Exakt så. Bra formulerat! 
2 gillningar
Nu är jag lyckligt gift sedan 13 år men förstår inte alls hur man som man inte uppskattar att sin potentiella partner är framgångsrik?
Är inte syftet med ett partnerskap att lyfta och fira varandra?
Tror du gör rätt i att söka vidare om dina dater känner att de måste hävda sig mot dig.
4 gillningar
Hur gör man om man inte blir accepterad av ens partners familj, trots att man försökt lösa det / varit öppen mot dem i nästan 10 år?
Min familj accepterade aldrig riktigt min partner, och trots att vi vart tillsammans i snart 10 år introducerar de min fästmö som “min sons flickvän” till deras vänner och bjuder aldrig över min partner på middag utan är specifika med att jag ska komma ensam och hälsa på.
5 gillningar
Min känsla; när en part inte längre i vardagen prioriterar att vårda relationen. Det man prioriterar signalerar man, även för sig själv, har värde. Det går åt båda hållen.
Så, att inte längre vara bjussig och göra de “små” sakerna i vardagen.
1 gillning
Hur nära har du som terapeut varit att säga till någon att de borde skilja sig? Alltså när en relation uppenbarligen inte varit en bra idee.
Är du en bättre partner tack vare ditt jobb. Varför/varför inte?
3 gillningar
Med all respekt, jag hade bett min familj återkomma när de ändrat sig om de agerade så. Allt annat är att svika sin partner, i min mening. Men då har jag inget intresse av att underhålla relationer till rumphattar, särskilt inte de jag delar blod med.
Först hade jag bett dem förklara varför, dock.
3 gillningar
Tror det här är väldigt vanligt men kopplar det mer till karriär än till kapital. Om man som kvinna är hög chef och har en livsstil med krav och ansvar kan många män känna sig underlägsna. Handlar det däremot ”bara” om att man råkar ha en rik släkting och en dag ärver XX miljoner är det nog inte lika noga.
1 gillning
Vill inte heterosexuella nästan per definition komplettera sig själva med motsatser - en maskulin vill ha en femenin och vice versa?
Om definitionen av framgång är entydigt med att tona ner usp:en i heterorelationen, så kanske det inte firas lika högljutt?
Fråga till terapeuten; hur boostar man sin heterosexuella energi i relationen, alltså sin maskulina/feminina sida om man tvingats göra avkall på den i karriären/ övriga livet och lider av en bruten identitet.
Är det bara att klistra på traditionella könsspecifika attribut eller finns det en djupare kärna att odla, som ger bättre respons/ resultat?
1 gillning
Nu är inte jag terapeuten, men har du testat att säga att du inte kommer ensam?
2 gillningar
Japp, Har vägrat att komma om de inte bjuder med partnern. Då får hen efter lite mer om och men tillslut följa med, men man blir ju inte jättesugen på att följa med när man inte är önskad
3 gillningar
Jag hade nog valt min partner framför familj om de sistnämnda nu försökte tvinga mig att välja. De hade fått förklara sig, be om ursäkt, och skärpa sig. Inbjuden med armbågen räknas inte. Kan de inte tänka sig att göra detta så är det svårt att se att de idag i praktiken beter sig som dina föräldrar.
Detta sägs utan att veta mer än vad du skrivit här. Kan finnas extrema situationer där det är rimligt att markera mot barns partner men då är man tydligt med varför och låter inte barnet behöva gissa.
1 gillning
Tack för alla frågor! Spelar in imorgon (onsdag). 
2 gillningar