Jag fyller 50 inom några år, och då börjar man ju samla på sig en stor mängd minnen. Det kan handla om platser man besökt eller spenderat tid på i sin barndom. Många av platserna har en anknytning till min släkt. T.ex. finns det flera fastigheter som jag har en personlig relation till - barndomhem, farmors hus osv. Flera av de fastigheterna är sålda idag. Det handlar framförallt om villor på mindre ort, marknadsvärdet ligger på ca 3 - 5 miljoner. Husen är äldre, det nyaste är byggt ca 1930.
Samtidigt så börjar det ansamlas lite pengar i mina egna företag som jag driver. Även efter att tagit ut lön, finansierat tjänstebilen, uppgraderat kontoret och åkt på de konferenser jag vill åka på och maxat K10-utdelningarna så verkar det bli en substansiell hög med pengar över varje år, och även med en normal arbetsinsats så verkar det kunna fortsätta.
Planen idag är att slussa in överskottspengarna i en kombination av IPS (individuellt pensionssparande) samt en kapitalförsäkring med globala indexfonder som ligger i mitt holdingbolag, och sedan framemot 60-årsåldern eller tidigare eventuellt gå ner i arbetstid något och kanske jobba halvtid så länge jag känner för det. Men nu börjar jag klura på en ny plan.
Tanken är att skapa ett fastighetsbolag som ägs av mitt holdingbolag. Det fastighetsbolaget ska sedan köpa de fastigheter som jag har en stark personlig relation till när de kommer ut på marknaden. Bolaget ska sedan hyra ut dem. Jag kommer inte att jobba med praktisk fastighetsskötsel själv, utan kommer att se till att anlita hantverkare och fastighetsskötare. I och med att det är villor så blir det kallhyra plus att hyresgästerna förväntas sköta den vanligaste driften på tomten såsom gräsklippning och liknande.
Det här är vad jag tänker mig att få ut av bolaget:
En avkastning på min investering som ligger något under vad man kunde förvänta sig av globala indexfonder.
Att fastigheterna bevaras i släkten, och därmed stärker känsla av samhörighet med platsen och var vi kommer ifrån.
En möjlighet för mig själv, mina barn, andra släktingar eller framtida barnbarn att bo i något av husen om man skulle vilja det - och då samtidigt ha en bostad och att stärka sin anknytning till släktbanden över generationer genom att återvända till en plats som man kommer ifrån.
Jag har ett kapital att ge vidare till barnen som kommer att ge dem avkastning genom hela livet. Det är inte passiv inkomst (fastigheter kräver arbete), men inte jättelångt därifrån.
Vad är det som gör mitt att mitt bolag är unikt på marknaden:
Historik - de som hyr vet att de hyr inte bara en bostad, de hyr en plats med en historia och en identitet.
Villauthyrningsbolag - det finns inte så många sådana. Troligen eftersom det oftast är svårt att få ekonomi i det. Men det ger också en unik position på marknaden.
Småskalighet öppnar för personliga kontakter - fastighetsskötaren kanske kan vara en granne som tycker att det är kul att få in lite extra pengar. Eller att man kommer överens med hyresgästerna om att de fixar olika saker mot hyresavdrag.
Risker/nackdelar:
Idén riskerar att överdriva nostalgiska och bakåtblickande delar av identitetsskapandet, ungefär som någon som bara pratar om gamla minnen. Det sker på bekostnad av ambitioner och drömmar om framtiden.
Det kan vara svårt att få ekonomi i att hyra ut villor, det är svårt att få bra processer i fastighetsförvaltning av enskilda objekt.
Svagt kundunderlag, de flesta som vill bo i en äldre villa vill hellre köpa huset för att kunna göra det till sitt eget hem. Mängden personer som vill bo i hus men inte kan/vill köpa kan vara litet.
Jag söker kommentarer, tankar och idéer. Är idén bra eller dålig? Har jag tänkt fel på något sätt? Är det möjligt att uppnå de ekonomiska målen? Hur kan jag göra idén bättre? Alla tankar, kommentarer och åsikter är bra - jag vill utveckla idén. Inköp av första fastigheten är tidigast om några år, om det nu någonsin blir verklighet.
Jag tolkar det som att det som driver dig i detta projektet är att du vill äga dess fastigheter. Det är större än drivet att tjäna pengar. Jag skulle klassa detta projekt som konsumtion och minska ambitionen till att typ gå plus minus noll. Man behöver inte tjäna pengar på allt. Vill du ha fastigheterna och har möjlighet ska du köpa dem! Men låt det vara en hobby/konsumtion och tjäna pengar på något annat håll. Det tror jag du blir lyckligare av i längden.
Jag har lite fastigheter, inte mycket att skryta över. Men 65 lägenheter och några tusen kvm lokal.
Tro mig, hyresgäster kan vara och i många fall är riktiga jävla svin. Får man en knarkare på halsen som ändå lyckas betala hyran så är det den värsta mardrömmen. Va mycket selektiv.
Eftersom du ska ha separat småhus så är ju kallhyra det du ska ägna dig åt.
Och historiken om jag förstår rätt är knutet till din person? Nu vet jag ju inte vem du är men jag har svårt att se att detta skulle ge mig något värde för 99.9999% av svenskar.
Jag tycker det låter som något som verkligen skulle innebära ett mervärde för dig, och du verkar ha råd, så varför inte.
Däremot vet jag inte vad punkterna unikt egentligen innebär. Om jag skulle vilja hyra ett hus så skulle sånt som garage och isolering vara viktigt. Att huset har en historia skulle jag inte värdera, så länge vi inte pratar huset där landslagarna stiftades. Men din samhörighet till orten gör så klart att jag kan förvänta mig att du är en seriös och långsiktig värd.
Att det inte finns många villauthyrningsbolag gör ditt bolag ovanligt men jag har svårt att se värdet i det för någon annan.
Och relationerna du kan bygga genom småskalighet kan lika gärna föras till minuslistan. Den där fastighetsskötaren kan visa sig vara opålitlig, och leda till svårlösta konflikter, och helt plötsligt har du en fiende i byn som kan göra livet surt för dig.
Så kanske är det ändå bara pluslistan och minuslistan som är relevanta för ditt beslut? Jag tycker dock att det låter som en chansning du har råd att ta, och något du själv skulle få tillfredsställelse av att skapa, så kör på!
När jag läser beskrivningen kommer jag att tänka på Alex Schulman, som lade en hel del pengar (lite oklart hur mycket) på att låta göra en skalenlig modell av torpet där han spenderade sina barndoms somrar. För mig blir det bara för mycket nostalgi att grotta runt och fastna i det som varit på det viset. Men vi är ju olika, så kanske det är rätt för dig!
Ursäkta min franska men i mina öron låter det som en usel företagsidé.
Chansen att din släkt ska bry sig lika mycket om din farmors hus som du gör är liten. Släkten mår bättre av att ärva dina pengar eller ett fastighetsbolag vars fastighet valts ut på kommersiella grunder än ett fastighetsbolag med för dig nostalgiska fastigheter.
(Vill du nödvändigtvis spendera dina pengar på dessa fastigheter så knacka på hos nuvarande ägare. Förklara att du känner en koppling till fastigheten, ge nuvarande ägare några hundra tusen med förhoppningen att de tar väl hand om huset och skapar sina egna minnen där.)
Berätta din och dina förfäders historia för kommande generationer så länge du kan i stället för att köpa upp fastigheterna som redan tjänat sitt syfte i er historia.
Det är ju en kombination här. Jag vill ha en vettig och rimlig avkastning men även andra världen. Det absolut enklaste är ju att lägga pengar i globala indexfonder, då borde jag kunna få 7% avkastning arbetsfritt.
Tack för bra respons. Vad har du för avkastning av eget kapital på dina fastigheter? Vad jag fattat så är fastighetsförvaltning seriöst arbete och inget som liknar någon passiv inkomst.
Tanken skulle vara att man beskriver fastighethistoriken mera allmänt. Beskriver när det byggdes, av vem, hur den har utvecklats under åren, vilka som bott där osv. Dvs att historiken skrivs på ett neutralt sätt. Tanken är på det sättet att skapa ett sammanhang utifrån fastigheten. Det blir alltså inte vara huset på Storgatan 7 som man hyr, utan huset på Storgatan 7 som byggdes 1912 av byrådirektör H.H.K Bergdahl, och som sedan 1942 köptes av Grosshandlare H.C Pelikahn. Osv. Det gör fastigheten intressantare.
Jag gillar din franska, det kan mycket väl vara en riktigt usel idé. Hade jag bara velat ha glada tillrop hade jag bett ChatGPT om en klapp på axeln.
Det som gör saken något flexibel är att om kommande generationer inte bryr eller inte vill ha förvaltaransvaret sig så kan de låta företaget sälja fastigheterna och istället lägga pengarna i en kapitalförsäkring. Så det blir på ett sätt en dubbelgardering. Nackdelen är förstår om det över många år är en dålig affär. Då får de ett mycket sämre värde än de annars skulle ha fått.
Det är, tänker jag, är en av de stora riskerna - att det blir ett eget egoprojekt och fokus baklänges i historian istället för framåt.
De andra risk, arbetsinsats och ekonomi. Vad jag vet finns det ju nästan inga fastighetsbolag som ägnar sig åt villauthyrning - troligen för att det är en mycket sämre affär än lägenhetshus.
Jag gissar att få personer tar det i beaktande när de väljer bostad, eller är beredda att betala extra för det. Men absolut, jag hade tyckt det vart kul att veta lite historia om huset jag bor i.
Jag tror det är en dålig affär eftersom du inte väljer ut fastigheterna att köpa ur ett kommersiellt perspektiv och i praktiken lastar över ansvaret att sköta dessa förmodat dåliga investeringar på kommande generation.
Om du ger pengar till dina släktingar istället så kan jag lova dig att de inte kommer köpa tillbaka farmors sommarbostad eller huset där du bodde mellan 1982 och 1991.
Om du betalar av dina släktingars bolån istället så har du köpt fastigheter som betyder något för dem och gett dem lite medvind i resten av deras liv.
Hur länge är tanken att du ska hyra ut fastigheterna? Ska du nyttja dem själv något dom kommande 10-20 åren? Om inte blir det kanske svårt för din familj att bygga anknytning till dessa ställen?
Varför inte satsa på ett objekt, ha de som sommarstuga, nyttja det och skapa nya minnen med din familj/släkt. Samtidig kan du hyra ut det på Airbnb för att täcka dina kostnader.
En orsak är att det är svårt att äga sakerna privat. En stor del av mitt kapital kommer att ligga i mitt företag, så jag kommer att behöva köpa fastigheterna med företagspengar. Det går visserligen att hyra ut från företaget via AirBNB antar jag.
Jag tänker mig några syften med att äga fastigheterna.
Ett sätt att få direktavkastning från pengar som jag har i mitt företag, istället för globala indexfonder. Pengarna kan inte enkelt tas ut från företaget utan att skatta en massa.
Att äga fastigheterna för att bevara minnen och historia i släkten.
Att ha kontroll över fastigheterna, ifall jag eller någon släkting skulle vilja bo i dem i framtiden.
Spontant känns det som att det finns en risk att man betalar överpris med ett sånt snävt utbud av potentiella objekt att köpa. Och att det kanske finns andra objekt som objektivt är mer lämpliga att hyra ut?
Som ren affärsidé känns det inte som en USP att du köper just dessa hus (kanske tvärtom?). Men å andra sidan får du ju andra sentimentala värden som kan vara ovärdeliga för dig. Jag själv hade gärna köpt tillbaka min gamla sommarstuga från barndomen. Tänkt på det massor av gånger - så jag förstår drömmen.
Jag tänker så här: Köp fastigheterna. Bli superkändes. Sälj dem en i taget vart femte år med etiketterna “Palpets barndomshem”, “Palpets uppväxthus”, “Här fick Palpet hångla första gången” osv.
Men jag tror att vill man äga ett för en viktigt hus i långa loppet så vill man nog inte hyra ut det.
Jag håller med om alla kommentarer och tror inte alls på denna idé, såvida inte:
husen är helt unika i samhällena de ligger i. Dvs överlägset finast, bäst placering etc. Typ herrgård, exklusiv villa med stor karaktär, unik strandtomt, fantastisk trädgård (typ utställningsexemplar), en fyr man kan bo i… Alltså en upplevelse.
Men det låter snarare som att du har minnen därifrån som ingen annan kommer värdera högt.
