Det här blir mitt första inlägg här, men jag har följt podden ett par år eller så, så helt ny känner jag mig trots allt inte.
Jag och min partner har den senaste tiden försökt rensa upp i vår ekonomi. Efter att ha haft flera kreditkortsskulder mm så har vi sedan ca ett år tillbaka ett samlingslån i form av ett annuitetslån med ganska lång återbetalningstid för att kunna hantera månadskostnaden. Min partner har dock nyligen fått ett nytt jobb med lite bättre lön och jag håller på att se över vår situation och försöka se vad jag kan göra för att förbättra den ytterligare om möjligt. Men jag hänger dock inte helt med på vissa delar gällande hur annuitetslån funkar så jag tänkte att ett par frågor här skadar inte, finns ju så många som kan så mycket mer än jag!
Jag ringde banken där jag har lånet (ICA Banken) och frågade om jag kunde få ner min ränta på något sätt. De svarade att de inte omförhandlar räntor, men att jag i så fall kan göra en ny ansökan på den nuvarande summan och så kan de göra en ny bedömning (min kreditvärdighet bör ha förbättrats jämfört med ett år sedan). Men jag läste på collector.se att det sällan är en bra ide att flytta sitt annuitetslån eftersom man med ett sådant lån betalar en större del ränta i början och att man vid en flytt börjar om? Gäller det också när man tar ett nytt lång på samma bank?
När jag frågade banken om det så svarade de att så inte alls var fallet utan det beror bara på summan och återbetalningstiden så om jag bara har samma återbetalningstid som tidigare (fast då minus året som redan gått) och den nuvarande summan så blir det samma som nu, fast eventuellt med bättre ränta. Vilket stämmer här egentligen?
I och med min partners nya jobb så vill vi såklart försöka betala av lånet snabbare än vi gör i dagsläget om möjligt och funderar då på om det är bäst att samla ihop en summa över några månader (tex ett halvår) och betala in det som en klumpsumma eller om det är bättre att betala mer varje månad. För oss blir det ju sak samma, förutom möjligen att om något skulle hända med det nya jobbet (det är en provanställning) så kanske det är lite riskabelt att höja avbetalningstakten per månad eftersom den kanske inte är lika lätt att få ner igen? Är det något annat jag borde ha i åtanke, finns det dolda avgifter eller annat sånt?
Det är klart att Collectors vill behålla sina kunder…Har du ett annuitetslån på en bank och byter till en annan bank med lägre ränt kan du ju sänka amorteringstiden. Har du ett annuitetslån på 15 år och byter bank efter 3 år, så kan du ju ta det nya lånet på kortare tid än 12 år eftersom din nya ränta blir lägre.
Fråga 2. Gör vad som du tycker känns bäst. En fördel med att inte samla på hög är ju annars att man frestas göra slut på pengarna. Annars är väl rak amortering att föredra om det är möjligt.
Jag skulle i första hand vänta tills provanställningen övergår till fast anställning. Det är lättare att förhandla om lånevillkor när man är fast anställd. Om ni har möjlighet lägg undan lite “extraamortering” på ett sparkonto med insättningsgaranti och ränta under provanställningen för att kunna göra en extraamortering i klump i samband med att ni sätter om lånet. Man kan ju kolla vad man kan få för erbjudande redan nu, men UC-frågor brukar ses som en belastning ibland när man ska låna pengar.
När det gäller annuitetslån har jag bara koll på teorin. Om man slipper ränteskillnadsersättning när man byter villkor (om man har bunden ränta eller liknande villkor) så är det väl bara att höja månadsbeloppet och/eller sänka räntan och återbetalningstiden blir då kortare. Att man “börjar om” handlar väl om när man sänker månadsbeloppet och/eller höjer räntan om man sätter lika lång återbetalning som man hade innan? D.v.s. förlänger lånet med ett år i ert fall.
Rak amortering blir billigare, men det är inte alltid man har möjlighet att klara av månadskostnaden i början.
Även om ni har lång återbetalningstid kvar, så ett GRATTIS till att ni fått kontroll på er ekonomi och att den nu verkar vara på väg åt rätt håll, ett steg i taget.
Bra jobbat att ni tar tag i er ekonomiska situation! Hälften är vunnet redan där.
Om ni inte redan har en buffert / kriskonto så skulle jag ta och sätta undan det ökade utrymmet till ett konto med insättningsgaranti på en nischbank (personligen gillar jag Marginalen, men det finns så klart många aktörer). Vid någon oförutsedd händelse kan ni “låna” av er själva.
När ni har fixat det så är det dags att se över lånet. Jag skulle inte förbinda mig till en högre månadskostnad innan ni säkert vet att provanställningen övergår till en tillsvidareanställning. Även om räntan är lite högre idag så borde det inte kosta allt för mycket under de 3-6 månader som en provanställning varar.
Är det en vanlig konsumentkredit “blanco-lån” så ska ni ha rätt att göra extra inbetalningar / betala av i förtid utan extra kostnad.
Ursäkta att jag skriver så sent. Trodde redan jag hade skrivit mitt svar, men såg nu att det bara var påbörjat och sedan bortglömt…
Det låter som att det nog inte är något problem att försöka få lägre ränta genom att söka om för samma lån (bortsett från kreditkoll såklart) så det kommer vi nog att göra. Sen avvaktar vi nog tills min partner har fått fast innan vi gör så mycket mer.
Nackdelen med “annuitetslån” är just OM man vill försöka betala av/avsluta de i förtid. Då har mycket av pengarna man redan betalt in främst gått åt till ränta och relativt lite till amortering.
Fördelen (som ofta överdrivs) är just en JÄMN månadskostnad.
Trots att jag är ekonom i grunden fick jag lär mig det den hårda vägen då jag skulle byta bil i förväg för ett antal år sedan. Förlorade en hel del pengar jämfört om det var en “rak” amortering. Sen dess skyr jag annuitetslån så länge det går och väljer alltid rak amortering.
Nja. För väldigt många år sedan då familjen hade en begränsad ekonomi, köpte vi ändå en ny bil då vi kunde utnyttja en viss rabatt.
I stället för att välja 7 års rak amortering, valde vi 5 års annuitetslån Fungerade alldeles utmärkt. Väljer man rak amortering sjunker ju månadskostnaden undan för undan, och då finns en viss risk att pengarna försvinner till onyttiga saker.
En reflektion: skulle man helt enkelt kunna betrakta annuitetslån som ett lån med progressiv amortering? Dvs. så länge du sätter beloppet relativt högt så amorterar du genom det konstanta månadsbeloppet av lånet snabbare eftersom du amorterar mer och mer samtidigt som du betalar mindre och mindre ränta ju mer du har betalat av på skulden?
En grej man kan tänka på med privatlån/blancolån är att man brukar kunna betala mer än vad de aviserar varje månad. Den extra summan blir då en extraamortering.
Det gjorde jag när jag hade billån senast: jag betalade så mycket jag bara orkade. Varje månad fick jag lägre och lägre avisering (banken minskar det du ska betala för att försöka behålla lånet hela tiden ut). Till sist var det så lite kvar i skuld att jag kunde lösa lånet i förtid, två år tidigare än det var tänkt.
Jag valde e-faktura istället för autogiro. Då kunde jag lätt justera summan.
Kolla med din bank om det är tillåtet att göra extraamorteringar på lånet och att det inte finns några avgifter om man gör det.
Känns som att du skriver om något negativt till något positivt här. Det är ju bara en omskrivning av att säga att man initialt (i värsta fall) betalar främst räntor och skjuter på amorteringen tills senare, dvs inget positivt. Allt annat lika så är annuitetslån alltid dyrare sett till totalkostnad (marginellt dock vid rimliga räntor och löptider), och används när man som låntagare inte pallar med en rak avbetalning pga kassaflödesproblem initialt, eller av andra anledningar vill ha en fast månadsutgift, eller för att långivaren bara erbjuder annuitetslån. Även med en rak avbetalningsplan så kommer den relativa andelen amortering öka med tiden, och absoluta räntekostnaden sjunka.
Bara så jag har förstått det rätt: det är väl inte så att man “förskottsbetalar” räntan? Eller gör man det?
För om varje månads betalning helt enkelt är en månads andel av årsräntan på den kvarvarande skulden plus så mycket amortering som ryms i resterande del av månadens avbetalning, då har jag svårt att se det negativa i det.
Jag tycker inte att man kan använda termen “allt annat lika” här. Skillnaden mellan rak amortering och annuitet är att man betalar mer pengar varje månad vid rak amortering och därmed minskar skulden snabbare. Det är bara “lika” om man anser att antalet år är låst. Men det är väl budgetutrymmet i privatekonomin som är låst, inte antalet år? Vem bryr sig egentligen om hur många år lånet löper?
Man kan testa i Konsumenternas lånekalkylator:
Jag matade in:
Lånebelopp 100 000 kr
Ränta 5%
Sen dessa olika alternativen:
#
Typ
Löptid
Månadskostnad
Total ränta
1
Annuitet
60 månader (5 år)
1887 kr/mån
13 227 kr
2
Rak
60 månader (5 år)
2084 kr/mån (1:a månaden)
12 710 kr
3
Rak
68 månader (5,7 år)
1887 kr/mån (1:a månaden)
14 376 kr
4
Annuitet
54 månader (4,5 år)
2072 kr/mån
11 879 kr
Alternativ 2 är helt ologiskt för mig. Där betalar jag 2084 kr/månad och det tar 29 månader innan jag är nere på 1888 kr/månad. Frågan är då: varför ska jag betala 1887 kr/månad på annuitetslånet om jag har råd att betala 2084 kr/månad på rak amortering? Jag väljer rimligen alternativ 4 istället för alternativ 1 om det finns plats för det i min budget.
I min värld är alternativ 1 bättre än alternativ 3. Och alternativ 4 är bättre än alternativ 2.
Rak amortering förutsätter i princip att man kommer ha sämre kassaflöde i framtiden än vad man har idag. “Jag vill betala mycket nu så att jag betalar mindre i framtiden”. Personligen tänker jag tvärtom: Ifall jag amorterat ner så att jag får lägre räntebetalningar, då vill jag såklart använda det nya fria utrymmet i min budget till att amortera mer. Det är vad man får med annuitetslån.
Det enda som är weird med annuitetslån är hur banken beter sig när man gör en extraamortering. Det jag hade förväntat mig är att extraamorteringen ska gå till att korta ner löptiden, men behålla samma månadskostnad. Men banken sänker istället månadskostnaden för att behålla samma löptid. Såklart att banken gör det; de vill att man lånar så länge som möjligt för att klämma ut ränta.
Eftersom du betalar av mindre av skulden initialt med annuitetslån (om du inte betalar in extra, och således på egen hand gör om lånet till rak amorering, eller än mr aggresiv), så betyder det att du hela tiden har en större skuld som det tickar ränta på.
Ett lån på 12000 med 12% nominell ränta betyder att du med rak amortering betalar av 1000kr på lånet månad 1, samt betalar den månadens ränta på 120kr, vilket betyder att du månad två kommer få räntekostnader på ett lån på 11000kr. Med annuitet är månadskostnaden 1066kr, vilket betyder att du enbart betalar av 946kr av skulden och således betalar ränta på en skuld på 11054 under månad 2. Detta fortlöper under hela återbetalningstiden och gör att totalkostnaden kommer vara något högre på annuitetslånet
Du betalar räntan i efterskott på den del av skulden som finns kvar. Om du amorterar snabbare eller extraamorterar så minskar skulden snabbare och du betalar mindre ränta.
@CarlJohan Men jag menar att man rimligen bör välja en kortare löptid på ett annuitetslån än på ett med rak amortering. Du har gjort det orimliga* antagandet att man bryr sig om hur lång avbetalningstiden är. Om jag har råd att betala 1120 kr i månaden, varför ska jag välja en annuitet på 1066 kr/månad?
*) Jag vet att många är just så här orimliga. Jag bara önskar att folk vore smartare än så här.
Menar du lån med oändlig löptid? Jag skrev att jag vill ha, inte att jag har. Eller jo förresten så är ju belåning på aktieinnehav hos mäklare ett exempel. Att få ett “vanligt” lån utan amortering, dvs en kreditlina, tror jag är svårt att finna för privatpersoner
