Absolut, i slutändan är det ju någon som måste betala för det på något vis. En vän till mig sade det bäst när en granne med medelinkomst hade skaffat bil för över en halv miljon. “Du har inte råd med den.” “Jo men ser du, jag betalar bara så här mycket varje månad och…” “Du har inte råd med den.”
Det är lite väl negativ syn på det hela.
Nu vet jag givetvis inte ditt specifika exempel men min erfarenhet är att TCO blir rätt lika mellan att köpa nytt, leasa och t o m köra en äldre bil som får lagas titt som tätt (kan man göra jobben själv blir detta billigare såklart dock).
Givet att man inte svävar ut för mycket med val av bil förstås.
Valet står väl inte mellan ny Volvo för 500 eller risig äldre bil för 50. Du kan få en ny bil som klarar de flestas behov för 200-250. Den kommer bara inte att vara lika fin/lyxig/flådig/imponerande.
Gissar att TCO på en ny Peugeot 2008 blir lägre än på en XC60 men kan ju ha fel.
Det är ju en annan fråga, det är inte riktigt likvärdiga bilar du jämför.
Min poäng från början var att många köper på sig helt onödiga bilar när de kunnat klara sig alldeles utmärkt med en för kanske halva nypriset.
Och sedan är vi några som sparar och sparar och sparar och aldrig köper en ny dyr bil för de är ju på tok för dyra och sedan dör vi med många siffror på en internetbanken. Vet inte om det är så mycket bättre. Så har man råd med en dyr bil och vill ha en dyr bil så är mitt råd att man skall köpa en dyr bil. Lev inte alltid livet utifrån vad man klarar sig på för det är rätt lite enligt mig.
Jag har provat den resan.
För 10 år sedan kostade en ny Volvo 5-600.000kr. En fin Volvo V60 som vi hade i 6år. Sen leasade vi en ny Volvo V60 som skulle ha kostat ca 700.000kr. I januari i år köpte vi en begagnad Renault för lite drygt 200.000kr för vi tänkte att det duger åt oss. Vi hade den i 330mil sedan stod inte sambon ut längre med mitt gnäll. Jag försökte men de va inte trevlig körning. Det är skillnad på bilar!! Precis som att det är skillnad på kläder och skor.
Sen kan jag oxå tycka att det finns onödiga bilar. Men dom som köper “onödiga” bilar har säkert en högre lägsta nivå än oss andra som tycker att man åker bra i en Volvo.
Sånahär trådar är intressanta att läsa. Om inte annat för att se hur många som har behov av att nedvärdera nuvarande statussymboler med förklaringar om att de som har dem inte är förtjänta av dem. Men sånt som jag gillar borde bli statusmarkörer istället. Just att de sticker i ögonen på vissa att andra har lånat till dem är ett tydligt tecken på att de funkar, annars hade det inte skapat något obehag.
Så länge bilar är något de flesta håller sig med kommer dyrare bilar va högre status än billigare och opraktiska bilar man har utöver den man måste ha har högst status. Precis som att ha hästar var det förr och att ha ett fullblod för nöjesritter var större status än att ha draghästar till fraktande av varor.
Eftersom vi alla har kläder kommer de alltid va en del i statussignalerandet. Däremot ändras vad som är status under livet. Från att ha coolast tryck när man är liten, sen dyrast märke och därefter stil och passform. Visst har alla subkulturer sin egen klädkod. men om vi tittar på vilken status folk i allmänhet tillskriver främlingar de träffar på så har kostym gällt i några hundra år och kommer säkert fortffarande gälla ett bra tag till. Politiker har det på sig för att ses som trovärdiga maktinnehavare.
Det har alltid varit status att va frisk och vältränad. Däremot har det varierat vad vi använt som tecken på detta. Fysiska teckecken på status och friskhet blir ofta en motpol till tidens tecken på sjuk- och fattikdom. I tider när fattiga och sjuka är magra och solbrända för att de arbetar ute på fälten och har ont om mat är det status att va blekare och tydligt välgödd och i tider där fattiga och sjuka sitter inne i fabriker och lider av fettman är det status att va solbränd och slank. Att däremot va sjukligt smal, överviktig eller blek är inte längre status just för sjukligheten i det. Ju mindre fysiskt arbete som krävs på lågstatysjobb desto mer blir att va vältränad ett renodlat tecken på självdiciplin och en statussymbol.
Vi har också en undermedveten drivkraft att hylla personer som gör saker som sänker deras upplevda status jämfört med vår egen. Ju fler vi kan lura att gå på det desto bättre framstår vi själva i jämförelse. Vi säger saker som vi intalar oss själva är sanna för att få det att kännas bättre. Som att hylla människor eller rent av råda andra att klä sig mindre status- Stelth Welth är bra. Hylla människor som pratar om att de är sjuka, gör det du också. Köp mindre lyxig bil, det är borkastat, snart är det status att va utan. Bry dig inte om kläder och ditt utsende överlag, det har spelat ut sin roll. Du behöver inte träna, du ser bra ut som du är, och ingen gillar ju en spännis. Tror till och med jag har läst om någon undersökning om att kvinnliga fisörer omedvetet oftare rekommenderar kunder de ser som attraktivare än sig själva att klippa sig kort för, att kunna ha långt välskött hår har varit tecken på friskhet och status under väldigt lång tid. Men be mig inte leta upp den undersökningen, så ta den med en nypa salt.
Hur man väljer att framföra sig själv kommer aldrig ha spelat ut sin roll. Alla bedömer alla utifrån en helhet där hur du ser ut, klädval, bil, val av smycken, mm ingår.
Detta är ju en helt ologiskt slutsats. Ungefär lika rimligt som att påstå att bajsa i trappuppgångar ”funkar” som statusmarkör för att det sticker i ögonen på vissa (de flesta får man hoppas) och skapar obehag.
Tack för att du balanserade upp tråden. Jag blir alltid tveksam när all feedback pekar åt ett håll vilket det kanske gjorde tidigare i denna tråden. Kanske mitt eget misstag att ens starta en sådan här tråd på RT då jag ju egentligen vet vad störren delen av communytit hyllar och värdesätter. Det är ju knappast dyra lyxiga bilar, hög belåning och fint hus samt kläder från lyxmärken och ett allmänt högt privat kassaflöde.
Tror du är något på spåret!
Det som dom flesta inte kan uppnå är status. Kläder kommer troligen vara en viktig statusmarkör i framtiden med eftersom det varit det i hela mänsklighetens historia. Sen om det är pudrad peruk, skräddarsydd kostym eller levisjeans som är status varierar förstås med tiden.
Det jag menade som tecken på att det funkar som statusmarkör är att det sticker i ögonen på vissa att man kan ha lånat till det, vilket de ser som att man har fuskat sig til dem och därmed inte är förtjänt av den status det signalerar.
Det sticker inte i ögonen på en enda människa att någon annan har lånat till sitt bajs. Alltså har vi ett klart tecken på statusskillnad i bajs och fina hus, bilar och kläder.
Tack för det passande exemplet att förtydliga med.
Jag är ganska säker på att folk skulle ha åsikter om du lånade till bajs.
Starka åsikter om bajset i sig säkert. Tror ingen bryr sig ett skit (hehe) om hur jag finansierat det.
Det var precis detta jag menade är en helt ologisk slutsats.
Så denna fortsättning på ditt inlägg blir bara ännu mer förvirrat.
Det man också bero på att folk värderar ärlighet och autenticitet. Att fejka en statusmarkör är en sorts lögn. Folk kan bli sura även över helt onödiga och statuslösa lögner man berättar om sig själv.
Att ha en i dagens mått stor familj med diagnosfria barn som gör bra av sig samtidigt som man kan åka på resor med familjen utan att jobba så himla mycket.
Det kommer bli statusen i framtiden bland alla dinks och utbrända familjer.
Jag är inne på spåret att smarta val och smarta köp kommer vara status i framtiden. Det är det kanske redan idag. Dvs, att köpa en iPhone 17 Pro Max men inte kunna förklara varför man väljer den modellen är inte status. Att däremot välja iPhone 17 men ha råd med en iPhone 17 Pro Max det är status.
Men det är ju väldigt svårt att signalera status genom att inte köpa saker. Hur ska grannen kunna veta att du faktiskt hade råd med en ännu dyrare telefon?
