Jag och min sambo har bott ihop i 4 år och har, liksom alla (?) förhållanden våra upp- och nedgångar, bråk mm. Mestadels handlar bråken om städning, då hon anser att jag är slarvig när jag grovstädar och jag anser att hon är slarvig när det kommer till “synliga saker”, som att stänga lådor, luckor och toalettsits efter sig. Inga allvarliga saker alltså, hehe. Många av tjafsen börjar med att någon av oss sovit sämre några nätter, då vi har två småbarn i åldrarna 2,5 år och snart 1 år.
Vi har löst städningen på ett bra sätt, tycker vi, då vi delat upp så att vi har två “köksdagar” var när den ene har ansvar över hela nedervåning med kök, vardagsrum och nedre badrum medan den andre har ansvar över övervåningen med städning och dammsugning.
Men men, till min fråga jag tycker skulle vara intressant att få svar på:
Ni som lever tillsammans med någon annan - vad tjafsar ni om? Vad grundar sig bråken i och hur brukar ni göra för att lösa bråken?
Efter snart 40 år tillsammans så kan jag säga att ni är mitt i de tuffaste åren. Små barn, sömnbrist etc…Det viktigaste är att ni kan prata om det😊.
Stormarna lägger sig med åren🥰.
Förr kunde hon bli lite grinig om jag tyckte att hon ville köpa något som jag tyckte var onödigt och jag sa det, eftersom jag då ville vara med och betala för det trots att jag inte ville köpa det. Nu säger jag inget och betalar inte heller något för det så vi behöver inte längre tjafsa om det!
Att någon av oss låter arg när den svarar något eller vill tipsa om något, fast det inte var meningen (ömsesidigt åt bägge håll).
Sker som tur är inte hela tiden för då skulle det ju inte funka! (vi har varit tillsammans sedan hösten 92…)
Städning och hushållsarbete likt Er då.
Själv arbetar man och damen är hemma med minstingen på 3.5 månader. Då är det lätt för en som inte är hemma så mycket att tycka att den som är hemma hela dagarna lätt kan hålla det mer städat tex.
Hon är tex mer petig om att köksbordet skall vara rent. Men rent betyder inte nödvändigtvis avplockat, så hon kan ha ett halvt kontor där och tycka det är OK, men för mig är det då stökigt.
Jag vill ha köket - dvs diskbänk, ho, diskställ och spis ren. Det ser hon inte ens.
Hon vill ha toan städad, vilket praktiskt betyder handfaten skall vara fri från damm och smuts, så ser hon inte att det är skitigt. Själv tänker jag att det är skit samma då jag inte är där och slickar eller med matvaror till skillnad från köket.
Sambon har kort stubin och höga krav, jag har världens längsta stubin och noll krav. Såatteh, jag får en veckolig dos av tjafs, mycket som jag verkligen inte håller med om.
Har lärt mig väldigt mycket den hårda vägen om vi säger så…
T.ex. ett kök är inte städat och kan förstöra en hel dag, ifall det ligger lite matrester i rensfiltret i vasken även om resten av köket är kliniskt rent och ser ut att vara från en opersonlig inredningstidning.
Den tog något år eller så att förstå, för jag glömmer såklart bort det eftersom jag inte bryr mig öht.
Förrådet vi inte använder ofta måste vara välordnat och ha lite saker i, annars kan man inte sluta tänka på det och det kan förstöra en dag.
Ständigt projekt för jag ogillar att göra mig av med saker och vi har lite utrymme…
Att jag inte svarar på mobilen på en nanosekund ifall jag får ett meddelande är det senaste. Så nu har jag fått börja ha ljud på, satt igång notifikationer till klockan, att mobilens skärm blinkar i gult samt att ficklampan blinkar. Jag hatar det av hela min kropp, men måste jag så måste jag.
Vetefan, jag är inte den lättaste att leva med heller så det är mycket tjafs här hemma haha. Men 10+ år senare så är det inte alls i närheten som det var förr. Så vi växer ihop hah.
Varken tjafar eller bråkar. Om man har något att säga så får man säga det på ett respektfullt sätt och vara lösningsorienterad istället för anklagande.
Kan rekommendera boken " The way of the superior man" gällande relationsdynamik.
Vad vi egentligen är arga på är inte alltid så uppenbart fastän det kommuniceras så.
Vi har nyligen gått isär, men är på god fot med varandra. Vi tjafsade om allt möjligt, men när man tittar tillbaka på det var vi raka motsatser till varandra, som inte fungerade.
Det vi tjafsade mest om, var hur fel jag hade i allt…? med tanke på hur olika vi var
Hos Bolmesons är det nog räntor till pension @janbolmeson
Vårt tjafs berör mestadels barnuppfostran, sånt går ju i princip inte att komma överens om på detaljnivå med någon. Än mindre med tanke på att barnen snabbt lär sig hur de ska “utnyttja” olika situationer till deras egen fördel.
Övrigt tjafs är nog mest oväsentligheter som egentligen handlar om frustration från annat håll.
Men sen är väl tjafs också en fråga om “maktbalans” och det är nog naturligt och nödvändigt för att bägge ska känna att de kommer till tals.
Jag var nog mer konflikträdd förr men jag insåg att freden inte gjorde mig lyckligare.
Ah det finns mer kontext, bland annat i form av att jag lovat att hålla koll på telefonen när jag varit iväg på grejer, och misslyckats hålla det några gånger för mycket vid uttalat känsliga och viktiga tillfällen. Så det enda sättet att vinna tillbaka lite förtroende är just maximalt blinkande, surrande och ljudande och att svara direkt. Visa prov på att jag har lite koll iaf. @Tankarna
Alltid svårt i text och ett anonymt forum, men dina inlägget tyder på att din partner har ett osunt kontrollbehov och det där slutar sällan väl. Ta hand om dig!
Finns det ingen akut anledning till att du måste hålla koll på telefonen jämt känns det nästan mer oroande nu .
Med sagt går det naturligvis inte beskriva alla nyanser i ett förhållande och utomstående är oftast alltför snabba att dömma andras dynamik.
(ömsesidigt åt bägge håll).
.
.