Hoppas ni alla har en bra helg.
Jag har ett angenämt problem som jag funderar på en lösning och se om era tankar och åsikter kan vara en tyngd i vågskålen i ett val om sälja eller behålla.
Jag har nyligen fått en gåva från min morfar i form av en silvertacka(1kg) och en guldtacka(100g).
Den logiska sidan av mig tänker att jag kanske borde omvandla dessa till likvida medel som kan investeras. Jag har idag inte har något stort kapital, men det går inte någon nöd heller på mig, jag sparar långsamt mig frammåt. Det hade bara varit ett fint tillskott för att få lite mer tyngd i sparandet.
Den emotionella sidan vill behålla dessa för evigt. Dels sentimentaliteten av att jag fick det från morfar. Men kanske mest för känslan att ha dessa ädelmetaller på riktigt är helt magisk. Jag kommer troligtvis inte äga något liknande igen under min livstid om jag säljer.
Det är ju lite som att ha en egen skatt hemma och mysigt att gå och känna tyngden av de ibland innan jag gömmer de på ett mycket hemligt ställe. För att måla upp en bild så kan man tänka sig att jag är lite som Smaug med sina skatter i ensamma berget innan Bilbo och dvärgarna kom.
Hur hade ni agerat om ni fick en hög guld och silver? Några fantastiska tips och trix?
Har du inga metaller sen tidigare så hade jag sparat dom
Se dessa metaller som en försäkring du fick från din morfar
I framtiden om du får barn eventuellt hur coolt vore det inte att ge vidare guldet o säga att det är från ledet av deras pappas-mammas-pappa och nu i deras händer som nuddar samma metall
Jag har liknande gåva som blivit skickad från min farfars pappa och det är en helt sjuk känsla o ta i nägot jag vet att han tagit i även om vi aldrig kunnat träffas
Skulle absolut behålla det, hade du haft 1 Kg guld eller 10 Kg guld hade det varit en annan sits.
Håller med andra att, när du väl blir gammal kan lämna över tackorna till en yngre generation. När vi inte längre har några fysiska valutor kan det vara trevligt att ha dessa kvar, om 100 år eller så.
Om du är ung och detta är en större summa för dig så tycker jag du ska sälja och investera för att få ränta-på-ränta-effekt över tid.
Är du lite äldre, har hög sparkvot el dyl kan sparande vara mysigt då det monetära värdet i sig inte är det primära. #smaug
Men frågan är hur praktiskt det är med tackor i en krissituation. Jag har lite gamla (stämplade) guldsmycken i ”krisberedskap” och resonerar som så att halskedjor etc är lättare att omsätta än större prylar.
Tack för alla era svar. Och att ni tar er tid och ge era synpunkter.
Jag är så glad att ni ser och förstår värderingen av att vara så fäst vid det sentimentala aspekterna. Det får mig att länna mig bättre till mods att jag inte har agerat helt rationellt och ekonomiskt fördelaktigt i frågan hittills. @Indexmannen, @direktorn och extra tack till dig @Freeway som valde att ge min tråd ditt första svar!
@angaudlinn du har en bra poäng att att det skulle ju vara en stor boost för mitt sparande idag att kunna tillgodoräkna ränta på ränta.
Jag har ett någorlunda nystartat månadssparande på fondkonto á +/-4k och en litet sparkonto på totalt 50k. Så att sälja hade gjort väldigt mycket för den ekonomiska situationen. (utan att veta det verkliga värdet). Jag uppskattar ditt raka och rationella svar med tydlig lösning beroende på min situation.
Om krisen kommer har jag ingen plan ännu, men kanske skall fundera på det också
@DrF Din lösning och kanske enbart sälja av silvret och kunna få det som hjälp på kapitalet och ändå ha kvar den sentimentala delen i guldet känns som en bra start som jag skulle kunna genomföra utan allt för stora samvetskval.
Om du säljer “Morfars tackor” så kommer du att ångra dig för resten av ditt liv. Du kommer att förbanna dig själv när du tänker på hur du brukade bemöda dig att plocka fram dem från det hemliga gömstället bara för att få känna dess magiska tyngd, vilket aldrig mer kommer att bli möjligt. Din ånger kommer aldrig att försvinna utan endast öka med tiden men det kanske du är för ung för att förstå just nu.
Vad du heller inte förstår är att morfar precis har gett dig mer tyngd i ditt sparande och att byta ut tackorna mot några oförutsägbara indexfonder eller något annat är vansinne och säkert inget morfar skulle uppskatta.
Jag har själv gjort en hel del “sub-optimala” investeringar, just för att få lite mer nöje än vad siffror på en skärm ger.
Så länge man är likvid och har ett “optimerat” sparande, så tycker jag man kan ha en “lek-hink” med ädelmetaller, värdefulla mynt, samlarkort, klockor, frimärken eller vad man nu än finner nöje i att inneha.
T.ex. solceller kan ju också ingå i denna kategori.
Bra diversifiering också!
(Mina magic kort avkastade cirka 1000% under en 10 års period i yngre dar)
Om du är glad över att äga fysiskt guld och silver från din morfar så ska du ju ha kvar det!
Fysiskt guld och silver har historiskt varit bra valuta i krig (men förhoppningsvis hamnar vi inte där).
Det är mycket högre spread på fysiskt guld än etf-er, men kraschar elsystemet (ex i krig) då kan pappersguld vara svårt att omsätta i cash/pengar. Då är fysiskt guld bättre.
Intressant länk till en 6 år gammal artikel. För 6 år sen trodde jag att jag 2023 skulle ha 10 miljoner i min portfölj och köpt mitt första privatplan.
Tycker att du ska behålla båda. I synnerhet silvret, för det kan du inte köpa igen utan att behöva betala 25% moms i Sverige. Investeringsguld är däremot momsbefriat.
Detta förslag tycker jag är bäst. Det känns lite bökigt med två tackor och då guld känns som roligare och mer exklusivt än silver och dessutom i detta fallet väger mycket mindre så röstar jag för denna kompromiss.
Det är en slags mental bökighet i min mening att ha flera ärvda ädelmetaller som man ska ta nostalgisk hänsyn till och fundera över. Känns då enklare att ha ett enda föremål som har denna kopplingen, och att reducera dessa två föremål till ett enda bevarar ändå för de flesta det nostalgiska värdet (det vill säga, man åtnjuter inte dubbelt så mycket nostalgi för att man har två föremål, inte trippelt så mycket om man har tre, et cetera) och TS kan investera pengarna istället.
Jag har samma inställning beträffande föremål i största allmänhet. Om jag kan göra mig av med föremål utan att någonting blir sämre (jag kanske till och med kan få lite pengar för besväret) så mår jag mycket bättre.
