Intressant jag tror dock det bara kommer bli viktigare och viktigare med en snyggt yttre för att få status i framtiden men hoppas jag har fel för tycker samhället blivit för utseende fixerat.
FIRE är det nya svarta! 
Skämt åsido: Jag tror att det kan komma en period där mer fritid återigen kan innebära en viss status då det kan indikera att man har råd att låta maskinerna göra jobbet. Men då vill det ju till att man visar sig ute i friska luften under arbetstid, så det verkligen märks för de hålögda kontorsslavarna bakom skärmarna.
1 gillning
Kan inte det hänga ihop med att folk blir fetare och klär sig mer bekvämt och smaklöst? När folk hade bonnabränna var det superfint med vitt arsenikpuder. När folk svalt var det fint att vara fet. Det var unikt.
Idag är det unikt att vara normalviktig och inte aktivt bryta mot skönhetsnormer, så det blir status att vara normal.
Hur investerar man i verksamhet som tar bort tatueringar månntro.
1 gillning
Jag tror och hoppas att framtidens statusmarkör kommer att vara att “må bra”. Upplever att det i vissa åldrar/kretsar just nu verkar vara status att “må dåligt", ha “trauman”, vara omgiven av “energitjuvar och narcissister”… Om nån kollade senaste Mello så var nästan allt mellansnack med artisterna fokuserat på detta. Lite offermentalitet. Jag blir lite trött på medelklassmänniskor i 20-årsåldern i ett i-land som vältrar sig i introspektion och självömkan i nån sorts total brist på perspektiv 
Framför allt när det glatt hejas på av andra som tycker att de är”modiga” som talar ut.
Men jag hoppas och tror att det förr eller senare kommer att komma en motsatt rörelse, där status som sagt handlar om att visa att man “mår bra”, vad man nu lägger i det, men nån sorts positiv och tacksam syn på livet och de egna omständigheterna, framtiden och den egna förmågan att hantera svårigheter och leva i balans. Det tycker jag själv ger och borde ge mer status i alla fall.
8 gillningar
Det här forumet verkar ha nån sorts hatkärlek till att diskutera tatueringar och vad de innebär…
2 gillningar
Problemet är att status behöver märkas, helt oavsett hur den märks. Låg profil märks inte, om den inte är så låg att den märks därför. Och då är den ju inte låg, typ. 
Det gör den inte. Du kan vara lugn. Det är här på forumet det kan kännas så. De flesta skulle inte veta vad de skulle göra med sin tid “därute”.
Jag gillar att det du skriver här kanske kan få en nytändning och bli värt mer framöver, men jag är ändå tveksam. Det du pratar om är respekt och moral och det har sällan varit detsamma som status. Det är andra kvalitéer, men just status tenderar genom historien att ta sig ganska ytliga attribut.
I mindre grupper med förförståelse är det såklart status, men jag tror inte det är vad TS avser. Att imponera på forskare att man publicerats i en ledande tidskrift eller citerats X antal gånger smäller sällan högt bland grannarna på gatan eller ens i bekantskapskretsen, om de själva inte är forskare. Det funkar liknande i andra branscher.
2 gillningar
Så kan det nog vara i många kretsar, men upplever du att det är likadant överallt?
Jag tycker nog ändå att det finns vissa skillnader iaf om man tittar utanför sociala medier och de IRL-hang around’s som är väldigt lätta att detektera.
Men som jag skrev tidigare så är väl även en sundare inställning till status förmodligen lite av en bristvara på samma sätt som en välfungerande knopp, men jag har inte gett upp hoppet.
Bland de yngre generationerna så upplever jag ändå att det finns relativt många som inte är fullt lika beroende av yttre attribut… eller så har de bara inte hunnit malas ner i den utseende och prylfixerade statuskvarnen ännu
Blir väl lite av en kult det där med, som ger en känsla av tillhörighet och sammanhang.
Tyvärr så är det ju många unga människor som mår dåligt sas. på riktigt och det värsta är ju att det där psykiska illamåendet kryper allt längre ner i åldrarna.
Vad det egentligen beror på i en tid av överflöd på i princip allting är ju lite av en 10’-kronors fråga.
Ja exakt. Folk ser inte upp till personer som äger sin egen tid på grund av att de äger sin egen tid. Statusen kommer ifrån hur de har kommit dit, där varken förtidspension eller hårt sparande med ett vanligt jobb ger speciellt mycket status.
Jag misstänker att du inte har slutat visa status, du har kanske bara slutat visa med status genom konsumtion. Hur spenderar du din tid numera? Vad berättar du om dig själv för vänner, bekanta och kollegor när du inte byter bil, kläder, inredning och inte reser? Där hittar du möjligtvis hur du visar upp status istället.
Går man till ICA på förmiddagen med pensionärerna så tror de bara att man är arbetslös eller sjukskriven, inget som ger hög status. 
3 gillningar
Låg profil är definitivt ett sätt att öka sin mystik/status, speciellt när man redan uppnått legendarisk nivå. Läste t.ex om Greta Garbo idag.
1 gillning
Vi behöver inte längre jaga mat, men vi måste jaga mening, och det är en mycket svårare jakt. Jag tror att mängden möjligheter, för mycket frihet och för lite riktning är en stor del av svaret.
6 gillningar
Är man inte arbetslös som Fire?
Nej, jag vågar nog påstå att jag inte har något behov alls längre att signalera status. Förut ville jag gärna glänsa lite trots att jag egentligen inte hade råd, men nu när jag har råd så är det inte lika intressant längre. Tvärtom skulle jag skämmas att köpa en tröja som signalerar status.
Om det beror på ålder eller ordnad ekonomi vet jag inte, en kombination antagligen.
Att vara trygg är kanske den bästa statusmarkören?
6 gillningar
Tid (över) och hälsa tror jag. 
2 gillningar
När nu robotik och AI leder till allt mer avancerade produkter allt billigare så gissar jag att varor som tagit oerhörda mängder aktiv människo-tid att skapa kommer bli vad de verkligt rika får status av att konsumera.
Kläder handsydda från handvävda tyger. Bilar byggda till stor del för hand. Etc etc.
3 gillningar
Jag förstår precis hur du menar för jag fungerar likadant.
Men jag förstår också @savecake 's poäng och det ligger absolut något i att det går att signalera status (kanske en annan sorts status?!) på olika sätt. Att avstå från alla de traditionella statusmarkörerna signalerar oxå något. På samma sätt som att ett icke-svar också är ett sorts svar..
1 gillning
Varför har ingen nämnt nätverk än? Om du är vän eller ännu bättre, nära vän, till viktiga personer, så får du hög status. Tänk någon som brukar spela tennis med statsministern, blir bjuden på Obamas mingelkvällar, äter kräftor med familjen Skarsgård, och bjuder nobelpristagare på middag i villan osv. Eller annan valfri viktig person.
5 gillningar
Tyvärr så är det ju många unga människor som mår dåligt sas. på riktigt och det värsta är ju att det där psykiska illamåendet kryper allt längre ner i åldrarna.
Vad det egentligen beror på i en tid av överflöd på i princip allting är ju lite av en 10’-kronors fråga.
Skulle vilja påstå att det beror på en ny implicit definition av vad som är att må dåligt. Vanliga motiga jobbigheter patologiseras och hamnar i fokus som nån sorts upplevd orättvisa, man har rätt till en problemfri tillvaro helt enkelt och annars är det nån sorts tillstånd som bör botas.
3 gillningar
Nej, inte enligt den definition som används för arbetslöshetsstatistiken. Man är utanför arbetskraften.
2 gillningar