Det här är en laddad fråga som dyker upp i forumet med jämna mellanrum, ofta i form av oombedda och ibland rätt taktlösa pekpinnar.
Jag tycker dock att själva diskussionen är befogad. Så varför inte försöka samla just den typen av resonemang här, och hålla samtalet på en hyfsat hög nivå? Värt ett försök i alla fall.
(Anlednigen till att jag alls startade tråden hittar ni här: Svårigheter att få barn när hoppet nästan tar slut - Nr 85 av Wario)
Exempelvis:
Mera ork själv och hos far/morföräldrar för den delen också.
Man är själv yngre när barnen flyttar hemifrån.
Åter mot punkt ett. Kommer det barnbarn så är man antagligen själv yngre då.
En viktig faktor som sällan tydligt sägs är: Om du har barn tidigt kan du ha tid (och fysiska möjligheter) att få fler barn, om du det visar sig att du vill det.
Vi fick två barn och med tanke på min omöjliga personlighet så är jag otroligt glad med det; det kunde lätt ha blivit noll. Som jag känner idag hade jag gärna haft två barn till, men det är inte längre möjligt.
Den största fördelen som jag ser det är att man (förhoppningsvis) får uppleva fler friska och pigga år tillsammans. Detsamma gäller den äldre generationen.
Mina barn tar studenten om ca 10 år och det är långt ifrån självklart att mina föräldrar kommer få uppleva den dagen och det känns faktiskt sorgligt. Jag önskar även att mina far- och morföräldrar hade fått träffa mina barn, men vi fick dem ett par år försent.
Gör ett försök till humoristiskt vinkling av ett allvarligt ämne genom att tillägga att det är BRA att våga tänka tvärt om när diskussionen mest fastnar i negativa saker omkring en sak.
Då jag under många år utbildade bilsäljare hade vi ett moment där vi vid konkurrentjämförelser ville få säljarna att fokusera på/lyfta fram det som var BRA/BÄTTRE på de bilmodeller de sålde jämfört med konkurrenternas även fast det alltid fanns saker som var bättre hos konkurrenterna. Ofta kunde det bli en slags gnäll att “-men konkurrent X är ju bättre på, har billigare osv” Att fokusera på det som var DÅLIGT med de egna bilmodellerna jmf med konkurrenterna hjälper en ju inte sälja fler bilar påpekade vi då.
Då skapade vi ett lite humoristiskt moment som inledning till det med bilden nedan:
“-nämn fördelar med att landa ett flygplan UPP OCH NER!”
För att få de att fokusera på det som vara bra även när det fanns uppenbara nackdelar.
Hade många roliga diskussioner förslag då man väl började “se/tänka” på fördelar.
Några minnesvärda:
-Kommer skapa många arbetstillfällen på olika sätt
-Kommer gå åka/landa var som helst
-Bättre sikt vid landning
-Mindre hjulslitage
-Bra fåra att sätta potatis i där stjärtfenan rivit upp marken
Definitivt mer ork tänker jag. Som 20åring orkar man ju festa en hel natt. Nu som 30 åring lägger jag mig senast 21:00.
Fördelar
Nackdelar
Jag tycker att den här frågan är rätt enkel, och det handlar om två saker.
Att skaffa barn är en av de viktigaste sakerna i livet. När man slutar på jobbet så tar det ett år och sen har kollegorna glömt bort att man fanns. Utan barn så riskerar man en tråkig och ensam ålderdom, och det är inte osannolikt att man dör ensam och att ingen kommer på ens begravning. Det är stor risk att livsresan inte slutar på ett bra sätt.
Kvinnlig biologi. Rent biologiskt är sambandet enkelt: Ju yngre man är - desto större chans att bli gravid och få ett friskt barn. Ju äldre man blir, desto svårare att bli gravid och större risk för missfall och fosterskador. Männen har mycket mera tid på sig.
Att få barn är inget man bara väljer. Man bör rimligtvis ha en partner som man har en stabil relation med, partnern och en själv ska kunna få barn och kvinnan ska faktiskt bli gravid också när man försöker. Så mitt resonemang är att man ska sluta titta efter “rätt tillfälle” att skaffa barn och istället skaffa dem så fort som man har möjlighet - och de gäller särskilt för kvinnor som har en tuff tidsram att hålla sig till. Har du en bra partner som du litar på och en rimlig livssituation i övrigt? Isåfall - kör. Ju tidigare desto bättre. Ju längre man avstår från att ta chansen, desto större är risken att man blir ofrivilligt barnlös. Barn bör prioriteras mycket högre än karriär och stabil ekonomi. Det går alltid, på ett sätt eller annat.
Karriär kan man göra senare.
Skulle mina egna döttrar välja att skaffa barn extremt tidigt så skulle jag ställa upp till 100% som morfar och hjälpa dem på alla sätt.
En fördel är att kunna fly landet tidigare när man gått fire. Jag som fått barn hyfsat sent känner mig låst till Sverige så länge barnen är under 18.
Fast är det verkligen en fördel att få barn tidigt då? För att gå fire måste de flesta jobba ihop en del pengar och det gör man helst innan barn tänker jag. För att ha så mycket pengar att man ska gå fire när barnen flyttar hemifrån så vill man väl dessutom ha så mycket som möjligt innan barnen kommer som kan förränta sig medan man själv jobbar lagom mycket när de är små.
Det är nog bra om man definierar vad som menas med ung i diskussionen.
Jag var relativt ung (28), åtminstone jämfört med mina jämnåriga vänner och bekanta men jag hade ju hunnit utbilda mig, etablera mig på arbetsmarknaden och stabilt boende (om än inte så stabilt förhållande 
).
Snittåldern för första barnet ligger väl nånstans strax över 30.
Men jag har ju också gamla klasskompisar som fick barn mer eller mindre direkt efter gymnasiet.
Rent kroppsligt finns det fördelar att skaffa barn tidigt. Man har mer ork och risken för komplikationer för kvinnan och barnet är mindre. Tidsmässigt får man också fler år med sitt barn och barnet får också fler år med sina mor och farföräldrar.
MEN. Förhoppningsvis grundar sig ett så stort beslut som att skaffa barn på helt andra saker. De flesta vill ha en stabil och trygg relation när man skaffar barn. Har man turen att träffa den personen i ung ålder så är det bara att gratulera till möjligheten att kunna skaffa barn tidigt. Så är inte fallet för många.
Det viktigaste är att barnet som kommer till världen är önskat och har en trygg miljö att växa upp i? Om det är när man är yngre eller äldre spelar mindre roll?
Jag har några kompisar som skaffat barn i tidiga 20+ åldern och några som skaffat i 30+ åldern. Av de som valt att skaffa barn senare har det uteslutande berott på två saker:
• de hade inte träffat partnen de vill bilda familj med tidigare
• kvinnan ville skaffa barn tidigare men mannen har velat vänta
Det finns ju fördelar och nackdelar. Temat för tråden var ju givet som vilka fördelarna är, därför har de främst dryftats. Det är ju orimligt att säga att det inte finns några fördelar. Det finns fördelar och nackdelar.
EDIT: det är du som tar upp FIRE. De flesta som läser detta forum siktar inte mot FIRE. Några gör det, men det är en väldigt liten minoritet. Så du kan inte anta FIRE som någon form av gemensam grund.
Så är det absolut. Svårare att bli fire tidigt om man har barn tidigt men som nån skrev så har det fördelar med barn tidigt som skulle lyftas fram här.
Jo visst, jag bara såg det inte som en fördel att få barn tidigt om man ville bli fire tidigt.
Jag höll med om allt du skrev, fram till den här meningen. “Extremt tidigt”? Alltså, om mina barn nu skulle få barn när de är femton, då kommer jag förstås att stötta dem på alla sätt jag kan.
Men om de kommer till mig och berättar att de vill eller planerar att skaffa barn så tidigt, då lär jag att göra allt i min makt för att övertala dem att ta det lugnt 
Jag håller med till hundra procent. Det måste man komma ihåg och ha respekt för.
Ja, det är väldigt mycket beroende på sammanhang. När jag växte upp var man ung förälder om man fick barn innan man fyllt 24. Normal ålder 25-30 och gammal förälder 30+.
När jag sen flyttade till Stockholm var plötsligt ung förälder allt under 30, normal 30-40 och gammal 40+.
En relevant fråga här är ju också vad som är att få barn tidigt. Jag tror att många av oss tänker lite olika där. Är “tidigt” före 25, eller är det före 30?
Jag har nog generellt i mitt liv tänkt så att första barnet före 25 är tidigt, efter 30 som aningen sent och efter 35 som väldigt sent. Rimligen är detta en aningen förlegad syn. Det första diagrammet i länken nedan (till SCB) visar att medelåldern för förstaföderskor är över 30, medan den var ungefär 2 år yngre så nyligen som år 2000.
Min, helt anekdotiska och vibe-baserade, modell för hur folk födde barn som jag har burit med mig i hela mitt vuxna liv är så här:
Jag har inget stöd alls för den modellen och den är ändå förmodligen inaktuell med ungefär 20. Jag misstänker att det finns det finns data som visar hur fel den modellen är (alla modeller är fel), men jag kunde inte hitta just ni.
Tankar?
EDIT: Jag skrev mitt inlägg innan jag såg AliceG:s inlägg ovan. Min erfarenhet är väldigt liknande.
Min upplevelse hos vänner och kollegor är att de ofta överoptimerar föräldraskapet. Man ska vara på exakt rätt plats i karriären, ha rätt bostad, rätt bil, osv. Likt mycket annat vet man dock inte exakt på förhand hur det kommer bli eller vad man faktiskt kommer behöva och värdera när man fått de där barnen. Det kan vara så att föräldraskapet påverkar riktningen, och då har man “felinvesterat” de där åren av förberedelse och optimering.
En fördel med att bara köra är att man kanske gör det lite enklare. Man tar det som det kommer. Jag hade inte ens körkort vid första barnet, men det blev en väldig morot att frugan bestämde att jag skulle kunna köra till BB vid andra barnet.
För egen del, hade vi väntat så hade inte alla mor- och farföräldrar varit i livet när barnen var små. Det är ju nåt som inte går att planera för, det blir som det blir.
Nja jag tänker att du tänker rätt men det har nog egentligen inte bara med utbildning att göra utan snarare på hur länge man haft en “stabil tillvaro”. Så här ser jag det:
=stabilt boende (ägt/eget kontrakt)
=stabilt fast jobb (som känns ok)
=stabilt förhållande/partner (Som man varit ihop med ett tag, bott ihop med ett tag osv)
Så jag tänker att när man känner att TILLVARON KÄNNS STABIL, och har varit så under ett par år, så känns barn ofta som nästa naturliga steg att ta om man inte har några planer på att flytta, utbilda sig eller göra andra större förändringar.
Många som t ex kommer från “mindre orter” som där jag växte upp har kanske inte ambitionen/viljan att läsa/utbilda sig eller ser den typen av arbetsmarknad på hemmaplan, de hamnar ofta naturligt i en “stabil tillvaro” tidigare än de som väljer att plugga vidare, flytta osv.
Då blir det också naturligt varför man skaffade barn tidigare förr. Dagens yngre 18-25 år har ofta flera steg kvar innan de upplever att de har en stabil tillvaro så att barn är nästa naturliga steg. Inte minst så blir de påverkade att det är så mycket som “måste stämma” innan det är dags för barn.
