Jag har en bekant som faktiskt är en stackars själ utan förståelse för livet. Personen kommer ursprungligen från ett tredjeland inom EU, där personen har medborgarskap.
Personen bodde först i Danmark under usla förhållanden i ett källarrum, men flyttade till Sverige när personen fått ett hyfsat välbetalt fysiskt arbete i Danmark. I Sverige har den berörda personen ansökt om och beviljats medborgarskap, så personen har två medborgarskap. Personen träffar en partner och säljer sin bostad och flyttar till Danmark.
Nu är läget att partnern är äldre och mår dåligt och det handlar om att skriva ett testamente bara för att vara säker. Tyvärr gick det svenska passet ut för några år sedan och nu frågar personen mig var den sökande ska börja förnya sitt pass?
Räcker det med det gamla passet? Jag misstänker att ett utgånget pass inte riktigt accepteras för absolut bra varor under de omständigheter som beskrivs.
Vad jag kan se så utfärdar inte svenska ambassaden i Danmark pass, så polisen i Sverige är det som gäller.
Har man inget giltigt pass så måste man styrka sin identitet på något annat sätt, t.ex. med hjälp av ett vittne.
Man får även fylla i ett underlag för utredning om medborgarskap.
Bäst är att ta kontakt med polisen i Sverige och höra hur man ska gå tillväga.
Han måste ha ett annat svenskt identifieringsbevis. Danskt duger inte men kan vara bra att ha danskt personbevis med sig, men det är inte nog. Även om det utgådda passet inte är giltigt måste det vara med vid ansökan.
Borde han inte ha danskt medborgarskap om han jobbar och bor i Danmark? Är det andra passet aktivt kanske lättare att förnya det då de har födelseattesten.
Medborgarskap erhålls vanligtvis automatiskt där man är född eller i vissa fall där föräldrarna är födda. Det har ingenting att göra med var man bor senare i livet.
I de nordiska länderna råder det, som JesseX skriver, passfrihet, men utöver det kan EU-medborgare röra sig i EU utan att behöva ansöka om tillstånd.
Min bekant ansökte om medborgarskap i Sverige då personen i fråga inte vill flytta tillbaka till födelselandet. Som svensk medborgare råder passfrihet i Danmark.
okej, läste mer att han har haft en bostad i sverige. men sedan säljer bostaden och flyttar till danmark. därav jag funderade på att han inte har ett danskt medborgarskap istället för ett svenskt. även om vi har passfrihet i norden, så bör han ju varit utvandrad om han bosatt i danmark,
I Danmark har man en annan och mer förnuftig politik än i Sverige. Fenomenet med alla dessa kriminella och terrorister som i media kallas ”svenskar” har ingen motsvarighet i Danmark. I verkligheten handlar det om personer som bott en period i Sverige och därför (helt i onödan) tilldelats en massa rättigheter utan att ha bidragit med något positivt till samhället över huvud taget. Danmark är, till skillnad från Sverige, inte unikt gällande detta men man har så att säga varit konsekventa gällande den förnuftiga politiken.
Innan någon tror något annat (“får uppfattningen av”) vill jag tillägga att min bekant aldrig har varit kriminell och alltid haft ett betalt arbete. Som tidigare nämnts är personen född i ett EU-land. När det gäller den danska medborgarskapspolitiken kan jag tillägga att redan i slutet av 1990-talet skärptes reglerna för att söka medborgarskap och dessa regler har skärpts flera gånger sedan dess.
Reglerna har nu blivit nästan absurda för danskar som är födda av danska medborgare utanför EU och har bott där i ett antal år, samt för utlänningar med uppehållstillstånd som antingen skiljer sig eller vars danska partner dör och därmed hamnar i utvisning. Detta kan vara även om de har ett jobb och en vänkrets i Danmark.
Frågan handlade inte om att din bekant skulle ha några dåligheter för sig. Frågan handlade om att vissa verkade ha uppfattningen att bara för att någon bott en period i ett land (t.ex. Danmark) så skulle det vara ”rimligt och normalt” att hen också skulle vara medborgare i landet i fråga. Min poäng är att det inte är det. Att begränsa medborgarskap till begränsade grupper ”utvalda” personer är inget konstigt utan tvärtom ”mer normalt”.
Det är förstås inte (längre) normalt att man som född utanför EU kan ansöka om att bli medborgare i ett land bara för att man har levt på det landets territorium i ett antal år.
Nu börjar det här bli väldigt OT, men det behöver inte handla om att bli begränsad ens.
Jag kan utan några problem skaffa ett finskt medborgarskap efter att ha bott här i över 20 år, gift med en finsk medborgare och talar de båda officiella språken flytande.
Jag har ändå valt att inte göra det, de nordiska samarbetena är såpass starka att det är fullt tillräkligt att bara ha ett nordiskt medborgarskap om man ämnar bo i något av de nordiska länderna.