Har sparat en stor del av min inkomst de senaste två-tre åren och sitter på dryga miljonen. Fick nyligen ett jobb som betalar 115k/mån före skatt. Månadskostnaderna enligt bankernas kalkylatorer ligger mellan 16 och 21k i månaden vilket kan jämföras med dryga 70k som jag tar hem. Har väldigt låga utgifter och har inte ens bil.
Är jag löjlig som ens oroar mig?
Lägenheterna jag har mina ögon på har utgångspriser mellan 6.5-8m
De riskerna jag bedömer du behöver fundera över:
Hur stor risk är det att din inkomst minskar betydligt? (Avsked, sjukdom etc)
Hur sannolikt är det att du ’plötsligt’ måste sälja och därför tvingas till försäljning under en marknadsnedgång? (Separation, hastig flytt, större penningbehov)
Frånsett dessa två risker har jag svårt att se stora utmaningar.
Rekommenderar att du försöker mitigera dessa på olika sätt genom exempelvis inkomstförsäkring och att spara ihop en rejäl buffert. Samt att inte gå in i allt för riskfyllda relationer 
Du har HUNDRAFEMTONTUSEN i lön, du har låga utgifter, och du är orolig för amortering+föreningsavgift på en lägenhet?
Jag kan tillägga att jag och sambo bor i en lägenhet inom ditt intervall. Vi har två medelsvensonlöner, och har ändå en sparkvot på runt 50%.
Netto får två personer med 45000 var i lön behålla ca 67000 i Stockholm, nästan exakt samma som En person med 115000 i lön. Dessutom troligtvis lägre risk att båda skulle bli sjuka eller arbetslösa samtidigt. Värt att komma ihåg. 
Det hade nog jag också varit i både din och hans potentiella framtida sits.
Varför ska man maxa sitt bolån bara för att man kan hantera risken nu?
Absolut, men medelsvensonlön är inte 45k. Snarare 33k.
Det är inte alls löjligt att oroa sig, även om man har ekonomi för att klara en negativ förändring.
I en BRF kan man påverkas av övriga medlemmars ekonomi också om de ligger på gränsen ekonomiskt och t.ex. räntorna höjs.
Tänk på att kolla BRFens ekonomi ordentligt innan köp. Framförallt vissa nyare föreningar kan vara högt belånade.
Sedan vet väl ingen av oss hur fastighetsmarknaden förändras framöver. Jag har ”tyckt” det varit övervärderat i många år nu, men än har det inte vänt. Men man måste samtidigt ha någonstans att bo också. Vid maxat bolån och hela kapitalet i boendet är det en lite högre risk på totalen.
Samtidigt så beklagar min sambo sig över att jag varit negativ och försiktig tidigare, och vi hade haft en högre värdeuppgång om vi köpt för mer tidigare…
Detta kan man säga om alla “investeringar” som man lagt in pengar i utan att gå all in med max belåning som senare visade sig öka mycket i värde.
Grattis till bra lön, och ihopsparad kontantinsats!
Vi är alla olika, och det finns argument både för att maxa bolån (hävstång), såväl att vara konservativ (sprida riskerna, mindre fasta kostnader etc.).
Med en årslön motsvarande 115k/mån får du ju låna drygt 6 miljoner om du inte vill överstiga skuldkvoten på 4.5x årslönen före skatt, dvs en budget på runt 7 mille om jag inte räknat fel. Så det räcker väl till en större tvåa, eller möjligen en mini-trea innanför tullarna i Stockholm (om det var Stockholm du syftade på)
Du kan såklart om du tycker merkostnaden är värt det maxbelåna dig, och kompensera det med andra ”försäkringar” såsom låst ränta, bra sjuk- och arbetslöshetsförsäkring och aggressivt sparande eller amorterande.
Jag tycker att det finns ett egenvärde att ha låg belåning och låga boendekostnader, därför att det, tillsammans med en hög lön, och investeringar på sidan om bostaden ger mig frihet att arbeta mindre om jag vill, inte behöva stanna kvar på ett jobb jag inte trivs med, och möjlighet att sälja lägenheten om jag vill även när marknaden är orolig. Dvs inte vara fastlåst ekonomiskt. Jag vill att min bostad skall vara en trygg grund, och inte en källa till ekonomisk oro. Därmed har jag valt ett boende som är betydligt billigare än vad jag har råd med som max, och lägger pengarna som en dyrare bostad hade kostat mig i andra investeringar.
Jag vet inte hur din lön sett ut tidigare, men tycker det är lätt hänt att öka utgifterna i takt med att lönen ökar. Är ganska befriande att inte göra detta tycker jag.
Det går ju i stort sett alltid att sälja attraktiva lägenheter så på det viset kan du ju alltid ångra dig om du inte tycker att det är värt pengarna.
Sen kan man fundera på hur man bäst optimerar sitt köp. Det finns ju ett ganska stort spann i kvadratmeterpris mellan topprenoverat med alla rätt och ”bästa” läge och lite mer standard. Det låter också som du tänker köpa en relativt stor lägenhet för en person (?). Där kan man behöva tänka efter noga vad som verkligen är viktigt. Du måste ju inte köpa för 8 miljoner i utgångspris bara för att du kan. En alternativ strategi är att köpa för ca 6 miljoner och ha planen att isf byta inom några år. Men frågan är alltså vad du vill betala för som du kommer tycka är värt på sikt och vad du kan egentligen kan kompromissa med. Min erfarenhet är att det inte är så kul i längden att betala extra för ”lyx” man egentligen inte utnyttjar. Nu är det billigt med låga räntor, men säg att räntorna tredubblas. Då kan den där extra ytan, stora balkongen, fina utsikten eller vad det nu är som toppat upp värdet kännas onödig. Välj smart. Betala inte för sånt som bara ”kan vara nice att ha”.
Om man ska vara en försiktig general så är det klart att det är mer tveksamt framöver om bostäder kommer öka i värde mer. Risken är alltså att avkastningen blir negativ på investeringen. Det kan också vara värt att ta med i kalkylen.
Om jag skulle ge ett mer generellt råd så vore det att titta på vad som krävs för att få en låg ränta. Det kan variera lite mellan olika banker. Att ha en hög inkomst är förstås bra men för att det ska vara någon vits med det krävs det att man också har noggrann kontroll över sina kostnader. Det är överskottet varje månad som är det intressanta när det gäller lön. Jag har flera vänner som har mer i lön än jag men också en förhållandevis slösaktig livsstil. De pengar man får in går också åt.
En miljon är inte så mycket när det gäller kontantinsats till en lägenhet i den prisklass du tittar på. Med den lön du har skulle det inte ta så lång tid att öka på kontantinsatsen rejält och förbättra ekonomin kring bostadsköpet markant, oavsett vilken exakt prisnivå du går in på.
Jag tycker personligen att amorteringskravet sätter stopp för max belåning. 3 procent amortering på låt säga 6M är inte kul rent cashflow mässigt.
1 procent är nog max så då kan du ju belåna dig upp till 69.9 procent.
Sen se till att ha en extra stark inkomstförsäkring. Det finns tillägg som ger dig större delen av lönen.
Amorteringen kan du se som ditt räntespar så resten in på börsen enligt RT modellerna.
Jag blir lite nyfiken haha, vilket jobb är det som ger så bra betalt ? Vil du dela med dig lite? Stort grattis
Tack! Min titel är Senior Software Engineer, programmerare alltså.
Det har jag också men tjänar inte ens hälften så mycket 
Grattis till den megalönen!
Hej,
Två frågor egentligen som du ställer, dels “Värt att köpa lägenhet i innerstan med maxat bolån?” & “Är jag löjlig som ens oroar mig?”
Om det är värt att köpa lägenhet i innerstan med maxat bolån kan nog bara du svara på. Vissa vill bo i stan, andra inte.
Tycker inte du är löjlig som oroar dig - tycker det är klokt att, precis som du gör, få lite input för att sedan göra din egen analys. Från ett rent risk-perspektiv så ligger du väl på övre skalan antar jag (om du lånar 5.5 - 7 miljoner) med din inkomst gällande belåningsgrad. Du har ju då en belåningsgrad någonstans mellan 4-5 gånger din årsinkomst. Så du gör nog klokt i att fundera över detta beslut.
Stort grattis också till den mycket fina lönen! Bra jobbat!
Mvh,
Tyvärr helt fel. Är det nått som Riksbanken skapat så är det ett system helt utan incitament för amortering. Den som inte maxbelånar sig är en idiot.