Företagande - inte för alla

I olika trådar har frågan om att starta eget kommit upp. Den togs upp på ett särskilt bra och tydligt sätt i avsnitt 223, för övrigt ett bra avsnitt med många viktiga poänger.

Jag tror att det är viktigt att vara öppen och ärlig med att möjligheten att starta eget och den vägen höja sin inkomst till stor del är förbehållen vissa grupper i samhället. IT är det område där den möjligheten mest uppenbart ligger nära tillhands. Jag har vänner som jobbar med IT, både som anställda och med eget företag så jag är iallafall hyggligt orienterad om förutsättningarna där.

En del andra grupper har mer medelmåttiga möjligheter, däribland den grupp jag själv hör till. Jag är civilekonom och skulle absolut, hypotetiskt, kunna starta eget någon gång men ändå med en mer tydlig uppförsbacke jämfört med IT-området. Jag skulle behöva en mer tydligt nischad idé och sannolikt ta en större risk, om jag nu skulle vilja ge mig in på det spåret. Samtidigt finns många andra grupper som ligger ännu längre ifrån egetföretagandet. Det betyder förstås inte att det skulle vara omöjligt men det finns få eller inga synergier mellan sysselsättningen i rollen som anställd och det man skulle syssla med som egenföretagare. Det ideala är ju annars att de två områdena går in i varandra så att den erfarenhet man skaffat sig av en viss roll som anställd är direkt överförbar på rollen som egenföretagare.

För mig personligen är det här ingen stor sak. Jag har aldrig haft som idé att starta eget, även om jag förstås inte skulle ha något emot det heller. Jag uppfattar dock att tonen i vissa inlägg i forumet inte har varit helt bra. Det har i princip antytts att vissa personers upplevda oförmåga att höja sin inkomst genom att starta eget skulle lösas genom att de “tar sig i kragen”. För den som har en vanlig anställning och kanske även saknar högre utbildning framstår det sannolikt närmast som en idiotförklaring.

När jag gick ut från universitetet för snart 20 år sedan var min inställning att undvika arbete av konsulttyp. Anledningen var att jag som konsult inte skulle ha möjlighet att välja min arbetsgivare. Jag skulle arbeta för den som anlitade mig och utföra något instrumentellt, utan möjlighet att förändra världen eller bidra till att uppfylla högre mål. Det här låter säkert pretentiöst för somliga men det har hela tiden varit min centrala drivkraft - att i olika former arbeta för samhällets framsteg. Det behöver givetvis inte stå i direkt konflikt med att starta eget men det snävar definitivt ner antalet möjligheter.

4 gillningar

Det egna företaget behöver inte vara ett heltidsjobb med syfte att tjäna multum. Att ha företag kan innebära att ha en hobby som man samtidigt tjänar lite extra pengar på.

1 gillning

Borde inte att bli bokföringskonsult vara nästan enklare än att bli IT-konsult? Var och varannan småföretagare anlitar en bokförings-/redovisningskonsult för att hantera bokföringen och den löpande ekonomin.

Jag instämmer helt i att enkelheten inom tex IT är slående. Min man startade egen konsultverksamhet för över 10 år sedan. Det enda han behövde köpa in var en dator. Hans utgifter utöver lönen är nästan skrattretande låga. Risken han tar är nästan minimal för skulle han bli av med sina uppdrag går det enkelt att bli anställd och han har inte förlorat något. Han jobbar marginellt mer än om han varit anställd (gör sitt eget pappersarbete) och plockar ut betydligt mer.

Nu är jag på väg att starta eget inom min bransch. Jag kommer att behöva investera ett par miljoner bara för att komma igång. Jag måste ha anställda för att det ska fungera. Utgifterna kommer att ligga på många miljoner varje år. Det ansvar och den risk jag tar för att få samma vinst som min man går knappt att jämföra.

Klart även jag hade kunnat starta inom ett annat område. Men den här branschen är den enda jag kan. Skulle jag starta inom något annat skulle det ju definitivt vara en högre uppförsbacke då jag först skulle behöva lära mig något nytt.

Obs, inget klagande från min sida, bara ett konstaterande att vi har olika förutsättningar.

1 gillning

Det är givetvis möjligt att starta eget inom något generiskt segment. Det är dock inte sannolikt att det ska leda till väsentligt höjd inkomst. Det går heller inte att ”göra karriär” och kraftigt öka utdebiteringen över tid eftersom produkten är generisk. Det man kan göra i detta segment är att anställa folk och den vägen bygga upp en verksamhet.

Det bästa sättet att som civilekonom starta eget för att höja sin inkomst är sannolikt som ekonomichef för uthyrning eller liknande. I en sådan roll kan man ta betydligt mer betalt än som anställd.

I mellanskiktet finns sedan möjlighet att starta eget på motsvarande sätt som inom IT. Det skulle då kunna handla om att bli expert på skattereglerna inom X-branschen eller något liknande. Är området mer generiskt är det inte sannolikt att intjäningen väsentligt ska skilja sig från lönen som anställd. Inom mer nischade segment ser läget bättre ut.

Med detta sagt är starta eget inget som jag planerar. Jag uppfattar att den potentiella uppsidan inte är tillräckligt stor för att uppväga de möjligheter som samtidigt skulle gå förlorade.

Intressanta aspekt du lyfter och det stödjer min egen bias.

Jag gillar att det motiveras högt och lågt för att starta eget, att Jan med flera försöker ta bort tröskeln för det hela, för det har förhoppningsvis/sannolikt hjälpt några på vägen. Det är ju mänskligt att vara rädd/skeptisk för det okända, åtminstone är man väldigt olika och har olik tolerans (tex för risk). Att lyfta i podden och här på forumet hur det fungerar är ju ett stort steg på vägen jämfört att behöva börja på noll när man sitter med en blank googlesida framför sig.

Jag blev tvungen att driva eget en period då det i min bransch har funnits få anställningar, i vissa städer inga alls, och de få som funnits har oftast varit (episkt) dåliga. I min bransch är det inte rimligt att fakturera de summar som nämns ”här” från tid till annan (ex 2 miljoner), man når dessutom också ett tak för vad man som enskild individ kan producera inom 24h. Sen finns det potential om man kliver utanför boxen men det är fortfarande en mkt begränsad marknad, bland annat finns det några stora aktörer som redan tagit en stor del av kakan.

Hur som, eget företag på heltid va inget för mig. Allt extra pappersarbete tog för mkt tid och energi, utan att jag fick nåt igen för det. Att kunna spendera min energi på det jag är bra på fungerade betydligt bättre för mig.

Som @firreb skriver så behöver det inte va på heltid. Kan absolut förstå tjusningen med att extraknäcka vid sidan om och att det kan bidra väldigt positivt för ens ekonomi. Och det är toppen om diskussionerna i podden/forumet har bidragit till att flera sett möjligheterna som finns, inte bara riskerna :relaxed:

Det hela handlar ju om hur man själv vill prioritera sin tid och energi samt vilken balans som funkar för en själv i livet.

Jag själv har bytt bana helt för att frigöra både tid och energi, hade bara tur att det även betydde lite mer lön. Men relaterat till frågan om lönetak (ett litet sidospår här nu) kan jag säga att där har jag också nått mitt tak. Det finns inga förhandlingsmöjligheter, vi får våra 2%/år typ.
För mig spelar inte det roll i dagsläget. Det funkar för mig.

Leker jag med tanken om att extraknäcka lite? Ja. Är det så jag vill spendera tiden just nu? Nej. Kan det ändra sig? Absolut. Behöver jag råd om företagande i framtiden vet jag däremot att det finns ett forum här som kan komma med råd och tips och det känns riktigt kul! :mechanical_arm:

Jag tror inte diskussionen är menat som att detta är nåt alla måste göra men kan lätt bli så att man upplever det sån, eller att man drabbas av tex FOMO eller andra irrationella känslor.

Alla kan inte starta företag.
Alla kan inte tjäna 45000 /mån.
Alla kan inte höja sin lön.
Alla kan inte spara 70% av sin lön.
Alla kan inte springa en mil.
Alla kan inte cykla till jobbet.

osv.

Invändningen att ‘det är omöjligt för mig’ dyker med jämna mellanrum upp när möjligheter, ambitioner och målsättningar presenteras. Med ‘det är omöjligt’-attityden sänker du förväntningarna på dig själv, vilket kan vara skönt. Du får också rätt i din förutsägelse om framtiden. Frågan är bara om du är den typen av person som vill ha en ursäkt, eller om du hellre vill ha resultat?

Det finns gott om hinder på vägen till framgång, men det är tveksamt vem som vinner på att sätta upp ytterligare hinder för sig själv. Det kanske inte är läge att starta företag nu, men kanske om 5 år? Milen kanske är för lång att springa, men kan man träna på 3 km först? Om jag inte kan nå mina mål idag - hur kan jag ändå vara närmare mina mål imorgon?

Förresten, jag är ekonom med eget bolag.

2 gillningar

Att något skulle vara omöjligt ligger inte riktigt för mig att tänka. Det finns säkert saker som är omöjliga men vad det skulle vara vet jag inte. Har jag väl bestämt mig för att gå i mål med något så brukar det lösa sig med tiden.

Just gällande företagande ser jag det som viktigt att göra skillnad mellan av vara self-employed och att anställa folk. Jag uppfattar att den modell som Jan primärt rekommenderar handlar om att vara self-employed. Det handlar då om att ha företaget som “format” men i praktiken göra samma eller liknande saker som man gör som anställd. Det tillkommer lite extra administration och det är också det hela. Givetvis krävs det en viss förmåga och erfarenhet för att kunna ha en hög intjäning per timme.

Att starta företag och anställa folk kan man förstås också göra men det är ändå något annat. Då är det inte bara ett alternativ till att vara anställd utan något som man behöver binda upp sig i. Man kan inte bara lägga ner från en dag till nästa för att man kom på att något annat verkar roligare. Att anställa folk innebär också att man behöver vara chef och det passar inte alla. Man kan förstås lära sig det också men det är ändå inget som är självklart att prioritera i livet.

Jag tycker att poängen från avsnitt 223 om att “man har de kort man har och behöver göra det bästa av dem” är relevant. För någon är det att starta eget och för någon annan är det något annat. Jag är själv intresserad av modellen att köpa en fastighet och hyra ut den alternativt hyra ut rum. Det finns förstås en massa olika saker man kan göra för att öka sin inkomst men de mest intressanta är ju de som går att räkna på och som innebär långsiktiga och lite större intäkter varje månad.

För 25 år sedan hade jag kunnat bli en hygglig egen företagare, men idag finns inte en chans att jag ska bli det.

För då måste jag inte bara göra mig själv nöjd, man måste göra andra nöjda som egen företagare.
Kommer inte på fråga!

Nej möjligheterna att starta eget var ju inget som stod i utbildningskatalogerna och informationen från SYO förr i tiden. Detsamma gäller på vilka platser man efter examen har chansen att jobba.

Det kan också ha stor påverkan hela branscher.

Jag blir ibland orolig av faktumet att den säkraste vägen till en inkomst över 1 MSEK per år idag går via en läkarexamen och sedan att vara hyrläkare.

Jag säger inte att det är enkelt att bli läkare eller att vara hyrläkare, men jag tror det är bland det absolut enklaste och säkraste sättet till inkomster på den höga nivån.

Jag tror det håller på att ändra vilka som vill bli läkare, det är inte en god förändring för patienterna.

2 gillningar

Det här med företagande kopplat till målet att kraftigt öka sin intjäning och sparande känns för mig lite som att delta i ett lopp där man på förhand vet att en andel av deltagarna är dopade. Någon kanske skulle tänka att det sänker den egna motivationen att anstränga sig. Själv tänker jag att det bara är att acceptera läget. Det kan också fungera som stimulans för att fundera ut hur ens egen doping-cocktail skulle se ut. Även om Jans recept med all säkerhet är svårt att matcha så finns det ju andra vägar att gå. För egen del är utlandsarbete i statlig regi något som jag räknar med kraftigt ska öka mina möjligheter att lägga undan större summor varje månad. För andra kan det finnas andra vägar. Att det finns möjligheter för i princip alla att hitta olika vägar tror jag på. Just den här modellen med att “starta eget och fakturera 1000 kr i timmen” tror jag dock inte att vem som helst kan kopiera.