Till att börja med är det ju jätteviktigt att din ”kille” inte gifter sig. Gör han det är det väldigt viktigt att han anordnar ett äktenskapsförord.
1 gillning
Vi har liknande upplägg som många här där vi delar kostnader enligt vem som tjänar mest. Vi har räknat utifrån att vi ska båda ha ungefär lika mycket pengar kvar för egna utgifter efter alla räkningar, gemensamt och privatsparande har gått varje månad. Vill man konsumera det eller spara extra så är det upp till en själv, men vi har en fast pott som går in till gemensamma kontot varje månad och sen automatiska dragningar på likvärdigt sparande till båda. Detta har varit det lättaste att underhålla eftersom vi har turats om med att vara den som tjänar mest. När vi skaffar barn så kommer vi använda samma logik, dvs den som är föräldraledig kommer ha mindre inkomst, men ska ha ungefär lika mycket disponsibel inkomst och pensionsspar under tiden, så den som jobbar kommer få betala in mer till det gemensamma och eventuell kompensera på sparandet. Sen byta om det när den andra personen går på föräldraledighet.
Som flera andra sagt, det är lite röd flagg att inte vilja diskutera det här ordentligt. Jag är den som har tjänat mest dom senaste tre åren hemma och är den som initerat mest samtal och agerande för att vi ska få det så jämnt som möjligt. Det känns väldigt viktigt ur ett familjeperspektiv att inte en person sitter på den ekonomiska makten och är väldigt upplagt för konflikt om man inte grundligt går igenom detta tillsammans.
Det där med belastningen på kvinnokroppen är ingenting som skall vara med som en parameter i ekvationen.
Menar du att ni tar betalt för att föda era egna barn?
För det är det du säger i praktiken.
Vad skall mannen då “fakturera” när en mängd saker som vi klarar av som inte kvinnor klarar av utförs?
1 gillning
Korkat av kvinnan att bli gravid innan giftermål.
Korkat av mannen att gifta sig efter att han fått barn.
Självklart att TS kan försöka rätta till misstaget i efterhand och försöka gifta sig, men jag tycker inte det är en garanterad lösning.
Den första saken ni bör göra är att din partner ger alla de föräldradagar han kan till dig om han ska vara hemma mycket kortare så att du kan ta ut fler dagar, och få mer ersättning.
Men sen barn eller inte så lever ni i en relation med olika inkomstnivåer.
Min fru tjänar 80k per månad, men jag tjänar mer än 2x än henne vilket naturligtvis gör stor skillnad.
Vi har dock helt delad ekonomi men jag äger 60% av huset vilket innebär att om vi mot all förmodan skulle separera så skyddar jag min förmögenhet, samtidigt som hon egentligen får mer än vad hon med sin egen köpkraft hade kunnat åstadkomma.
Mat, resor, kläder, nöjen, allt för barnen osv osv betalar vi båda två.
I praktiken innebär det ju att alla “hennes” pengar är slut varje månad, men allt går in i samma pott och pengar är pengar i slutändan och separeras inte hos oss.
Det var nog menat som ett exempel på att man bidrar med olika saker i en relation. Ena kanske kan skaffa fram pengar, men karriären kanske får en skjuts av att den andra hjälper till med andra saker. Eller så har man nytta av den andra partens nätverk som den skaffade genom att resa runt när man själv sparade osv.
Sedan blir jag genuint intresserad av vad män klarar av som inte kvinnor klarar av?
Vi lever ju tyvärr i en värld där det finns en hel del som påstår att det inte bara är biologiska kvinnor som kan föda barn också 
Men det är ju såklart en annan diskussion.
Sen är det för mig skillnad vad man klarar, och vad de olika könen faktiskt gör.
Män kan inte amma, men vi kan ge mat med flaska vilket också ger barnet mat. Men det är såklart inte samma sak.
Sen rent statistiskt så finns det en hel del saker män gör som inte kvinnor gör.
Bland annat har man den absoluta majoriteten av farliga jobb.
Det gör att ungefär 95% av de som dör på arbetsplatser är män.
Klarar inte kvinnor av dessa jobb? Jo, men vill de vara där och är det alldeles för krävande för de flesta kvinnor rent fysiskt?
Min fru klarar av att byta däck på bilen, men hon har aldrig gjort det.
Min fru kan klippa gräset, men den enda gången hon gjorde det hade hon ingen aning om hur man fick igång gräsklipparen.
Min fru kan säkert också titta på en youtube video hur man installerar en teknisk pryl, men skulle aldrig lyckas samla kraften för att fullfölja det.
Kan hon? JA
Gör hon? NEJ
3 gillningar
Det var det som var min poäng. Biologiskt klarar kvinnor av jobbet hemma. Vissa män låter inte kvinnan byta däck eller klippa gräs etc. I andra hushåll väljer kvinnan att undvika det, men göra annat.
1 gillning
Du frågar efter logiska ekonomiska råd. Men ni har ett känslomässigt problem.
Skriv ner din planerade inkomst och dina kommande utgifter på ett papper. Två enkla siffror. Överdriv inte siffrorna men var realistisk och ha en vettig uträkning bakom dem. Sätt dig ner med honom och berätta att dessa siffror stressar dig och påverkar dig känslomässigt negativt.
Försök komma överens om ett ideal, till exempel: “Lika möjligheter”. Tolkningen är såklart väldigt subjektiv och ni behöver komma överens om vilka individuella förutsättningar/möjligheter som ska vara givna för er. Dels för er som individer och dels vad som gynnar er i stort som familj.
Börja med “ekonomisk trygghet”, för det är inte rättvist att en av er är stressad över ekonomin medan den andre har gott om pengar över.
1 gillning
Jag tycker det hade varit väldigt intressant om killen tog och skrev ned vad han faktiskt tycker vore en bra lösning. Idag, inte ”längre fram”.
Jag och min fru har haft gemensam ekonomi sedan vi förlovade oss 1990. Det blev enklast. Vi var då studenter. Hade ganska lika syn på ekonomi. Efter 3 barn i tät följd var allt verkligen ett. Min lön steg märkbart. Fortsatt gemensam ekonomi. Vi växte ihop som människor pga yttre händelser som var svåra. Sjukdom hos ett barn.
När barnen flyttade hemifrån blev det ett oerhört lönelyft för oss två.
Vi handlar lite olika. Frun köper mer kläder än jag. Hon får släpa mig till klädesaffärer. När jag väl är där blir det storköp.
Jag är en fas i livet då jag tycker att jag har allt jag vill ha. Vill egentligen börja gallra ut.
Blir det aldrig något gnissel då? Jo, det blir det. Egentligen skitsaker.
Vi har egna lönekonton. Jag bryr mig inte om vad hon handlar och vice versa.
Vi äger 2 lägenheter. Vår egen samt en mindre som ena barnet bor i. Äger lika stora andelar av lägenheterna.
Jag betalar bilen inkl försäkring och mesta servicen. Betalar avgiften till lägenheten. Städhjälp. El. Prenumerationer. Halva lånet (cirka) och några livförsäkringar. Hon betalar maten och hemförsäkringen samt en livförsäkring. Samt viss donering till välgörande ändamål. Ca 2000/månad.
Vi lägger undan 3000 per månad för semester + presentköp.
Sparande är separat i den meningen att det är olika ISK och här tar vi olika risker. Jag tar mer risk. Alltså köper bara indexfonder medan hon kör 60/40 på Lysa.
Skulle vi separera blir det ju en 50/50 split.
Det som stör mig är att hon har mycket sämre pension pga dåligt avtal. Inte pga av deltidsarbete. Dock har hon börjat kompensera det med en rejäl löneväxling sedan några år.
Vad vill jag säga?
För oss har gemensam ekonomi varit naturlig men det betyder inte att vi delar exakt lika. Jag har nog faktiskt inte räknat ut fördelningen.
Jag har vänner som har helt separata ekonomier även som gifta. Det fungerar för dem.
Viktigaste är väl att prata om det och vara överens.
1 gillning
Antingen helt gemensam ekonomi eller betala procentuellt efter inkomst. Låter galet att den ena föräldern ska hanka sig fram på 9.000-13.000 kr/mån och den andra 95.000 kr/mån och att ni ändå ska splitta i princip 50/50?
1 gillning