Apropå antal barn som statusmarkör… På flera håll i Afrika verkar det vara status att ha många barn. Här är ett exempel på en man från Ghana med över 100 barn (och flera fruar förstås). Även en stor boskapsjord ger hög status. Många boskap = stor plånbok. Lite kul att se på kulturella skillnader och hur det ser ut utanför den svenska ankdammen.
Det är också intressant att se att i “det fattiga Afrika” finns människor som har råd att ha massvis med barn, medan det “i det rika Sverige”, är relativt ovanligt.
Det är inte bara bland männen det ger hög status att ha många barn.
For example, studies of the Yoruba people in western Nigeria have shown that in polygamous couples, younger wives with lower status have a greater desire to improve their status by having a male child or by giving birth to more children than older wives.
Possession of cattle, along with possession of a loaded gun, are the main measures of status and wealth. Cattle are central to Toposa culture.
Intressant inlägg, jag har tänkt mycket på samma sak.
Du har helt rätt i att kreditsamhället har urholkat värdet på klassiska statussymboler. När vem som helst kan leasa en fin bil är den inte längre en ärlig signal om framgång, utan snarare om prioriteringar.
Din gissning om att frihet och ägande av sin egen tid är den nya statusen är mitt i prick. Men jag tror skiftet är ännu bredare. Kärnan är att status har rört sig bort från det man kan köpa, till det man måste bli. Det handlar om att investera i sig själv på djupet.
För mig handlar det om att vara mångsidig och ständigt utveckla sig själv – att lära sig ett nytt språk, bemästra en färdighet eller förstå komplexa ämnen. Detta sträcker sig även till det praktiska: förmågan att kunna klara sig själv. I en tid då man kan betala för alla tjänster, blir det en statusmarkör att faktiskt besitta praktisk kunskap. Att kunna laga det som är trasigt eller navigera en situation utan hjälp signalerar en grundmurad kompetens och ett oberoende som inga pengar kan köpa.
Jag känner igen mig helt. Med åldern och ett tryggare kapital har behovet av att visa upp status försvunnit. Tvärtom ligger det en självsäkerhet i att inte bry sig. Jag ser det i min omgivning också: de med verkliga resurser har sällan de flashigaste prylarna, men de investerar tungt i sådant som inte alltid syns utåt – resor, upplevelser och tid med familjen på ett påkostat fritidshus.
Jag har själv funderat på om det är jag som ändrats eller om det är samhället i stort, och jag har landat i att det är både och. Det är en kombination av personlig mognad och en större samhällstrend mot “stealth wealth”, där man värderar diskret kvalitet och personlig kapacitet.
Så ja, jag tror absolut att de gamla symbolerna betyder mindre framöver. Statusjakten försvinner inte, den blir bara smartare och mer inriktad på det som är svårast att uppnå: ett genuint vällevt och kompetent liv.
Tack för att du bekräftar vad jag misstänkte och om man då får raljera lite över sig själv så har man då alltså slitit hårt först med skola/utbildning och sedan 25 år i yrkeslivet för att få ihop så mycket pengar att man nu äntligen skulle kunna köpa den där statusmarkören(ex en dyr bil) och då ändras samhällets syn på status och vill att jag istället skall visa upp en vältränad kropp och praktiska kunskaper om hur jag lagar min bil eller renoverar mitt hus. Livet är f-n inte enkelt . Och om 25 år när jag är sjukt vältränad och kan allt om bilar så kan man ta ett piller för att bli fit och bilarna är bara mjukvara som AI fixar till mig så då är man återigen helt fel i det här statusjagandet
Det är lite intressant med bilar. När jag blev färdig med studierna behövde jag en bil för att ta mig till jobbet och tillbaka. Det blev en opel corsa som hade 9 år på nacken.
jag hade den i 4 år innan jag i stort sett hade kört slut på den. Under ett av mina jobb så gick jag ständig natt och de flesta på jobbet var unga och lönen diskuterades öppet. Jag märkte att jag och en kollega hade samma lön och därmed högst, lön. Jag insåg också att jag hade den absolut skitigaste bilen på parkeringen. Min kollega hade en trevlig bil, inget flådigt. Men väldigt trevlig.
Jag tittade lite på parkeringen och googlade lite leasingkostnader och insåg att flera av bilarna på parkeringen kostnar netto vad diffen mellan min nettolön och produktionspersonalens nettolön var. Ändå kände jag att jag inte hade råd med en sådan bil. Men det är ju såklart prioriteringar.
Jag förstår verkligen inte varför man köper en “fin bil” om man inte har pengar att bränna.
Man kanske kan sammanfatta de två senaste inläggen som ration mellan smak och pengar. Jag föredrar personer där smak/pengar > 1. Sen finns det de som har väldigt mycket pengar, men ingen smak. Där ration går mot noll.
Jag tror inte det, Det finns så mycket skit på temu, wish, banggood, shein. Jag tror inte folk kommer bry sig om du har en tavla som är svindyr och ett original eller om det är temu skit.
Jag tror snarare det kommer uppfattas som tondövt att äga konst och att gå på opera.
Jag vil själv inte ha den kulturen, men jag tror det är dit vi är påväg.
Jag omformulerar mig lite, jag tror på bildning, i ordets breda bemärkelse.
Inte som i överklassens smak, utan i att ha en grundförståelse för samhället, historiskt och kulturellt. Man kan luta höger eller vänster. Bildning är att läsa fritt efter smak. Men att därtill också känna till några klassiker. Att ha varit på ett konstmuseum.
I en värld av Tiktok-flöden och AI-generarad gegga, tror jag det kommer vara status att vara förankrad i bredare referenser.
Jag tror tyvärr att en statusmarkör som blir allt viktigare är att kunna gå på riktigt höga klackar. Trodde det var på väg ut och man ser många yngre med sneakers till dräkt men tyvärr tror jag att den höga klacken är tillbaka. Svår att gå på och därför sållas många bort. Status handlar väl om något som bara finns i begränsad omfattning och därför kan ses som åtråvärd
Åh, är det “blekhet” som är tillbaka i ny tappning? Dvs förr så var det finaste man kunde vara, det var att vara riktigt blek. Det visade att man inte var ute på fälten och jobbade, utan man var överklass som satt under ett parasoll och tittade på.
Med riktigt höga klackar så går det ju varken att “arbeta” eller springa fort, och blir ett sätt att symbolisera att man bara sitter ner och tittar på, eller går sakta?
Hur många av dessa bilar tror du är köpta privat dock och inte leasade / förmånsbilar?
Men nä, visst är det lite sjukt att du kan köpa en OK bil för 200-225’ sprillans ny men folk “måste” ändå ha en för 400-500. Även om de har “normal” lön.
. Och om 25 år när jag är sjukt vältränad och kan allt om bilar så kan man ta ett piller för att bli fit och bilarna är bara mjukvara som AI fixar till mig så då är man återigen helt fel i det här statusjagandet 
