Tror det delvis är en inlärd optimism, gick igenom rätt mycket jobbiga perioder som barn och tonåring. I och med dessa så lärde jag mig att det ofta finns något man själv kan påverka i den sits man är just nu.
Att just lägga fokus på aspekterna jag själv har makt över har räddat mig många gånger. Det är även något som en rehabpsykolog lärde ut via en smärtklinik jag var på en period. Att fokusera på möjligheterna, inte begränsningarna.
Mötte även många på nivå 0 där, helt uppgivna och bittra. Även efter perioden där, då var fokus på att bryta mönster och se möjligheter. Så tror just personlighet spelar in mer än man tror och att viljan att se ens värld på ett annat sätt måste komma från en själv.
Vill helst vara så anonym jag kan, då jag stött på en del knepiga typer genom åren. Som jag gärna undviker att återupptäckas av.
Men svarar gärna på frågor och berättar om sånt jag lärt mig genom åren. 