Det kom nyligen en delrapport från den statliga utredningen om Sveriges sjunkande barnafödande. En av slutsatserna som lyfts fram är att okunskap är en viktig faktor. Att många helt enkelt inte vet att fertiliteten minskar markant efter 35. Tanken är att bättre upplysning skulle få fler att skaffa barn tidigare, och att satsningar på IVF kan vara effektiva.
Jag köper inte det som den primära förklaringen.
Min tes är at det minskade barnafödandet handlar om en ekonomisk och strukturell “tvångströja”. Du ska utbilda dig längre, etablera dig på arbetsmarknaden, bygga upp en karriär, och framför allt skaffa ett boende som faktiskt rymmer en familj. Med storstädernas prisutveckling är bara detta ett stort hinder. Och vips är du 34–36, har precis kommit dit livet “tillåter” barn, men samtidigt har den biologiska klockan tickat. Jag tror inte det är okunnighet om biologin som stoppar folk. Det är att privatekonomin och samhällsstrukturen skjuter upp startpunkten. Eller det finns väl inte anledning att tro att okunnigheten har ökat?
Vad tror ni är den verkliga orsaken till att vi skaffar färre barn? Är det ekonomin, bostadsmarknaden, karriärlogiken, kulturella förväntningar, orealistiska förväntningar, tappat hopp om framtiden, geopolitiska oroligheter eller faktiskt kunskapsluckor? Det är ju verkligen inte ett unikt problem för Sverige utan mer eller mindre alla utvecklade ekonomier löper samma lina. Hur många som vill skaffa barn begränsas av sin vardagsekonomi? Kan barnafödandet ökas genom att folk får bättre koll på sin vardagsekonomi?
Försök att hålla tråden relativt RT-relevant och skippa onödiga politiska inspel
Det är ju högst anekdotiskt, men jag har aldrig stött på en kvinna som inte hade stenkoll på sin biologiska klocka.
Jag tror nog mer att det är kombination av saker som du radar upp. Många i Sverige vill vidareutbilda sig och stabilisera livet innan barn. Det är helt enkelt inte lika många som har ett stabilt liv direkt efter gymnasiet. Och sen runt 35-36 så kan det mycket vara vara för sent för vissa att skaffa barn, och även om du får barn, så är det inte lika säkert att du får det antalet du tänkt dig.
Finns det bevis för att det oftast är ett biologiskt hinder och inte bara att ett större antal inte vill ha barn? Alternativt nöjer sig med ett pga ekonomi och/eller egentid.
Jag tror inte det egentligen är så enkelt att isolera det ena från det andra, men givet att utredningen lyfter okunskap som en faktor så antyder det väl att det finns ett gäng som hade velat ha (fler) barn men inte kan?
Trådar liknande den här är relevanta och intressanta, men de blir inte långlivade i det här forumet. Det här borde vara den enskilt viktigaste frågan, för det kommer påverka den ekonomiska tillväxten och möjligheten att få avkastning på investeringar. Jag tror inte folk i allmänhet förstår att den utvecklade världens civilisation kommer vara borta om några hundra år om vi inte löser det här problemet.
Kul att det är någon annan som tycker detta är intressant! Jag borde kanske vara tydlig med att jag egentligen inte är sugen på politiska åsikter, utan vill veta ifall folk tror att det är en försvagad/pressad vardagsekonomi som påverkar unga
Det är ju även en kombination mot mannens kvalitet på spermier vid det laget, som också sjunker drastiskt efter 35 år. Många män är ju dessutom lite äldre än sina kvinnliga partner, vilket drar ner på spermiekvaliteten ytterligare. Så det kan väl vara så att paret som enhet underskattar dessa effekter, och på en populationsnivå så har det en påverkan.
Sen tror jag att rapporten inte är så intresserad av att belysa hur man får folk som inte vill ha barn att vilja ha barn, snarare att belysa hur folk som vill ha barn lättare ska få dem.
Hela mitt gäng har nyligen skaffat barn “i elfte timmen”. Min bild är att det inte har funnits några ekonomiska hinder. Snarare handlar det om normer kring relationer och leverne i 20-års åldern. Man vill vara ung och leva ett fritt, ungdomligt liv tills man passerat 30-strecket.
Det är snarare den tickande biologiska klockan som får folk att komma till skott och till slut skaffa barn, hade man kunnat skjuta på det några år till hade det säkert hänt…
Jag är 35års-åldern och tycker mig träffa rätt så ofta personer som aktivt väljer att inte ha barn (såklart vanligare med att de vill ha barn men ändå). De tycker helt enkelt att det verkar jobbigt att vara förälder och söker mer frihet i vardagen. Ser också en hel del i sociala medier att många väljer en barnfri väg i livet.
Jag har ju inte läst rapporten så jag vet inte vad det har för metod. Men man borde kunna dra slutsatser om det utifrån hur många som genomgår IVF-behandling? Merparten som går i biologisk klocka-fällan p.g.a. okunskap borde väl ta till IVF om de verkligen vill ha barn.
1. Sverige åldras, men trenden är global och vi har bättre förutsättningar att hantera situationen än många andra europeiska länder.
2. Bättre hälsa och längre arbetsliv förväntas minska trycket på välfärden och stärka pensionssystemet.
3. Kostnader för vård- och äldreomsorg kommer att öka, men inte dramatiskt. Den stora utmaningen är att rekrytera personal, inte att finansiera välfärden i stort.
Jag tror helt klart att det handlar om trygghet, ekonomi, och även påverkan från sociala medier. Det finns inte på samma sätt som tidigare klart utstakade vägar som man kan lita på. Dagens samhälle är svårnavigerat och vi ställer höga krav på oss själva och våra partners.
Som skrivits i tråden är det säkert en kombination av många faktorer som på totalen drar ner barnafödandet. Olika för olika personer.
Men jag tänker lite som du och jag skulle ogrundat dra det vidare i spekulation att det handlar om status. Förr var det status (inte minst för kvinnor) att bli förälder. Nu är det status med karriär, självförverkligande, “image”, att prioritera sig själv helt enkelt. Förr sågs det ned på mer (lite jante), nu är det mer accepterat och hejas på av andra (inte minst andra på samma livsbana, så det blir en självförstärkande “subkultur”). Så en kulturförändring tror jag är en stor del.
Jag tror att det kanske även finns en biologisk/kulturell aspekt kopplad till tvåsamhetsnormen i detta. I förmodern tid skaffade man barn tidigt och uthärdade sitt äktenskap även om kärleken försvann. Under sent 1900-tal blev det vanligare att skaffa barn tidigt och sen skilja sig. Nu väntar vi tills vi är säkra på att vi träffat “den rätta” vilket inte sällan sker när man är 30-40 år.
Alla vill vara tonåringar längre. 30 är det nya 20. Många vill (eller uppmanas) resa, plugga utomlands, jobba nå’t år, ta sabbatsår osv. Digitala dejtinglivet bjuder på många besvikelser och sociala medier är ofta ytligare än att de kan generera kontakt på ett djupare plan. “-Mister du en står dig tusen åter. Nöj dig inte med första bästa.” Lägg därtill preventivmedel, bostadsmarknaden i storstäderna (eller envisheten hos dig som bara måste bo ultracentralt) och skräcken inför vart världen är på väg. En mindre procent påverkas ju också av att det är lättare att leva öppet med annan läggning än den traditionellt heterosexuella samt att samhällets syn på ensamföräldrar också förändrats. Vetskapen att både IVF och insemination ens finns gör att man tror sig ha köpt mer tid än vad man faktiskt har.
Ibland tänker jag att det inte är konstigt alls att folk hinner bli 38 och får panik.
Ibland tänker jag bara att alla är dumma i huvudet och missade biologilektionen i skolan.
Tror verkligen inte på okunskap kring människans tickande biologi. Isåfall kan man väl snarare hävda att det föds för mycket barn pga. okunskap om preventivmedel, jag har svårt att se att personer skulle ha kunskap om preventivmedel men inte kopplingen mellan fertilitet och ålder. Jag tror dock att det finns mycket okunskap kring vad som är medicinskt möjligt och kommer vara i framtiden.
Tänker att en del som är 30 idag kanske tror att det kommer finnas medicinska hjälpmedel som gör att de kan skaffa barn när de är 60 samt att de kommer kunna leva till de är 200 år vilket förändrar hela dynamiken kring generationsskifte som präglat människan på ungefär samma sätt senaste 300 åren.
Jag tror även det finns en lite teknisk aspekt i det. En del kanske skippar iPhone 17 för de väntar på att 18 ska släppas eller skippar köpa bil för de väntar på att självkörande bilar ska släppas. Tänk att föda ett normalt barn idag och om 5 år används genmanipulation och barnen som föds då är bättre på allt! Din 7-åring får gå i samma klass som 2-åringar
Den viktigaste frågan för politiker mm att ställa sig är väl om folk vill skaffa barn? Tycker man ska börja i den änden
