Noterat mer och mer att anställda som säger upp sig eller av någon orsak förväntar sig att få extra månader och arbetsbefrielse.
Upplevt bland kollegor och bekanta att man blir upprörd på sin arbetsgivare när man behöver jobba hela sin uppsägningstid när man sagt upp sig frivilligt (så klart inte alla, men flera fall senaste året) .
Liknande då individer förväntar sig minst sin dubbla uppsägningstid I ersättning och få gå på dagen om de blir uppsagda pga arbetsbrist.
Gäller primärt tjänstemän (kanske för det ingår i min krets jag rör mig runt).
Jag har sagt upp mig tre gånger och blivit uppsagd en gång. I samtliga fall jobbade jag som vanlig till sista dagen, möjligen att vissa uppgifter misnakde I slutet och man slirade hem någon timma tidigare sista två veckorna.
Självklart underbart om någon ville betala mig 6-12 mån för att vara “ledig”, men inget jag någonsin förväntat mig eller absolut blivit arg för att jag får jobba under uppsägningstiden.
Har man semester att ta ut är det ju skönt att kliva av tidigare och påbörja nästa jobb fortare om man har ett sånt som väntar. Annars jobbar man uppsägningstiden ut.
Jag har sett ett annat beteende i min krets och det är att man söker nytt jobb. Får det. Har sista arbetsdag tre månader senare. Meddelar det nya jobbet att man vill börja 2-6 månader efter man slutat sitt jobb och tuggar a-kassa under denna tid och reser jorden runt eller något annat under denna semester. Dessa personer har dock inte hunnit köpa boende, skaffa barn eller har andra åtaganden ännu utan njuter av lång betald “semester”.
Om man säger upp sig själv och tar ledigt 2 månader innan nytt jobb så blir det 0 kronor i a-kassa, för 4 månader blir 9000 kronor i månaden i a-kassa efter skatt, för 6 månader 12 000.
Det låter inte som någon ”betald” semester direkt, räcker väl knappt till boende och mat.
Jag brukar jobba som hårdast under uppsägningstiden. Det är den mest fantastiska tiden i ens arbetsliv. Man vet att det snart är slut och att det väntar något nytt spännande längre fram. Man är expert inom sitt område, inskolar andra, fixar iordning saker men kan samtidigt lägga framtida bekymmer på hyllan. Sist när jag sa upp mig valde jag att jobba ett par månader längre för att dra ut på den härliga uppsägningstiden. Jag hade gärna konstant jobbat under en slags uppsägningstid. Det är kanske är så man känner när man är fi och inte är beroende av sitt arbete på samma sätt. I sådana fall kan jag mycket väl tänka mig att jobba när jag ekonomiskt fri.
Jag har inte blivit avskedad själv men har gått igenom 2 omorganisationer med företag där kollegor behövt avgå.
I första fallet var kulturen på jobbet som en familj, vilket med bolagets storlek (ca 120 anställda) nästan var, och där blev ingen arbetsbefriad förutom några få individer som annars hade gjort mer skada än nytta. Kollegorna ville fortfarande vara med och bidra för att dem tyckte om bolagets syfte. Dessutom så var det företag nära konkurs vilket innebar att om dem inte hade avskedat så hade alla fått gå.
I andra fallet skedde omorganisationen endast för att “snygga till” i siffrorna och då var det många kollegor som tappade motivationen att fortsätta jobba, vilket även ledde till att betydligt fler blev arbetsbefriade. På denna arbetsplats var inte kulturen lika stark som företag utan man hade sina avdelningar som bara till en viss mån interagerade med sig själva, trots att storleken på bolaget var i samma size som det första.
I det fallet där jag sa upp mig jobbade jag hela tiden ut. Blev väldigt mycket mindre för mig att hantera när ersättaren kom igång men fanns fortfarande till hands.
Personligen känner jag stark till arbetsgivaren och kommer vara lojal till att förtroendet inte bryts. Beroende på anledning för avsked samt arbetsmoralen på arbetsplatsen så skulle det avgöra om jag förväntade mig att bli arbetsbefriad eller ej. Det är kanske samma känslor som dem du har pratat med känner?
Som lärare gör jag jobbet fullt ut för mina elevers skull nu under mina sista veckor men när det gäller andra uppgifter gör jag så lite nytta som möjligt.
Eller så jobbar deras vänner inom IT/telekom. Inte helt ovanligt att man får sitta av uppsägningstiden hemma om man går till en konkurrent eller får lön i 18 mån när affärsområdet läggs ner.
Jag blev uppsagd förra året pga arbetsbrist, jag och mina två kollegor på samma avdelning blev uppsagda samtidigt. Vi krävde att bli arbetsbefriade de sista två månaderna. Detta va pga dels kände vi oss inte välkomna längre och dels fanns inga arbetsuppgifter kvar för oss, då kändes det orimligt att vi skulle behöva jobba kvar bara för att “sitta av tiden”. Hade jag sagt upp mig själv hade jag givetvis jobbat tiden ut.
Jag har sagt upp mig själv, sitter i en nyckelposition på bolaget.
Planerade min egen avgång i ungefär två månader innan jag sa upp mig.
Har nu mindre att göra, så jag gör mina uppgifter som finns kvar så bra som möjligt.
Löser situationer som uppstår och försöker färdigställa kvarvarande projekt.
I övrigt gör jag allt jag kan för att dra ner på tiden jag lägger på jobbet. Jobbar nog runt 75% just nu och hoppas att det kan minska till runt 50-60% under Juni
Har dock sagt upp personer som inte fungerat i arbetsgruppen av olika anledningar. I de fallen är det allra bästa att skicka hem personen på dagen eller med en kort överlämning.
Generellt så är personer i högre roller rimligare att skicka hem direkt/tidigare då de kan påverka hela sin arbetsgrupp negativt även om det är en egen uppsägning.
Exempelvis genom att personen bryr sig mindre, släpper igenom orimliga kostnader, felaktiga budgetar mm.
Jag har väll erfarenhet från bolag som förvärvat en hel del och olika kulturer har krockat. Så många svåra ärenden och individer. Håller med om att det kan vara bäst, men smittar lite till andra individer. Varför får de som beter sig sämst bäst deal.
