för att bara fokusera på målet. Vad tycker ni?
Johanna: Jag tänker på en sak. För några år sedan sa Elias att vid nästa nyår skulle vi ha en viss summa sparad. Jag trodde aldrig att det skulle ske, men det gjorde det. Jag undrar om min svårighet att visualisera framtiden är en nackdel för mig. Kommer det att hindra mig?
Jan: Vet du vad? Vi har precis fått hjälp med att inreda kontoret så jag kan spela in korta YouTube-klipp utan att behöva gå ner hit. Det kommer bli jättebra. Hon ritade till och med upp det i CAD. Jag fattade ingenting, men när det blev klart var det fantastiskt. Det är skönt att man inte behöver vara bäst på allt utan kan ta hjälp av andra. Om du inte har din egen Elias är det fantastiskt att du har Elias. Ni täcker upp varandras brister och styrkor. Vi tenderar att fokusera för mycket på vad andra kan och vad vi själva inte kan, men det är viktigt att komplettera varandra.
Caroline: Det är också lättare att mäta och visualisera sådana mål, som att känna sig bra vid nyår, än att tänka på vad som leder dit.
Jan: Precis. Istället för att gifta sig med någon som löser ens omedvetna problem, som Carl Jung sa, är det fantastiskt om man kan komplettera varandra utan att känna sig stressad. Ibland kan det vara utmanande när den ena parten är stressad och den andra inte är det.
Spela till din partners styrkor
Jan: I mina värsta dagar för 15 år sedan kunde jag till och med säga till Caroline, ”Carro, en dag kommer du också att gå från att vara känslomässig till att vara mer logisk och rationell. Det kommer gå bra för dig också.”
Caroline: Det var efter att vi hade gift oss. Jag tänkte ”Vad i helvete har jag gift mig in i?” Så tänkte jag att det här måste vi reda ut.
Jan: Sen tänkte jag, ”Gud, tänk om hon stannar kvar med mig trots allt.” Men vi är ganska olika och vi löser problem på olika sätt.
Caroline: Tricket är att vi lever i ett samhälle där det förväntas att allt ska vara jämlikt, att alla ska klara av samma saker.
Jan: Det är så roligt, ibland när jag bara informerar Carro om att jag ska ta bilen och byta däck får jag höra, ”Så jag kan också byta däck på bilen.”
Caroline: Det handlar inte om jämlikhet.
Jan: Det var bara en information om att jag skulle åka till däckfirman. Vi har kommit fram till att det är bättre att fokusera på det vi är bra på. Jag tjänar pengar lättare än du, så jag tar större ansvar där. Du är bättre på relationer och rutiner, så du har ansvar för det. Vi outsourcar vissa saker som ingen av oss gillar, som städning. Det kostar pengar, men det är värt det för att undvika bråk. Vi har lärt oss att designa våra liv så att det blir lätt och roligt för oss. Vi behöver inte vara lika bra på allt. Det viktiga är att vi kompletterar varandra. Vi har gjort vissa udda grejer, som att Caroline äger hela huset men vi delar lånet. Vi har olika belopp i livförsäkringar beroende på våra individuella behov. Och vi anpassar våra liv efter våra unika förutsättningar och behov.
Johanna: Det låter verkligen bra. Jag funderar på det där med att göra det man är bäst på. Men även om vi kan göra det, tror jag ändå att jag skulle känna mig dålig.
Caroline: Pratar du om målsättning eller visualisering?
Johanna: Vi kan säga att Elias är bättre på att tjäna pengar. I ett förhållande kanske det är likadant. Även om det är bra och han kompletterar mig, skulle jag ändå känna mig osäker.
Caroline: Så du kan jobba på det.
Elias: Du har svårt att acceptera det.
Caroline: Man kan jobba på det, men man kan också acceptera det. Jag känner också att jag är dålig på att tjäna pengar. Så jag försöker hitta andra sätt att få självförtroende på. Som att hyra ut saker på Hygglo. Det är småsaker, men det är viktigt att inte förakta dem. För jag klarar inte av att vara dålig på det, Jan.
Jan: Jag förstår.
Caroline: Det kanske är så att jag accepterar det senare, men just nu klarar jag inte av det.
Jan: Det här är väldigt vanligt. Jag har sett det innan. Till exempel, jag jobbade med ett par där den ena parten hade byggt upp ett företag och tjänat massor med pengar. Och den andra parten kände sig utanför. Men det är fel att tänka så. Den som tjänar mer måste ta större ansvar för att undvika missförstånd.
Caroline: Jag förstår, men jag känner att våra pengar är gemensamma.
Jan: Jag förstår, men du lurar dig själv lite.
Caroline: Nej, det tror jag inte.
Jan: Jo, det märks. Du har svårt att spendera pengar jämfört med mig.
Caroline: Nej, det stämmer inte.
Jan: Det är verkligen viktigt att ha den insikten. Att förstå vad varje individ bidrar med i förhållandet är avgörande, och det handlar inte bara om pengar. Jag inser att mitt liv inte skulle vara lika rikt utan dig, Carro. Det handlar om att hitta balans och att ha förståelse för varandras styrkor och svagheter. Den som tjänar mer behöver vara beredd att stötta och skapa förutsättningar för att förhållandet ska fungera smidigt.
Caroline: Vad tänker ni? Vad känner ni?
Jan: Ja, exakt. Vad är era reflektioner?
Johanna: Det är skönt att få lufta tankar. När vi pratar som par blir det lätt ett visst tema, så det är nyttigt att höra hur ni tänker och hur ni gör det. Det är alltid bra med andra perspektiv.
Jan: Jag brukar säga att det är omöjligt att tänka nytt själv.
Johanna: Precis.
Jan: Vi har haft det tufft i vår relation och till och med gått till parterapi. En gång bjöd vi till och med in vår terapeut till podden. Det var intressant. Vanligtvis får vi många kommentarer efter våra avsnitt, men efter det här avsnittet var det tyst i tre dagar. Sen kom den första kommentaren: ”Bra avsnitt! Funderar på att skicka det till min exman. Tror inte det kommer gå hem.”
Caroline: Förhållanden är komplicerade och det är svårt att kommentera utan att vara säker. Att kommentera om pengar är enklare än att kommentera om ens eget liv och åsikter.
Jan: Poängen är att vi hade inte varit gifta utan terapin. Ta hjälp, fundera och få nya perspektiv. En insikt från podden var att när Carro är arg betyder det inte att hon inte bryr sig, tvärtom. Det fick mig att uppskatta hennes engagemang när hon är frustrerad. Vad tänker ni?
Johanna: Vi hade några frågor, men de täcktes redan.
Jan: Vart är ni på väg då? Vad är er riktning?
Johanna och Elias hyresfastighet
Elias: Vi funderar på att satsa på att starta eget och jobba mer för oss själva. Jag har jobbat över 40 timmar i veckan i åtta år, så den perioden är över. Vi letar efter alternativa inkomstkällor, som uthyrning.
Jan: Det låter kul.
Johanna: Vi har köpt ett hus och hyr ut en lägenhet separat. Det är roligt och går smidigt.
Jan: Det är bland det bästa man kan göra. Jag säger alltid när man har en hyresgäst. Det sänker boendekostnaden och är skattemässigt förmånligt.
Elias: Exakt.
Caroline: Det låter smidigt. Hur fungerar kommunikationen med hyresgästen?
Elias: Vi hjälps åt.
Caroline: Underhåll är viktigt för att få in pengar.
Johanna: Vi använder Blocket och Qasa för kontrakt och betalningar. Det är enkelt och smidigt.
Caroline: Hur fungerar Blocket då?
Elias: De har en tjänst genom Qasa för både kort- och långtidsuthyrning.
Johanna: Det är smidigt och de rapporterar till Skatteverket.
Jan: Ni är långt före oss för 15 år sen. Jag tycker det är imponerande och ni ska vara stolta. Har ni firat?
Johanna: Vi försöker.
Jan: Så det betyder nej?
Johanna: Vi försöker hitta balans. Det är svårt att bestämma om man ska spara allt eller njuta av livet.
För- och nackdelar med att starta eget företag
Elias: Vi har sparat mycket och gått plus varje månad, men med huset nu funderar vi på att renovera och kanske göra garaget till en lägenhet. Det är en stor kostnad och vi funderar på risken med att starta eget, det känns som att släppa den trygga inkomsten.
Jan: Vilken risk ser du?
Elias: Ja, det är en fråga vi hade.
Johanna: Det känns osäkert. Ni verkar ha låg risktolerans investeringsmässigt, men att vara egna företagare känns högrisk. Ni har ju släppt era anställningar, vilket för mig känns högriskt.
Jan: Berätta mer om risken.
Johanna: Att ha noll inkomst eller gå i konkurs känns högriskt, jämfört med en fast lön varje månad.
Jan: Ja, jag förstår. Men tänk på att även anställning innebär risk. När det är varsel kan du förlora jobbet på kort tid. Som elektriker har du bra jobbmöjligheter, och du kan alltid gå tillbaka till anställning om det inte fungerar som egenföretagare. Så risken är egentligen bara från att du säger upp dig tills företaget är igång. Sen kan du ha A-kassa och inkomstförsäkring som egenföretagare. Vi ser företagsdrivande som lägre risk, med kontroll över situationen och större buffert än som anställd.
Caroline: Vad driver dig att överväga det, Elias? Är det nyfikenhet eller längtan efter frihet?
Elias: Ja, det är nog nyfikenhet, hur man kan bygga vidare och utveckla det.
Johanna: Han har lagt så mycket energi på sin anställning i åtta år. Där finns en begränsad uppsida.
Caroline: Så du har mer potential?
Johanna: Ja, det är tydligt.
Caroline: Det måste vara frustrerande att nå gränsen med ambition och potential.
Jan: Ja, jag vill ha friheten att bestämma riktningen.
Caroline: Och det ekonomiska också. Det är en annan aspekt.
Jan: Ställ frågor och be om hjälp. Människor är ofta för stolta för att fråga om hjälp.
Caroline: Vi måste lära oss att fråga.
Jan: Absolut. Ta chansen att göra saker innan barnen kommer. Jag skulle absolut starta eget. Det är aldrig för sent att följa sina drömmar.
Caroline: Ja, men man behöver inte göra allt samtidigt. Det är viktigt att prioritera och ta en sak i taget.
Johanna: Vi undrade lite om ekonomin påverkade beslutet att skaffa barn.
Jan: Nej, det var främst utbildning.
Caroline: Jag doktorerade och det fanns vissa krav för att disputer. Så fort jag uppnådde dem, var det dags att köra. Men jag ville inte riskera att pausa mitt arbete mitt i allt, så vi väntade.
Jan: Att skaffa barn är fantastiskt. Livet blir så mycket större.
Caroline: Det expanderar verkligen allt.
Jan: Det är en fantastisk upplevelse som jag önskar alla. Men jag respekterar också att det inte är för alla.
Är det dumt att sluta spara när man köpt hus?
Johanna: Nu tillbaka till huset. Är det dumt att sluta spara när man köpt hus?
Jan: Nej, inte alls. I Sverige behöver man bara spara till buffert och boende. Det är de två viktigaste sakerna.
Caroline: Vad planerar ni att använda sparade pengar till?
Elias: Vi känner oss trygga med att spara en del varje månad, men nyligen har pengarna gått till renoveringar. Det är lite ovant för oss.
Caroline: Det är förståeligt.
Jan: Det är en annan typ av utgifter. Ni investerar i ert hem och ökar dess värde. Så även om pengarna försvinner, gör de det på ett meningsfullt sätt. Det handlar om att justera ens förväntningar och göra en verklighetskontroll. Det är en fas där ni renoverar istället för att spara och det är helt ok.
Caroline: Att göra något för första gången kan kännas som en berg-och-dalbana, men det är helt normalt.
Jan: Om ni startar ett företag blir det samma sak, en utmaning under de första sex åren. Men det är en del av planen. Det är som att ge det tid att växa och tjäna in sig. Man kan ge sig själv en tidsram, säga att det får kosta så här mycket under denna period. Det är som när ni planerar att skaffa barn, det är en period med större utgifter som ingår i planen.
Johanna: Skönt att höra. Nästa fråga handlar om boendet. Ska man sträva efter att bli skuldfri?
Caroline: Vad tycker ni?
Johanna: Jag personligen tycker det. Om du frågar mig känns det som det bästa. Ett lån är ett lån.
Jan: Jag vill fokusera på ordet ”borde”. Istället för att känna att man borde, kan man istället säga att man vill. Det gör en stor skillnad.
Caroline: Vissa vill absolut inte ha lån, medan för andra är det ingen stor grej.
Caroline: Det är upp till var och en, eller hur?
Jan: Ja, precis. Vad tycker du?
Caroline: Jag vill faktiskt amortera. Jag ser fördelar i att minska räntekostnaderna för att förbättra vårt cashflow.
Jan: Carro är en stabil punkt i vår ekonomi.
Caroline: Berätta mer om det.
Jan: Ja, du håller fast vid beslut medan jag kan bli lite orolig och hoppig. Jag driver konversationen om amorteringar.
Caroline: Du gör det bra. Du har din motivation, det låter bra.
Johanna: Kan du förklara lite mer?
Caroline: Handlar det inte om cashflow?
Jan: Jo, det handlar också om mental bokföring. Att se att en extra amortering kan förbättra vår vardagsekonomi och göra det lättare att unna oss saker.
Caroline: Ja, det är skönt att ha den balansen.
Jan: Precis, det är så jag tänker. Vad tycker ni?
Johanna: Det låter bra för oss. Vi har fått reflektera och fått feedback på våra val.
Jan: Att följa amorteringskravet är ganska rimligt.
Elias: Jag känner att det känns fel att maxa amortering nu i början.
Amortering bör räknas som sparande
Jan: Räknar ni in amorteringen i ert sparande på 10 %?
Elias: Nej.
Jan: Ni borde göra det. Resultat och balansräkning.
Caroline: Genom att inkludera amorteringen i ert sparande ser ni hur tillgångarna ökar och ger en bättre helhetsbild av er ekonomi.
Jan: Ja, amorteringen är en del av sparandet. Det är ett bra sätt att motivera sig själv och se ekonomin växa.
Elias: Om vi ser framåt tio år kommer det att vara enklare att amortera. Löneökningar och inflationen kommer göra det lättare. Just nu är det känslomässigt tufft.
Jan: Det är intressant att höra äldre personer som har en annan syn på lånen. För dem har det historiskt sett varit en smart affär.
Johanna: Man måste göra stora uppoffringar för att bli rik.
Jan: Ja och nej. Det handlar mer om att följa sin passion och hitta sitt eget sätt att nå sina mål.
Caroline: Många gånger är det rädslor som hindrar oss från att följa våra drömmar. Men det handlar om att våga gå sin egen väg och inte låta rädslorna styra.
Jan: Rädslan för att förändra kan vara den största hindret. Många ser det som en uppoffring, men för den som gör det är det sällan så.
Caroline: Det är viktigt att prova olika saker och se vad som passar en själv bäst. Att ha en hyresgäst verkade vara en uppoffring för oss, men när vi testade insåg vi att det inte var rätt för oss. Det handlar om att hitta det som känns rätt för en själv.
Måste man ta stora risker för att bli rik?
Johanna: Ska vi ta nästa. För att bli rik måste man ta stora risker.
Jan: Nej, nej, nej.
Johanna: Det är provocerande. Ja, det säger man.
Caroline: Man måste ta någon risk, men inte nödvändigtvis stora.
Jan: Risken är relativ. Starta eget ses ofta som en stor risk, men det är det inte alltid. Att investera i Lysa kan verka riskabelt vid första anblick, men över tio år är chansen att få tillbaka pengarna 90 %. Det handlar om att bedöma och hantera riskerna utifrån ens egna förutsättningar och perspektiv.
Caroline: Tiden är också en viktig faktor. Att bli rik tar tid, det handlar inte bara om att satsa allt på krypto och hoppas på tur.
Jan: Det är lättare att skapa sin framtid än att försöka förutse den. Många risker kan hanteras genom att vara förberedd och omgärda sig med expertis och resurser.
Caroline: Att starta företag kan verka skrämmande, men med rätt förberedelser och stöd från släkt och expertis kan många risker minimeras.
Jan: Många risker som verkar skrämmande är inte applicerbara när man ser dem i sitt eget liv. Det handlar om att göra en realistisk bedömning utifrån ens egna förutsättningar.
Johanna: Det är intressant att utmana den vanliga uppfattningen att man måste ta stora risker för att bli rik. Vi måste vara medvetna om att våra val och bedömningar är unika för vår situation.
Jan: Exakt. Det är lätt att se risker hos andra, men vi måste fokusera på våra egna förutsättningar och inte låta oss påverkas av andras rädslor och åsikter.
Caroline: Precis, vi måste våga gå vår egen väg och inte adoptera andras rädslor. Det är viktigt att fatta egna beslut utifrån våra egna förutsättningar.
Mod är att vara rädd och göra det ändå
Jan: Ja, eller att vara rädd och ändå göra det. Så mod är att vara rädd och göra det ändå. Mod är inte frånvaro av rädsla. Vad sa folk när ni berättade att ni skulle göra det? Vad sa era föräldrar och sånt?
Elias: Man fick höra en del skräckexempel så klart.
Caroline: De är alltid roliga att höra.
Johanna: Men vi hade det i åtanke.
Elias: Ja, jo, men någonstans var man lite självgod att man ändå vågar.
Caroline: Skräckexemplen kan också vara lärdomar. Det får en att känna sig tryggare. Vi tar med oss det när vi väljer hyresgäst.
Jan: Jag har en fråga till er. Om ni skulle ge tre tips till andra i er situation, vilka skulle det vara? Ni har gjort fantastiska saker.
Johanna: Ett tips är att inte spendera hela lönen när man får den. Ha en begränsad syn på pengar.
Elias: Ett annat tips är att kommunicera mycket i förhållandet, särskilt om ekonomin. Det kan vara svårt, men det är viktigt för oss.
Jan: Det är så sant. Ekonomiska diskussioner handlar i grund och botten om livet och drömmarna.
Elias: Absolut. Det handlar om hur vi vill leva tillsammans och vilka drömmar vi har.
Jan: Absolut, det är helt avgörande att öppet diskutera livet och vilken riktning man vill ta. Om man undviker dessa samtal, går man miste om värdefulla insikter och möjligheter att förstå varandra bättre.
Caroline: Hur pratar de då om sina gemensamma mål och drömmar? Det är intressant att reflektera över.
Jan: Absolut, det är avgörande. Stort tack till er, Johanna och Elias! Er resa är verkligen imponerande och ni förtjänar att fira era framsteg. Kom ihåg att dela med er av era erfarenheter till andra. På så sätt kan ni fortsätta att vara en källa till inspiration för dem, precis som ni har varit för oss. Tack än en gång!
Elias: Tack så mycket för att ni bjöd in oss. Det har varit en ära.
.
Tänker att det räcker gott och väl om man inte planerar några större utgifter när pensionen tar vid men om man vill resa eller äta mycket ute exempelvis så är det nog bra med ett sparande vid sidan om? 
Sen tror jag att många vill jobba mindre än heltid när man har små barn och kan man då spara så kompenserar det till viss del för bortfallet.
Men kanske får jag se det som en bekräftelse på att det är rätt val av mig som inte vill ha barn. 
