Hej!
Jag har varit en kille som bott så billigt som möjligt och tänkt på varje krona i affären osv. Jobbat på ett lager här i Oslo i över 10 år. Men aldrig haft fastanställning. Min sparkvot har lätt varit på 65/70%.
Efter jag sparat ihop tillräckligt kapital har jag rest runt i världen och besökt 6 kontinenter och 50 länder. Jag har t.om genom åren lyckats spara ihop 1 mille på ISK.
På senaste resan höll jag på att stryka med på ett berg i Himalaya, magsjuk, feber uppe på 4000m. Det var inte kul och jag bestämde mig där för att ta det lite lugnare i livet.
Så kom det en chans att få fast på mitt jobb, har egentligen lägst ansinitet mtp att jag slutar hela tiden, men fick en chans som gjorde att chefen fick välja vem han anställde.
Kort därefter fick jag finansieringsbevis av banken och började gå på visningar. Hittade en superfin lägenhet på 41 kvm i ett av de populäraste områdena i Oslo.
Huset är en gammal fabrik från 1912 som byggdes om 2006 och ligger precis vid en älv som rinner genom Oslo. 700kvm gemensam terrass.
Den kostade 4mill och jag la in 1 mill som kontantinsats.
Jag har alltså nu ett lån på 3 miljoner.
På jobbet får jag ut 38k/månaden.
Räntan i Norge är väldigt hög 4.93% effektiv. Man får 22% ränteavdrag på skatten varje år.
Har räknat ut att lägenheten kommer kosta mig 20k(ström,värme,varmvatten inkl i månadskostnaden)
Kommer alltså lägga mer än 50% av lönen på boendet.
Jag har ca 200k i likvida medel men kommer behöva köpa en del möbler.
Jag är 34 år gammal.
Kommer öka lönen med 16kr/h nästa år.
Frågor:
Är det här på tok för högt lån för mig? Är väl ganska sårbar mot räntehöjningar även om det sägs att det ska gå ner.
Borde jag i början satsa på att amortera extra på lånet?
Räcker 200k som buffert?
Borde jag istället spara så mycket jag kan i fonder?
Jag är väldigt ny i det här med att äga sitt boende men känns ändå bra att betala ner till sig själv. En 25kvm i samma område kostar 15k/månaden.