Jag kan dela med mig av en erfarenhet där vi misslyckat gjorde just det där som Jan nämnde. Vi sade upp oss och startade bolag utan parallell finansiering och hoppade rakt in i de där tuffa startup-åren. Oftast hör man endast berättelser från entreprenörer som lyckats, så kallade “success stories”. Ibland kanske man även bör lyssna på de “entreprenörer” som misslyckats och försöka dra någon lärdom där. Jag är nämligen fast övertygad om att vi hade kunnat gjort det helt annorlunda idag.
Min erfarenhet
Vi var 5 st egenkonsulter som bestämde oss att starta eget tillsammans, ca 10 år sedan nu. Till en början var tanken att driva en konsultfirma men ganska snart ville vi prova vår lycka under ett nytt tak där vi istället skulle erbjuda en digital produkt. Tanken var att ett par av oss skulle fortsätta driva in kapital via konsultfirman men när vi började pitcha inför riskkapitalister ansåg vi att det blev fel fokus och flyttade alla över.
Eftersom vi alla levde på eget sparkapital fick vi nog ett större fokus på att driva in riskkapital än att utveckla själva produkten. Faktum är att det blev ett sådant fokus att det ibland kändes som om det var vår affärsidé. Även om det inte var så stressigt att se besparingarna sina till en början, skulle det komma att bli ett betydligt större stressmoment framöver.
Efter att vi dragit in någon miljon i riskkapital förändrades fokuset inte så mycket som vi förväntat oss. Nu skulle vi istället söka en ännu större finansieringsrunda så att vi kunde anställa lite fler. När produkten väl nådde marknaden några månader senare såg det ljust ut för en stund. Vi fick uppleva en enorm hajp (15 minutes of fame) och det skrevs om oss lite här och var. De som investerade i första rundan var nu med på att gå in med en mycket större runda men… det drog ut på tiden. …och fortsatte dra ut på tiden. Bolagets kapital tog med tiden slut och vi fortsatte åter igen på egna besparingar. Efter en tid började dock våra privatekonomier nå kritiska nivåer. Det gick att rättfärdiga eftersom vi visste att en ny finansieringsrunda var påväg. Vi var bara en vecka eller två från att skriva på kontraktet när det hände något oväntat. Investerarna fick interna problem och drog sig ur alla kommande investeringar rakt upp och ned, alltså inte bara för oss utan för alla bolag de var involverade i. Vi såg det inte komma alls och blev helt tagna på sängen.
Vi fortsatte några månader till på egna sparkassor samtidigt som vi sökte nytt riskkapital men det här blev en mycket tuff period. Att gå från hajp till finansiell misär fick konsekvenser på alla möjliga nivåer. Styrelsemötena blev ibland så upphettade att …jag behöver kanske inte gå in på detaljerna men låt oss säga att det var tufft …och till slut gick det inte. Tre år hade gått från det vi startade bolaget till det att vi lade ned det.
Lärdomar
Poängen är inte att riskkapitalistera drog sig ur och att vi inte hade fler på rad. Jag tror vi hade helt fel prioriteringar redan från början. Vi hade kunnat ta vår produkt till marknaden själva om bara 2-3 av oss fortsatt sina konsultuppdrag istället för att jaga kapital. 1/3 av investeringen kom dessutom i ett slags starta eget-bidrag från Brittiska staten som mer eller mindre var en heltidstjänst att rapportera till varje månad.
Jag lärde mig så klart hur mycket som helst av den här upplevelsen och det finns mycket man hade kunnat göra annorlunda. För att göra ett försök att föra över våra erfarenheter till andra så är det just att inte lämna inte en stabil inkomst om du verkligen inte behöver det. Vi hade absolut kunnat köra på under vår fritid längre. Jag tror också det hade gett ett bättre fokus, ett produktfokus, snarare än ett fokus på att få in och jaga kapital. När vi bestämde oss för att satsa helhjärtat på produkten vilade hela konceptet på en väldigt vag grund. Min erfarenhet är därför att man inte bara gör sina närstående en stor tjänst när man istället börjar på sin fritid, tjänstledighet, semester (you name it), man skapar även bättre förutsättningar att lyckas. …och ibland kanske man når slutsatsen att nej, det här kommer inte att gå. Det är nämligen inget fel med att nå den punkten. Med risk för att framstå som dryg så har jag träffat hur många startup-företagare som helst som i mina ögon borde ha nått den punkten FÖRE de sade upp sig. 
Jag tänker absolut annorlunda idag. Jag har tidigare skrivit om min app som jag utvecklade på min fritid. Ett annat exempel är ett produktkoncept som jag utvecklade tillsammans med en annan. Vi körde båda på under kvällar och helger under en period. Även om vi aldrig tog den till marknaden så kunde vi prova på en idé utan att lämna våra uppdrag och gå all in.
Att finna tiden
Jag är också förälder som inte heller har en obegränsad fritid. Som Jan är inne på kan man börja med mindre justeringar. Har man tid att vara här inne och läsa/skriva kommentarer, då har man prioriterat det över något annat. På samma sätt kan man lägga om sina prioriteringar mot ett fritidsprojekt. Just Netflix skulle jag i och för sig klassa som avkoppling. Där får man vara mer försiktigt. Jag var själv utan TV under något år som yngre men upptäckte att zappa omkring mellan kanaler höll mig avkopplad (till en viss gräns så klart).
Förr hade jag mycket energi kvar när barnen gått och lagt sig och var som mest aktiv då. Numera är det svårare och barnen går också och lägger sig senare. Jag ska exempelvis ta en extra semestervecka i sommar (som egenkonsult) för att jobba på ett eget projekt. Ett annat alternativ kan vara att dela in det perioder. Man behöver få med sin partner att exempelvis kommande 6 veckor kommer att bli väldigt intensiva. För att få ihop livspusslet får man vara kreativ (städhjälp, storkok, far- morföräldrar tar barnen en helg, tillfälligt lägga ned träningen, tacka nej till det sociala med vännerna osv). Sedan får livet återgå till det normala igen.
Vill man inte prioritera om över huvudtaget och samtidigt inte vill riskera sin inkomst, ja, då blir det svårt att komma någonstans så klart. Inget fel med det ska tilläggas. Det beror på vilka prioriteringar man har i livet…
