Min far och jag äger en stuga tillsammans på en arrende tomt.
Värdet är ca 500 000kr för huset pga att det ligger på arrende.
Nu vill han att jag ska köpa ut honom pga att han vill ha pengarna. Jag är enda barnet o anser att varför ska jag köpa något som ändå blir mitt ”gratis” han är i pensionsålder och har varit usel på att hålla i pengar.
Han ”säger” att det är pga åldern men även att pengarna hade varit goa att ha. Han säger även att han fortfarande kommer vilja vara där ute osv.
Vi har en ganska ansträngd relation och jag känner mig ganska utnyttjad. Han har jobbat hela min uppväxt och aldrig engagerat sig i mig i livet. Men utåt sett målar han upp att vi har ens tajt relation osv. Vad hade ni sagt o gjort?
Jag upplever det som hans enda barn att han vill ha kakan o ändå äta den?!?
Oavsett om jag köpt ut honom kommer jag ändå ha honom springande där… det blir ingen frihet eller att frigöra sig.
Den lättaste lösningen hade väl varit att sälja stugan och dela på pengarna, för att du sedan köper en helt egen annan stuga som han inte har tillgång till.
Usch, vilken deppig familjesituation. Man väljer tyvärr inte sina föräldrar. Det här är helt och hållet en mental fråga förresten, men det har du kanske förstått?
Om det vore en ekonomisk fråga så skulle svaret vara att det finns tre val:
Fortsätta äga tillsammans
Du köper ut honom
Han tvingar fram en försäljning av hela fastigheten på öppna marknaden (då får du din del av pengarna)
Men det här är inte en ekonomisk fråga, eller hur? Om du accepterar nr 2 så kan du rent juridiskt säga att han inte får vara där. Men det innebär bara ännu mer tråkigheter i relationen. Kanske att ni måste bryta kontakten helt i så fall?
Å andra sidan, om du vill bruta kontakten så är ju nr 2 ett bra alternativ. Det vore skitjobbigt att gå på nr 1 och äga något tillsammans när man inte vill prata med varann.
Att din pappa vill ha ut pengar på ålderns höst är förresten inget konstigt, speciellt om han haft svårt att hålla i pengarna. Vet du om han har skulder? Kan ju vara något sådant som är hans motiv, om han måste sälja för att betala skulder.
Han har tjänat väldigt bra under hela sitt liv. Men aldrig kunnat hålla i pengarna. Så det är för att kunna bygga något på sitt hus … tyvärr är han en drömmare osv.
Det är bara du som vet vad som är rätt. Själv hade jag kännt efter, om min far hade dåligt med pengar för att han aldrig hade tjänat mycket och behövde min hjälp på ålderns höst hade jag nog hjälpt till om jag hade möjlighet. Om han hade gjort av med massor av pengar på t ex nöjesresor och sedan ville att jag skulle subventionera det med mina pengar hade jag aldrig gått med på det. Då hade jag nog sålt stugan och köpt en egen istället.
Jag fattar inte, han vill att du köper ut honom, dvs det blir din stuga men han skall ändå vara där? Gratis anser han förmodligen. Ngn vecka kanske när du inte är där, men han kommer garanterat ockupera stugan.
Det är inte din förbannade skyldighet att reda upp hans ekonomi.
Samtidigt kan du inte förvänta dig ett arv av honom.
Så med de två ingångsparametrarna behöver du ta dig i kragen och snacka med din far.
Du förväntar dig inget, och du förväntas inte ge bort 250 000 till ngn som borde vetat bättre.
Utifrån det kan ni försöka hitta en lösning.
Den rimligaste är nog att ni delar på er ekonomiskt.
Sälj stugan kan han ta pengarna och slösa bort dem.
Att du skulle köpa ut honom så han kan roa sig för pengarna är befängt, om det inte är så att du verkligen vill stötta honom. Vill du inte det så…
Jag förväntar mig inga pengar i ett arv. Men eftersom jag är enda barnet o vi äger stugan 50/50 så blir jag arvtagare till hans del. Han kan ju inte sälja sin del utan mitt godkännande … eller har jag fel?
Stugan är känslomässigt viktig för mig då jag är uppväxt där med min farmor.
Med tanke på min fars slarvande med pengar fick jag honom att skriva över hälften då han gillade tanken på att dela på utgifterna.
Vilket jag är evigt tacksam för idag annars hade han sålt den framför näsan på mig .
Förstår ilskan, uppväxt med farmor. Din far har alltså förmodligen skitit i dig delar av eller hela uppväxten. Förmodligen säger han att det “var för dinskull”. Jag ändrar mitt råd, jag hade köpt stugan och ringt polisen om gubben visade sig där igen.
Ok. För att va lite motvalls här. Kan ha missförstått hela situationen.
Han vill inte ha stugan och hade sålt den för längesen och du vill ha den. Han har skrivit över halva på dig. Gratis? I såfall är det väl inte mer än rätt att du köper loss den. För halva priset.
Du vill inte han ska få ut pengarna för han kommer slösa bort dem på sina drömmar på sin ålders höst. Är det inte det man önskar att ens föräldrar, och för den delen man själv kan göra när man blir gammal?
Är det bara jag som tänker att du vill få hela stugan gratis utan att han får va där.
Om det är du som vill ha den kvar är det du som bör äga den. Vad ens föräldrar gör med sina pengar har man inte med att göra.
Jag fattar problemet med att du vill få ha den ifred när du köpt loss den. Det kanske går byta lås och sätta upp någon vägbom som gör den otillgänglig.
Annars kanske ni kan sälja den till någon bullvan med enda avsikt att sälja den vidare till dig utan din pappas vetskap. Så han tror den ägs av främlingar och inte åker dit.
Självklart önskar man sina föräldrar det under normala förhållanden!
Men han har alltid prioriterat sitt jobb o allt annat före mig. Han har inte sparat en krona till mig. Alltid tagit pass på julafton påsk mm o jag har bott i en kappsäck.
Han glömmer bort mina barns födelsedagar o bryr sig helt enkelt inte om någon annan än sig själv. Han har själv fått ärva runt 500-700 av sina föräldrar . Han väntar på ett arv från sin förälder som fortfarande är i livet.
Jag vill inte låta hemsk som människa. Men jag har mått dåligt av vår relation i hela mitt liv. Anledningen att jag vill ha stugan är pga fina minnen tillsammans med min farmor som jag bott hos i stor del av barndomen.
Jag själv gör allt för mina barn och skulle aldrig ”pressa” ur de pengarn ur dom!
Det jag stör mig på är att han förväntar sig att kunna komma o gå som han vill där ( precis som nu) bara utan avgifter mm.
Tycker bara att om man jobbat o tjänat väldigt bra samt jobbat extra o även fått ärva. Då kanske man kunnat hålla i pengarna så man fått en bra pension osv istället för att köpa grejer som inte har ett värde. Osv…
Men jag förstår att jag kanske låter som en girig jävel men så är inte fallet. Han sa när vi skulle äga tillsammans att vad underbart att stugan går i arv o bla bla bla…
99% här är känslor och 1% ekonomi. Jag ville bara få det sagt först.
Jag hade förmodligen sagt att ja, jag kan köpa ut dig, men då är stugan min och jag avgör vem som är där och när. Det kan innebära att du får en vecka om året eller att du får komma förbi på fika en solig dag. Men jag dikterar de villkoren. Överens?
Passar inte det så får han väl hoppas att hans kvarvarande päron stupar och då får loss stålar där. Sedan finns det ju fler stugor. Minnena efter farmor finns kvar bakom pannan på dig.
