Hej jag lyckas inte bli klok på det här med sharpkvot. Läser om det men kan sen inte tolka det när jag tittar på mitt eget sparande/investerande.
På Avanza står det att min sharpkvot ligger på 3,42 de senaste 12 mån. Jag antar att det är bra?
/förvirrad
Det är ett sätt att sätta ett värde på den riskjusterade avkastningen.
Låg risk och hög avkastning blir en hög sharpekvot.
Hög risk och låg avkastning ger en lägre sharpekvot.
Just nu verkar många få en hög sharpekvot men är kanske inte så konstigt när börsen har gått som tåget det senaste och gett mycket hög avkastning.
Ett minusvärde på kvoten innebär att det hade varit bättre med att ha pengarna på ett sparkonto.
Här förklarar @janbolmeson
OK tack, tror jag blev lite klokare. Blir ju intressant att se över tid…
Sharpekvot på ett år är för kort tycker jag. Helst skulle man vilja ha typ tio år. Sharpekvoten har nämligen den egenskapen att det blir högre kvalitet (mindre slump) på värdet ju mer tid som ingår.
Jag gissar att Avanza bara kör med ett år för att många vill se värdet ändras. Alternativt att väldigt många konton inte är äldre än så. Själv vill jag hellre se det stabiliseras.
Sen när man jämför sharpekvoter för olika värdepapper så är det bra om de jämförs över exakt samma period.
Sharpe-kvoten är definierad som avkastningens medelvärde dividerat med dess standardavvikelse. Vi kan endast beräkna ett estimat av den sanna sharpe-kvoten eftersom att avkastningsdata vi observerar är stokastisk.
Ett år av data är på tok för lite för att säga någonting om den faktiska sharpe-kvoten.
Nja sharpkvot definieras som kvoten mellan avkastningens medelvärde minus riskfri ränta och avkastningens standardavvikelse.
Yes, men om du subtraherar en konstant från medelvärdet för alla avkastningar så blir jämförelsen ändå ekvivalent. Dessutom så varierar den ”riskfria avkastningen” över tid vilket innebär att man i så fall måste ta hänsyn även till detta. Alternativt definierar man avkastningen istället som ”överavkastning” och slipper problemet.
Inte riktigt, lite av poängen med Sharpe-kvoten är just att man tittar på avkastningen i förhållande den risk man tagit. Annars får t.ex. inte ett bankkonto en sharpkvot på 0. Men med att ta bort den riskfria räntan så får man precis det.
Sen är precis som du skriver den riskfria räntan varierande, vilket ytterligare förbättrar Sharpe-kvoten som mått på riskjusterad avkastning.
Nightowl har rätt, drar man inte bort riskfria räntan skulle ett säkert räntesparande få en sharpekvot som går mot oändligheten när standardavvikelsen går mot noll.
fantastiskt, nu blev jag ännu klokare 
För den som är matematiskt lagd kanske det blev begripligt. Jag antar du inte är professor i matematik baserat på att detta tolkar jag ironiskt?
Definitionen som subtraherar den riskfria avkastningen blir inte så mycket bättre för ett sparkonto. På ett sparkonto är i så fall Sharpe-kvoten odefinierad. Varför ens prata om riskjusterad avkastning om risken är obefintlig?
Ne, bara i fallet med en riskfri ränta på noll. Standardavvikelsen blir inte noll om inte (riskfria)räntan är noll. Bara i det specialfallet blir det odefinierat, dessutom kommer gränsvärdet både från vänster och höger (från negativ och positiv ränta) konvergera mot noll. Så i praktiken kan vi säga att Sharpkvoten är noll för ett bankkonto.
Du kan jämföra Sharpkvoten med att titta på det som kallas “information ratio”, där
man jämför med alla möjliga (för jämförelsen) lämpliga mått (t.ex. ett index eller något annat). Då man helt enkelt kan utvärdera överavkastningen i förhållande till “överrisken”. Sharpkvoten är fallet då man har den riskfria räntan som referens.
För att Sharpkvoten ska vara under 0 om man tar risk men inte klarar att överträffa den riskfria räntan. Alltså referensnivån att jämföra mot är just riskfri ränta. Inte en avkastning som är nominellt noll.
Riskfria räntan kommer ta mycket bättre hänsyn till inflation och andra makroekonomiska aspekter än att sätta referensnivån till en nominell 0 avkastning.
Gillar du inte måttet Sharpkvot behöver du inte använda det.
Jo, standardavvikelsen är väl noll för både sparkonto och riskfri ränta eftersom att deras avkastning inte är stokastisk, per definition. Gränsvärdet—från höger eller vänster—innebär att du i så fall får ett litet positivt eller negativt tal dividerat med noll som är odefinerat.
Nej, räkna på standardavvikelse på en linjär linje med lite positiv derivata. Vi räknar alltså “ex post” baserat på riktig data. Medelvärdet blir väntevärdet.
Vi har under första halvan av tiden ett värde som understiger väntevärdet och efter halva tiden ett värde som överstiger väntevärdet.
Då får vi en nollskild standardavvikelse (enligt definitionen om vi räknar på en dataserie). Alltså vi dividerar med ett mycket litet positivt tal.
Men standardavikelsen är noll endast i fallet nollränta. Då får du 0/0 med gränsvärde både från höger och vänster som 0.
Men det spelar ingen roll i praktiken. Det är ett praktiskt mått, inte ett perfekt under alla förhållanden. Poängen är att lyfta referensnivån på avkastningen från nominellt noll till riskfri ränta. Då får man andra egenskaper på måttet än om referensnivån var nominellt noll (inte ta hänsyn till riskfri ränta).
Men inte ens en så kallad riskfri tillgång är ju helt riskfri. Banken kan gå kaputt och staten sakna pengar att hedra insättningsgaratin.
Jag tycker att Sortinokvot är ett bättre mått. Den tar bara hänsyn till volatilitet som är negativ. Om det är hög volatilitet på uppsidan är ju ingen risk (tänk ett företag som gör raketlyft vid kvartalsrapporterna).