Lite konstig fundering såhär på en söndag. . men vad är “ledig” egentligen och känner du olika nivåer av ledighet?
Litet försök att förklara. . .
Jag jobbar nu 70% och har med det lediga fredagar så jag har nu under en tid varit ledig fre,lör, sön.
har dock börjat inte att dessa tre dagarna KÄNNS väldigt olika. . Fredagen. . jag är ledig, MEN jag vet att alla andra jobbar och att det händer saker på jobbet och saker kan uppstå. . så jag har jobbmobilen nära. kollar mail några gånger på fredagen . . .så man känner sig lite “bunden” till jobbet trots ledigheten. Lördagen. . dagen då jag känner mig riktigt ledig. mobilen ligger i hallen, kan ta sovmorgon o tänker inte på jobbet alls Söndagen . . .ja framåt em dvs typ nu så börjar jag fundera på nästa vecka (jag är arbetsledare) vad jag skall ta upp på morgonmötet imorgon, vad som skall göras mm…
Vet inte om jag är udda här. . .men det där med att vara “ledig” när alla jobbar o saker händer. . .det påverkar mig
jag undrar verkligen hur fort denna känslan försvinner efter FIRE
Jag har i perioder varit ledig på fredagar. Har ett jobb där jag vet att ingen kontaktar mig utanför arbetstid, så jobbtelefonen och datorn är avstängd, och tänker absolut inte på jobb när jag inte är på arbetsplatsen. Kräver jobbet att du är anträffbar på fredagar trots att du är ledig? Jag har ofta passat på att städa/handla/tvätta på fredagarna, så de har kanske inte känts helt lediga av den orsaken dock, men har ibland tagit en spontan tur till närmaste naturstig eller liknande för att få mer “ledighetskänsla”. Känner dock igen lördags- och söndagskänslan.
Väldigt fort enligt min erfarenhet.
Det finns en uppsägningstid även från arbetstagarens sida och under den tiden görs överlämningar och slutförande så känslan att man måste vara tillgänglig försvinner succesivt på slutet.
Det där beror väl lite på–jag har en månads uppsägningstid o inte en chans att dom hittar en ersättare på en månad o jag har egentligen ingen jag kan lämna över till- -
Tycker vi haft stora problem på jobbet att folk säger upp sig o är kvar knappt en månad. …o ersättaren kommer LÅNGT senare o får inte en chans att ta vara på föregångarens erfarenhet. …
Jag funderar på att vara snäll o säga till långt innan “mitt datum” men är samtidigt i chefsbyte tid så vet inte hur det kommer gå. .
Var med en gång i en förhandling där en anställd hotade med att säga upp sig om han fick x y z i samband med ett uppköp då han upplevde att han var en så viktig spelare (CTO utan ägarprocent).
Amerikanska VDn som köpt bolaget doppade fingret i sitt vattenglas mitt i det hela. Väntade 3-4 sekunder, tog ut den tittade lite grann och sa “se där, till och med när jag försvinner lugnar vattnet sig efter ett tag… Det här samtalet är över”
Ganska arrogant jävel men det där har alltid suttit kvar hos mig, alla går att ersätta och ofta tror folk de är svårare att ersätta än dom är. Efter ha suttit på chefroller i över 10 år har jag sett många nyckelspelare försvinna o ja… set löser sig alltid, de gånger det varit svårast att lösa har ofta berot på den som försvinner som varit dålig på lämna ifrån sig uppgifter o ansvar, men det löser sig.
Klart det löser sig. . .men det är klart enklare om den som slutar och den som börjar får en tid ihop. .
Sett många “nyckelpersoner” gå under åren o det har alltid löst sig men inte alltid blivit bättre—
Önskar att jag inte kunde bry mig om jobbet när jag är ledig men man känner ett ansvar för sina arbetsuppgifter oavsett om man är på jobbet eller inte. . .men jag har lärt mig den hårda vägen att LÅNGT från alla tycker så. .
Ne så kan man se det. . många blir skitsura om man ens frågar en jobb sak på lunchen, , jag jobbar oftast nästan hela lunchen.
Men jag förstår inte ens HUR folk kan släppa jobbtankarna HELT när dom är utanför arbetstid. . för mig ligger det alltid i tankarna i varierande nivå
Hej! Jag har samma upplägg som du sedan många år, jobbar 70% och är helt ledig på fredagar.
Under många år när jag var ensam på min position gjorde jag som du. Hade jobbet med mig i tanken, kollade mejl i mobilen, svarade på frågor från kollegor på telefon etc. Jag var ledig men inte ledig. Jobbade obetalt kan man säga. Jag upplevde då att jag inte gick att ersätta, att ingen hade koll på mina grejer och att det var bättre jag gjorde det själv.
Det som händer när man tänker så är att man själv underhåller sin egen tes. För om man hela tiden ser till att finnas där behöver ingen annan heller kliva in.
Man måste börja hos sig själv för att förändra en kultur. Det jag gjorde var att sätta tydliga gränser för mig själv. T ex:
En arbetsterapeut förklarade för mig att “jobbet börjar när du kliver in genom dörren och håller på tills du kliver ut. Att säga hej då till kollegor är också en del av arbetet!” Alltså måste jag stänga ner i god tid så detta hinns med.
Jag lägger autosvar i mejlen varje torsdag em, som förklarar att jag är tillbaka på måndag och var man kan höra av sig om det är akut.
Jag är tydlig med att jag kanske inte kommer vara anträffbar. (Man kan också låta bli att svara, hur sjukt!) Jag är även noga med att aldrig störa en kollega som är ledig. Detta har gjort att alla nu faktiskt tar mer hänsyn till varandras lediga tid.
Jag har lagt gruppen med jobbrelaterade appar på tredje sidan i mobilen och stängt av alla aviseringar på dessa. Detta var hårt i början men efter ett tag släppte suget att gå in och titta. (Man kan också ha olika startskärmar för jobb och fritid (Iphone) har min dotter just lärt mig!) Ett annat alternativ är att ha en jobbmobil som man helt sonika har avstängd när man är ledig.
Jag har också en ledande funktion med morgonmöte på måndagen. Att förbereda detta är min viktigaste torsdagsuppgift så att jag krattat bort all möjlighet till söndagsångest.
Nu känner jag mig helt ledig på fredagen, nästan mest ledig då! För då jobbar alla andra, barnen är i skolan och jag är friii! Försöker alltid ha en najs aktivitet inbokad, typ lunch och promenad med kompis så helgen verkligen känns lång.
Jag vet inte när/om du siktar på FIRE men jag är helt säker på att du kan få den frihetskänsla du betalar för inom kort om du bestämmer dig för att fritiden är din.
Lycka till!
PS: Det som småningom hände för mig var att jag fick en kollega som nu kan det viktigaste av mina grejer. Nån insåg att det var lite väl skört när jag väl släppte taget.
Är man FIRE har man ju inget jobb där i bakgrunden som spökar. Ser inte varför man inte skulle känna sig ledig uppbunden i nåt slags fiktivt jobb då. Däremot kan man ju ha andra åtaganden och rutiner som man utför. När jag varit långvarigt föräldraledig tänkte jag inte en sekund på jobbet.
Sluta med det då. Släpp jobbet och slappna av. Du gör dig själv bara en björntjänst genom att inte dra en tydlig linje mellan att vara faktiskt ledig och att jobba.
Det är sånt beteende som leder till att människor går in i väggen i slutändan.
Jag sade till ett år innan: - Nästa sommar slutar jag, istället för att gå på semester.
Nu blev det inte så, utan jag gick ner på halvtid ytterligare ett år. Trots så lång framförhållning så fick jag ordna med överlämningar mm själv in i det sista.
Så den där processen är inte helt lätt.
DET hade varit skönt, o tror läget hade varit annorlunda då…nu är det mer om jag lämnar nått till en kollega blir det inte gjort o jag får skulden för att det inte blev gjort. . .eller nån frågar kollegor om nått o får så felaktiga svar att den personen aldrig får frågor igen
Jag får ibland tanken att det i teorin hade varit bra o jobba 50%- - lite lön, man kommer upp på morgonen (tänkte jobba 7-12 fyra dagar) och lite “samhällsnytta”
Men i praktiken tror jag inte det är för mig. . .kan tänka mig 50% i en övergångsperiod OM dom hittar en vettig ersättare som jag kan stötta på 50% under en tid. .
Men ibland är cheferna bara korkade så ibland funderar jag på att bara ta min månad o låta dom lösa problemen som uppstår när jag “försvinner”
Det där kan ju funka om cheferna agerar rätt…har sett båda i närtid- - -en i nyckelposition sa till i GOD tid men likt förbenat började inte rekryteringsprocessen förren nån månad innan personen sluta och “ersättaren” kom in 3-månader efter o fick ingen överlämning alls .
Men har också sett fall där man faktiskt rekryterar i tid o personerna går parallellt i nån månad o allt funkar .
Just nu har jag en tillfällig chef då min “riktiga” chef slutade för 3mån sen o ingen har ens hunnit göra en arbetsbeskrivning eller börjat söka efter en ny
Min erfarenhet är att tiden innan FIRE är fylld av planering och funderande på om det är rätt steg och rätt tid osv. När beslutet är taget och verkställt så ersätts all oro fort med ett slags lugn och inre frid
Efter det så kan man få andra funderingar på livet och så men det är ett annat kapitel.
