Det här är väl mera ett mentalt hack, men att förändra sin egen inställning till vad man behöver är väldigt bekvämt. Kallas via negativa, eller att förbättra genom att ta bort.
Väldigt många aspekter av tillvaron kan göras bättre genom att ta bort något som är dåligt.
Är du sjuk? Ta bort det som gör dig sjuk.
Är du överviktig? Ta bort mat, läsk, godis och onödig frukt. Ta bort såser, tillbehör, alkohol, vin, sprit, chips, snabbmat, biogodis, lunchrestauranger. Man kan till och med hoppa över en måltid utan att det är något problem, man kanske blir lite hungrig.
Är ditt hem för litet? Ta bort möbler eller ta bort dina egna behov av utrymme.
Har du ont om tid? Ta bort TV:n, ta bort sociala medier, ta bort arbetspendling, ta bort arbetstid, ta bort Netflix, ta bort komplicerad matlagning, ta bort tråkiga aktiviteter, ta bort “roliga” aktiviteter.
Är det fullt i köksskåpen? Städa bort den köksutrustning du inte använt på ett år. Sälj eller skänk bort köksmaskiner du inte använder. Ha ett vattenglas du använder när du är törstig istället för att ta nya. Släng bort mat du inte borde äta.
Är det fullt i garderoberna? Skicka bort alla kläder du inte “känner” för att använda och köp endast ett fåtal nya.
Släpp alla känslor av att du förlorar något när du gör dig av med något som du betalt pengar för. Det är sunk cost fallancy. Det finns bara här och nu. Du har ett föremål som gör ditt liv sämre. Då ska det bort. Punkt. Sälj det om det går.
Jag försöker tillämpa funktionell minimalism, och bara köpa sådant som verkligen gör tillvaron bättre.
Det svåraste är att barnen tycker att jag är världens tråkmåns som inte vill köpa något och blir mycket gladare av att göra mig av med grejor än att köpa nya.