Hej! Jag och min kille har en ganska stor inkomstskillnad – jag tjänar 45 000 kr/mån och han 95 000 kr/mån (exkl bonusar på några 100 k). Vi har köpt en bostadsrätt tillsammans (som vi äger lika mycket, vi la även in samma handpenning), där vi delar på de fasta kostnaderna (30 000 kr/mån). Nu är jag gravid (BF april 2025) och har börjat fundera på hur vi ska hantera ekonomin under föräldraledigheten. Jag planerar att vara hemma 6-8 månader och han 4 månader.
Jag kommer att ha en betydligt lägre inkomst under föräldraledigheten (ca 9 000–13 000 kr/mån, då jag planerar att ta ut 3/5 betalda dagar från Försäkringskassan och inte har föräldrapeng från arbetsgivaren). Jag blir stressad då jag inte vet var han står i frågan, eftersom han undviker att diskutera det, trots att han säger att ”vi tar detta senare” och att han ”självklart stöttar upp”. Han har också indikerat att han inte vill betala av mina lån, vilket gör mig osäker på hur vi ska dela på våra fasta kostnader. När det gäller matkostnader delar vi på utgifterna, där han betalar för cirka 60% och jag för 40%. Allt som rör oss personligen tar vi separat, men inköp som berör oss båda, som möbler och inredning, delar vi 50/50. Denna uppdelning fungerar bra för min kille, som har ett stort ekonomiskt överskott varje månad. Han har möjlighet att åka på spontana längre resor och helgtrippar, vilket jag inte har något emot. Jag kan också göra en längre utlandsresa under vintern (tillsammans med honom), och då delar vi på alla kostnader, med undantag för att han betalar för 2-3 fler middagar och därmed spenderar några hundralappar mer än jag. Jag gör också kanske en utlandsresa med en kompis, men eftersom jag behöver hushålla mer med min ekonomi gör jag det inte lika ofta som han. Det här har fått mig att tänka om.
Jag skulle vilja höra från er som varit i en liknande situation – hur har ni tänkt kring ekonomin under föräldraledigheten (och därefter, det blir inte lättare med barn i bilden kan jag tänka mig) och hur har ni löst frågor om skillnader i inkomster och kostnader? Tips och råd tas tacksamt emot!
Vi har inte så pass extrema skillnader i heltidslöner även om jag tjänar 20-25 % mer. Under hennes föräldraledigheten blev det större skillnad mellan oss.
Vi är nöjda med att vi “jämkar” våra gemensamma fasta och rörliga kostnader varje månad baserat på hur mycket vi tjänat. När skillnaderna var som störst kunde jag ha 80 % av totala, gemensamma inkomster vilket gjorde att jag betalade 80 % av totala, gemensamma utgifterna. Dels tycker vi båda att det känns mest rättvist, dels gör det att ingen av oss fått det kärvt när man tar ut få dagar FL, fått VABa mycket eller själv varit sjuk en del.
I “jämkningen” ingår även räntekostnader för gemensam egendom som t.ex. hus. Amortering av huset kör vi 50/50 då vi båda äger hälften.
Gällande bonus etcetera hade vi innan barn att det inte räknades med i inkomsterna då bonus ofta relaterade till att vi tagit av oss själva i form av extra tid eller extra energi. Då tillföll det oss själva helt och håller.
Som förälder funkar inte det tänket för ska hon jobba lite extra för att få bonus ställer det högre krav på mig hemmavid. Ska jag ägna tid åt min sidoverksamhet kommer det ställa högre krav på henne. Vi kunde helt enkelt inte vara två individer på samma sätt längre utan behövde vara ett lag som samarbetar fullt ut. Jag ställer upp när hon vill jobba extra och vice versa. Då får vi också gemensamt ta del av frukterna som ett lag.
Rent praktiskt att jämka ihop det blev det lite knepigt då hon oftast får större engångsbelopp en gång om året medan jag får det varje månad. Löstes att vi dividerade hennes belopp med 12 och sen hade med det som imaginär extra månadsinkomst varje månad när hon i själva verket sitter på hela summan från dag 1.
Gemensam ekonomi. Jag har tänkt och verkat i de banorna. Hur ska du fakturera belastningen på din kropp när du bär barnet. Måltidsersättningen när ungen ammas. Finns en tanke varför man skulle vara gift innan man fick barn. Kan han inte ge ett besked så är det röd flagg.
Sen ska du ta ut 5 dagar av 7. Det finns ingen anledning att ha så lite pengar att röra sig med. Han ska skriva på att han tar alla utgifter när du är föräldraledig, +ränta på dina lån. Amortering får du stå för själv.
Han ska även ge dig extra pengar. All vabb ska han ersätta dig om du tar extra, 50/50.
Hmm jag får lite sådär vibbar från din Sambo .
När man har barn (speciellt 2 eller fler ) blir en stor del av den gemensamt totala arbetsbördan det som kommer pga barnen och det större hemmet. hushållet.
Att relatera ena partens levnads nivå till det hen arbetar ihop externt låter helt barockt och fel tycker jag när man har barn ihop i alla fall.
Jag tjänade nästan dubbelt mot frun som långa perioder jobbade deltid under barnåren.
Vi gjorde det enkelt för oss redan innan giftermål och barn. Delade alla inkomster och alla utgifter. Funkade bra då vi båda är hyfsat billiga i drift och vi genererade lite överskott varje månad. Att frun drog lite mer på smink, frissa,kläder skor, handväska bjuder jag på.
Var även beredd på ändrade prios när dom små kommer.
Vi prioriterade mindre arbete och större bostad. Allt vi fick in och lite sparpengar gick åt till den utgiften ett antal år initialt
Och jag överförde min PPM pension till frun i många år för att minska diffen i vår pensioner med ca 5000 per månad.K
Hur man fördelar sin ekonomi innan barn tycker jag är ganska ointressant men när man har barn känns det väldigt märkligt att ha så pass skilda ekonomier.
Att ha 100% gemensamt är kanske ingen nödvändighet, men att det ska skilja mycket mellan er lär på sikt leda till problem.
Varningsflagg på att inte vilja prata om det nu (är inte så komplicerat).
Men du får göra det bästa av situationen, men stå på dig, nöj dig inte med att ha en dålig situation när ni har barn tillsammans och din sambo tjänar mycket pengar.
Jag reagerade också på upplägget och hans svar men kanske inte en idé att ta i allt för mycket med storsläggan. Ingen av oss känner henne, honom eller deras förhållande.
Men ja, finns utrymme för diskussion om upplägget och tycker väl inte att det är något han enbart kan skjuta på framtiden för att han känner för det. Desto tidigare man har diskussionen desto bättre. Då hinner ni lösa eventuella konfliktpunkter innan era liv tas med storm (till största delen positiv sådan får jag tillägga) i april -25.
Kanske dags att spela co-op nu med barn på G? ni har jättebra inkomster så finns ingen anledning att ni skulle ha ekonomis stress om ni inte själva väljer det.
Mitt hushåll tjänar typ 1/3 och vi tycker vi har lyx och överflöd
Hej vi är i liknande situation vi ska få barn närsomhelst. Vi är också sambos och skiljer en hel del i vår inkomst. Innan barn har vi delat % av det vi tjänar till våra gemensamma utgifter. Sen har vi såklart haft egna utgifter som man själv får stå för och eget sparande etc. Men nu kommer ett barn till världen så kommer vi köra 100% delad ekonomi. Båda ska ha lika mycket pengar att röra sig med när saker är betalda och sparande avdraget. I början pratade vi om att vi bara skulle göra så under föräldraledigheten. Men vi båda har insett att när man lever som en familj är det mest logiskt att kunna fördela det så. Vi båda ska ha samma möjligheter. Vi båda har slitit för vår utbildning och våra karriärer och nu råkar det vara så att lönen skiljer sig en hel del i dessa branscher. Därför har jag valt att mina bonusar (min sambo han får inte bonusar i sitt jobb) kommer gå till att familjen tillsammans ska kunna göra roliga saker som att åka utomlands tex! Detta kanske inte funkar för alla men för min relation är detta mest logiskt
Har tyvärr inget bra svar, frågeställningen står i stor kontrast gällande hur vi ser på hushållsekonomi.
Vi är alla olika, för vissa funkar en helt gemensam ekonomi (för oss gör det det), samt för andra så behöver man avgränsningar (vad som är mitt/ditt). Förstår mig dock inte på det.
Vi har liknande inkomstskillnader som du beskriver, men vi ser oss som EN familj. Står upp för varandra i vått & torrt. Ena parten bär ju för tusan vårt gemensamma barn, påfrestning för kroppen, föda barn och därefter amma & återhämta sig. Tro tusan att man gör ALLT för den personen.
Ser oss som lyckligt lottade att ena parten har så pass bra inkomst, att vi kan dels unna oss att ena parten kan vara hemma länge med barn utan att det kraschar ekonomin.
Helt fantastiskt att kunna vara i baby-bubblan och kunna njuta av det utan att få ekonomisk ångest.
Förlåt, men din respektive behöver skärpa sig. Utöver att du skall behöva genomgå en graviditet, så ska du nu också oroa dig för ekonomin i ett hushåll där ena parten drar in 95.000 kr/månad.
Att inte ens kunna prata om saken, utan “vi tar det senar etc.”. Han kanske menar väl, att det är ett sätt att uttrycka sig på d.v.s. “oroa dig inte, utan jag täcker upp.”
Men sätt er för tusan ner och prata igenom detta, ni är ju två vuxna individer som ska sätta ett barn till världen. Eller är ni bara två av varandra beroende ekonomier, som använder varandra för att få ner de fasta kostnaderna?
Tänk dig två fiktiva personer. Person A befinner sig i din ekonomiska situation efter BF och person B befinner sig i hans.
Ni ska dra lott om vem som ska befinna sig i vilken situation fram tills barnet fyller ett men innan ni drar lotterna har ni möjlighet att skriva om reglerna. Går det att komma överens om några nya regler då?
Vi har ungefär lika stora utgifter varje månad som ni. Innan barn så betalade jag ungefär 70% av våra gemensamma utgifter, då jag tjärnar mer. När hon gick på föräldraledigt så betalar jag 100% av våra utgifter och år 1 tar vi inga dagar från FK så det är bara jag som har inkomst för tillfället. När vi båda jobbar igen så går vi nog tillbaka till den modellen vi hade innan (om det funkar dvs).
När hans lön mer än väl kan täcka alla utgifter ni har och spara flera 100k/år så förstår jag inte varför du skall slösa dina dagar från FK? Är inte syftet med pengar att skapa sig frihet och få tid med de man älskar? Här låter det som man gör det omvända.
Att ena parten i en relation har ekonomisk stress och den andra ekonomiskt överflöd är enligt mig inte sunt för relationen.
Barn innebär otroligt mycket mer än bara ökat ekonomiskt ansvar. Det mest alarmerande i detta är inställningen “vi tar det sen”.
Det finns inga rätt och fel i olika upplägg men ni är så illa tvungna att reda ut det asap. Nog med tankar inför föräldraskapet, att gå runt och och känna oro trots god ekonomiska förutsättningar är väldigt onödigt.
Tips är också att prata igenom förväntningar, första 3-4 åren innefattar (oftast) ganska stora uppoffringar för åtminstone ena parten.
Jag vill bara flika in igen eftersom jag tycker detta är en såpass viktig fråga.
Synen på ekonomin kan påverka hela ert förhållande och vilken dynamik det har.
Om du ständigt har ont om pengar/inte kan spara kommer du alltid ha ett underläge i hela vardagen. Och skulle ni någon gång separera så har du ett väldigt dåligt läge.
Ni måste inte nödvändigtvis dela 50/50 på totalinkomsten, men du måste kunna bygga upp en egen stark ekonomi om ni inte har gemensam ekonomi. Och det kommer du bara kunna göra om ni ändrar upplägg.
Tänk att alla här i tråden har sagt mer eller mindre samma sak, ha det med dig när du tar diskussionen.
Vi valde en annorlunda väg än er när vi blev ett par. De allra första åren, när vi var studenter, så hade vi inte helt gemensam ekonomi. Men sedan vi slutade plugga och började jobba så har vi haft ett gemensamt konto där båda våra löner går in. Sedan dess hanterar vi vår ekonomi helt gemensamt. Detta var redan innan vi skaffade barn och gifte oss. För oss har det varit självklart från början, men jag förstår ju samtidigt att det inte är så för alla.
Under senare år valde min fru att läsa ytterligare en ganska lång utbildning och då var det min inkomst som stod för alla våra utgifter. Jag har dessutom valt att avstå min PPM till henne för att jämna ut skillnader i pensionen.
Vi har absolut inte haft så stora inkomstskillnader mellan oss utan även om jag under de flesta år har tjänat mer än henne. Fast just nu är det hon som tjänar mest
Jag tycker verkligen att ni borde komma överens om hur er ekonomi skall se ut framöver. Barn är något som förändrar spelplanen helt.
Min åsikt är att ni borde ha en gemensam ekonomi (och gifta er), men det kanske inte är möjligt.
Numera har vi inte så stora inkomstskillnader, men när det var som “värst” tjänade den ene 3 ggr mer. Vi delade 50/50 som sambos, men innan vi köpte hus och blev gravida så fattade vi ett aktivt beslut att från och med nu kör vi gemensamt. Vi har aldrig bråkat om pengar.
Hur gick samtalet innan ni bestämde er för att bilda familj? Hur som helst så måste ni ta snacket nu, jag måste vara ärlig och säga att jag tycker att hans inställning är lite av en röd flagg…
Vi har ung. samma inkomster som ni och under min tjejs föräldraledighet betalar jag allt eftersom jag i likhet med din kille är hemma kortare och därför får större pensionsavsättningar. Tycker er uppdelning låter väldigt skev om jag ska vara ärlig där ni inte alls agerar som en familj utan mer som individer. Lite sent nu såklart men du borde ha gjort upp detta med din kille innan du blev gravid.
.
ni har jättebra inkomster så finns ingen anledning att ni skulle ha ekonomis stress om ni inte själva väljer det.