Förstår dina tankar men glöm dom. Jag har en liknande situation med förälder som har en del kapital i överskott som skulle kunna ges vidare. Jag har även som du tagit dåliga ekonomiska beslut fast med betydligt större konsekvenser än de du beskriver
Jag ser det som att det är min förälders slantar som hen ska lägga på sig själv, inte spara till mig. Jag drar in egna pengar och om det ramlar in några kronor i arv i framtiden så är det bara en bonus.
Kanske din far ser huset som backup ifall hans nya förhållande går åt pipsvängen? Eller känner att han har det som buffert åt sig själv? Eller att ni som barn skulle bränna slantarna på ett sätt som han skulle ogilla? Eller? Eller? Ja du förstår det kan finnas 100 anledningar.
Jag måste istället säga grattis! Snyggt jobbat av dig med din situation
Du är 35år har redan en bra grund med dina 160tsek och månadssparar rimligt i vettigt alternativ. Kör en ränta-på-ränta där så förstår du vilken fin situation du har- och kommer ha när du är 55år. Och du har förstått att leva livet, ja absolut du kanske kan hitta en frisör som klipper för 300kr- lev då upp de slantarna på annat roligt.
Så glöm din fars ekonomiska val och ge dig själv en klapp på axeln
Eftersom frisör nämnts flera gånger; vill man inte klippa sig själv så är det billigaste alternativet att söka på Elevklippning + din bostadsort.
Räkna med att besöket kan ta längre tid än vanligt, eftersom lärare behöver kolla resultatet och eventuellt hjälpa till, men slutresultatet har jag alltid blivit nöjd med.
Bra kommentar som jag håller med om: sälj bilen! Den kostar förmodligen ca 5000 kr per månad. Det blir 60 000 kr per år i ökat sparande. På tre år sparar du lika mycket som du har på kontot just nu.
Du kan istället hyra bil när du behöver den eller gå med i en bilpool.
Du kommer dessutom få loss pengar när du säljer bilen. Detta utökar i sig ditt sparande.
Pengarna du sparar varje månad på att inte ha bil bör du se till att de investeras automatiskt när du får lön. Detta för att du inte ska slarva bort pengarna på olika impulsköp under månaden.
Personligen vet jag de som klipper sig hemma med hjälp av kompis (klipper varandra). Ger ett helt ok resultat. Jag vågar inte med tanke på social acceptans och min nuvarande yrkesroll.
Jag klipper mig för 300 kr ca var tredje månad, drar ibland ut på det lite. Fick senaste gången en ny frisyr (utan att ha frågat om det). Kommer få klippa mig med kortare mellanrum denna gången, men det får man räkna med.
Vet inte om det är jag som missat det, men vad tänker du dig att använda eventuellt extra pengar till? Jag tycker det låter som att ett något odefinierat problem ska lösas bara det tillförs mer pengar. Det gör att det ännu mer framstår som ett något bortskämt gnäll.
Med det sagt så förstår jag ändå hur du känner. Jag har också föräldrar som är är totalt ointresserade och har relativt stora summor ståendes på sparkonton, vilket gör ont att se. Men jag har försökt förlikat mig med tanken att det bara är så, men det är svårt. Men jag räknar inte på något sätt med dessa pengar i min ekonomiska planering även om jag vet det med största sannolikhet kommer ett arv på ett par miljoner minst om 0-30 år.
Jag tror du behöver lite nya perspektiv på din egen ekonomi du har idag. Du skriver att du “kämpar med din median lön som singel”. När jag läser din budget ser det ut som du lever loppan enligt mina mått mätt!
Hälften av alla människor i Sverige har lägre lön än du. Många av dem har även barn de ska försörja.
Fundera på vad du tycker gränsen går för att “kämpa med sin ekonomi” och var gränsen går att ha “god ekonomi”. Du bestämmer själv var dessa måttstockarna betyder. Men var du sätter dem kan få stor betydelse för din lycka och tillfredsställelse. Du kan välja själv ifall du har “god ekonomi” eller om det krävs ett privatjet för att du ska få känna så.
Och angående huset. För ditt framtida arv kan det vara bra att huset inte säljs förräns efter dödsfallet. Säljs det innan bli pengarna likvida och kanske spenderas av din far eller hans nys partner. Men släpp det så länge. Vill man ha mer pengar får man tjäna dem själv. (Dock ej genom riskfyllda investeringar, utan trygga investeringar och hårt arbete med sin egen karriär).
Utifrån det du skriver låter det som att din pappa kan tänka sig att sälja huset men “orkar inte”. Om det är så kan väl du erbjuda dig att sköta allt kring försäljningen? Så hade nog jag gjort.
Min lön är bara något högre än din men å andra sidan betalar jag mer för boendet. Jag sparar ca 50% varje månad utan att uppleva att jag lever snålt.
Det borde finnas utrymme i din budget för att spara betydligt mer, om det nu är viktigt för dig.
Frågan i tråden är hur du ska förhålla dig till din fars livsval. Där instämmer jag med de flesta ovan; låt hans val vara just hans. (Kanske lite hjälp med uthyrningen?)
Lägg istället din energi på att hitta de poster i vardagsbudgeten som går att spara in på. De finns där - jag lovar!
Skriver inte detta för att trycka till dig utan för att jag vet att det går. Mycket handlar om vanor och rutiner. Kolla på någon av de olika trådar om att spara i vardagen som finns här på forumet. Se det dessutom som en utmaning - inte ett tvång. Det är du som sätter ribban!
Vad gäller framtida arv anser jag att det alltid är bättre att tänka på det som en bonus, snarare än en rättighet.
Eftersom du, TS, är stressad av hur din far agerar runt det som faktiskt är hans egendom tror jag att det psykologiskt smartaste är att utgå ifrån att han kommer testamentera vartenda öre till ett katthem eller liknande. Blir det inte så, så får du någon gång i framtiden ett trevligt tillskott i din ekonomi. Fram tills den dagen fokuserar du på ditt eget liv och dina egna val.
Njut under tiden av att ha en förälder i livet. Det är en stor förmån, bara det!
Tack för alla kloka inputs gällande både frisörvanor och förhållningssätt till pappas beslut gällande huset Jag tar till mig mycket och har framför allt fått en påminnelse om det jag redan vet och som jag även skrev i ursprungsposten: att man är sin egen lyckas smed - huset är hans egendom och att gå runt och hoppas på en “givmildhet” gentemot oss barn bara är slöseri med energi. Jag vill bara tillägga att om hans uthyrningsaffär hade varit ekonomisk klokare OCH vi syskon samtidigt hade sluppit höra på hans beklagande över sin egen stundtals ansträngda ekonomi hade jag haft mycket enklare att acceptera faktum. Men som sagt: jag uppskattar era inputs och blev motiverad att släppa detta och istället lägga fullt fokus på det jag faktiskt kan påverka kring min egen ekonomi. TACK!
De går ju att spara på mindre lön än din, jag har haft sparande på 14k / mån på 23k ut. Nu har jag iofs dragit ner något på sparandet men de går absolut för en period om man bara vill spara pengar. Dock innebär det inge bil, laga all mat hemma, minimalt med övriga utgifter tex resor och sånt (som jag nu så småningom kommer öka). Lev tråkigt ett tag för att kunna leva ut lite mer senare är mitt tips, de viktigaste är att få igång sparandet då de gör så mycket för framtiden och för att känna att man har möjligheter och utrymme i sin ekonomi.
Detta tycker jag är något som TS behöver beakta och ta med i beräkningen. Pappan är bara 70 och har “orkat” skapa en ny relation, flytta ihop med den nya kvinnan, hyra ut sitt eget hus etc. vilket inte direkt är några tecken på utbredd orkeslöshet och initiativlöshet i mina ögon.
TS vill ha huset sålt och jag upplever på beskrivningen att det inte huvudsakligen är för att pappan ska få tillgång till rejäl guldkant på sitt nya samboliv med den nya kvinnan, utan för att han och systern asap ska få pengar till något i sitt eget liv.
MEN…. tänk så här istället; pappan kanske egentligen är mkt mer klok än oklok och mer ekonomiskt smart än orkeslös?! Mtp hur det gick med arvet efter mamman för båda syskonen så kanske pappan vill låta ett antal år gå så att TS och systern tvingas se om sitt eget hus och jobba sig uppåt på egen hand innan mer monetära gåvor delas ut.
Hur skulle du använt pengarna om du hade dem idag?
Det “positiva” är kanske att pengar i sig sällan löser så mycket som man tror. Ofta är lösningen andra saker. Saker du kanske förfogar över redan, utan att tänka på.
Jag tar till mig mycket och har framför allt fått en påminnelse om det jag redan vet och som jag även skrev i ursprungsposten: att man är sin egen lyckas smed - huset är hans egendom och att gå runt och hoppas på en “givmildhet” gentemot oss barn bara är slöseri med energi. Jag vill bara tillägga att om hans uthyrningsaffär hade varit ekonomisk klokare OCH vi syskon samtidigt hade sluppit höra på hans beklagande över sin egen stundtals ansträngda ekonomi hade jag haft mycket enklare att acceptera faktum. Men som sagt: jag uppskattar era inputs och blev motiverad att släppa detta och istället lägga fullt fokus på det jag faktiskt kan påverka kring min egen ekonomi. TACK! 
