Historiskt sätt har saker som exklusiva bilar, fina hus på bra adresser, märkeskläder, dyra klockor och smycken varit ett sätt att signalera att jag är rik och har i någon mening lyckats i livet. Men numera uppfattar jag det som att man kan nå dessa markör med hjälp av belåning/krediter vilket då gör att om du har en fin bil så betyder det kanske inte alls att du är rik och framgångsrik och lyckats spara ihop och köpa den.
Men jag tror att det fortfarande finns ett behov för många(inte alla) att signalera att man är rik och framgångsrik och därmed borde det växa fram nya statusmarkörer som endast de som är rika och framgångsrika kan skylta med. Frågan är då, vilka är dom?
Min gissning är att frihet och ägande av sin egna tid kommer vara en möjlig statusmarkör. Det lär vara relativt svårt för den som vill uppnå detta via krediter och belåning att lyckas förhandla till sig detta om man samtidigt säger att man skall ha pengarna för att kompensera för att man tänker gå ner och jobba halvtid. Däremot är detta inget problem för den som har sparat ihop ett kapital som man kan leva på.
Men vad tror ni andra. Kommer bilar, smycken och kläder betyda mindre framöver eller är detta så djupt rotat att det är svårt att ersätta?
Nu vet jag inte hur du definierar flådigt men jag tror lite tvärt om. Att jobba mycket, ha mycket ansvar och en hög titel är inte alls vad som uppfattas som hög status i framtiden. Det kommer rent av ses som lite idiotiskt att slösa bort sitt liv på detta. Inkomst per tidsenhet däremot kommer vara smart och hög status. Tänk dig någon som kör ett föredrag på 2 timmar eller sitter i en styrelse och behöver endast närvara på styrelsemöten.
För att köpa ett fint hus på en bra adress måste man ha en stor förmögenhet eller en hög inkomst, så jag tror att det fortsätter vara en statusmarkör. Äga sin egen tid däremot gör väl varenda förtidspensionär och så vidare. Men det är många som gillar att fantisera om att det är just människor som liknar dem själva som kommer ha hög status i framtiden.
ok, men för att förtydliga från min sida. Jag lämnar de superrika utanför detta. De jämför säkert sina lysjakter och privatjet och lever ett ganska speciellt liv. Nu tänkte jag mig mer statusmarkörer för nivå 3 och 4.
Blir det inte även det som med djurhudar och smycken. Det var ovärderligt förr. Idag massproduceras mer funktionella alternativ mycket billigare, så statusen har gått ner.
Ett annat exempel är väl WC i slutet av 1700-talet, telefonerna på 1800-talet. Eller mobiltelefonerna på 80-talet. Det är inte statusprylar längre.
På något vis kommer säkert bostäder hamna i samma grav. Stordriftsfördelar, överlägsna material och byggtekniker samt levnadssätt och värderingar kommer nog förändra bostadsmarknaden så lyxbostäder blir en självklarhet. Iaf med fortsatt hög energiåtkomst.
Det tror jag du har helt rätt i. Sådant man inte enkelt kan köpa för pengar eller tillverka kommer nog bli statusmarkörer om pengar och tillverkning fortsätter bli billigare.
Tid, hälsa, ungdom, barn och familj, upplevelser, låg stress och harmoni, kontroll, kunskap och autonomi.
Nu är jag verkligen inte rik, knappt medelklass, men jag upplever ändå att ju bättre ekonomi jag får, desto mindre viktigt är det att visa status. Jag har nästan slutat köpa kläder (om jag inte måste), har inget behov att byta bil, möblerna duger, jag säger upp abonnemang, jag har verkligen tröttnat på att köpa. Reser gör jag inte heller men det har jag i och för sig aldrig gillat. Skulle gärna byta ned mig till en mindre bostad också men av praktiska skäl passar det inte just nu.
Så jag vet inte. Jag tror att status mest är viktigt för de som inte har råd. Visst, miljardärerna åker runt i sina båtar men handlar det om status eller för att det helt enkelt är trevligt med en stor båt?
Intressant. Hur skulle det skiftet se ut? Lagkrav och/eller sociala krav på sysselsättning? Höjda skatter på kapital och inflation som täpper till möjligheten för de flesta?
För mig låter det som en ganska låg profil att gå hemma och pyssla. Är det inte det?
Edit: Du kanske menar att det inte blir så hög status när alla gör det? Det blir inte så unikt längre.
De pratar ju inom AI om att nå singularitet. När alla går hemma kanske det blir vem som gör det bästa och mest kreativa av sin tid som får hög status?
Yrke. Bostad. Bostadsområde. Personlighet. Gift en gång. Tre barn som det går bra för. Längd. Hållning. Stark utan att det syns. Psykiskt stabil. Bra pigment. Fina tänder. Inga tatueringar.
Diskussioner om status har ett lite sorgligt skimmer kan jag tycka.
Det implicerar liksom att status ska vara något att hänga upp sig på. Visst; vi är sociala djur och ingen vill bli mobbad eller ostracerad, men själva jakten på status kan ju komma från att man inte har någon som brytt sig om en, eller att man själv inte bryr sig tillräckligt om sig själv. Då kan det bli en evig jakt.
Risken är att status slår fel, för andra kommer kanske inte tycka om en för den man är - bara den där ikonen eller personan man byggt runtom sig själv.
Det blir kanske ett lite sorgligt liv, även om det ser eftersträvansvärt ut. Marilyn Monroe och Elvis Presley hade väl status, men var nog lite olyckliga innerst inne.
Bästa sättet att få tillräcklig status kanske är att stilla behovet - inte att påverka andras uppfattning.
Jag protesterar lite mot att det skulle vara mindre status för att det är lån eller leasing inblandat. Lån och leasing är bara ett sätt att förvandla cashflow till innehav i förväg, att flytta pengar i tiden. Man måste fortfarande ha råd / ha pengarna.
Intressant jag tror dock det bara kommer bli viktigare och viktigare med en snyggt yttre för att få status i framtiden men hoppas jag har fel för tycker samhället blivit för utseende fixerat.
Skämt åsido: Jag tror att det kan komma en period där mer fritid återigen kan innebära en viss status då det kan indikera att man har råd att låta maskinerna göra jobbet. Men då vill det ju till att man visar sig ute i friska luften under arbetstid, så det verkligen märks för de hålögda kontorsslavarna bakom skärmarna.
Kan inte det hänga ihop med att folk blir fetare och klär sig mer bekvämt och smaklöst? När folk hade bonnabränna var det superfint med vitt arsenikpuder. När folk svalt var det fint att vara fet. Det var unikt.
Idag är det unikt att vara normalviktig och inte aktivt bryta mot skönhetsnormer, så det blir status att vara normal.
Jag tror och hoppas att framtidens statusmarkör kommer att vara att “må bra”. Upplever att det i vissa åldrar/kretsar just nu verkar vara status att “må dåligt", ha “trauman”, vara omgiven av “energitjuvar och narcissister”… Om nån kollade senaste Mello så var nästan allt mellansnack med artisterna fokuserat på detta. Lite offermentalitet. Jag blir lite trött på medelklassmänniskor i 20-årsåldern i ett i-land som vältrar sig i introspektion och självömkan i nån sorts total brist på perspektiv Framför allt när det glatt hejas på av andra som tycker att de är”modiga” som talar ut.
Men jag hoppas och tror att det förr eller senare kommer att komma en motsatt rörelse, där status som sagt handlar om att visa att man “mår bra”, vad man nu lägger i det, men nån sorts positiv och tacksam syn på livet och de egna omständigheterna, framtiden och den egna förmågan att hantera svårigheter och leva i balans. Det tycker jag själv ger och borde ge mer status i alla fall.
Framför allt när det glatt hejas på av andra som tycker att de är”modiga” som talar ut.