Radikal make-over för nästa fas i livet – uttagsfasen!
Väldigt bra tajming på detta provprat. Vi planerar ett REJÄLT omtag av hela sparandet. En del är nog kontroversiellt. Jag tar gärna konstruktiva kommentarer som övertygar mig att ändra uppfattning 
Den största förändringen är att vi tycker det blivit alldeles för komplext med hinkar och portföljer i det egna sparkapitalet. För mycket snuttar som gör det svårt att få en total överblick. Det är illa nog att man under en karriär samlar på sig en mängd olika pensionskonton vid byte av arbetsgivare och omförhandlingar av kollektiva lösningar. I vårt fall ett 20-tal olika pensionskonton på två personer. Att dela upp det egna sparkapitalet i hinkar och portföljer gör saken än värre.
Dessutom har vi svårt att se hur hink principen ska fungera i vår nästa fas i livet d.v.s. att börja ta ut pengarna. Säg att du har en del av ditt årsbehov som kommer in som pension. Den andra delen behöver du ta ut från ditt övriga sparande. Då ska man ta detta från Buffert hinken, som ska fyllas på av Mellan Risk hinken som i sin tur ska fyllas på av Passiva/Lekhinken (ledsen, aldrig förstått syftet med lekhinken). Problemet är att det är samma sak som att man varje år ta ut pengarna från Passiva/Lekhinken direkt. Den passiva hinken blir aktiv. Den hinken som egentligen blir passiv är Mellan Risk hinken som varje år töms och fylls på så det blir en typ “steady state” i den hinken fast med låg aktieexponering. Känns inte logiskt.
Sammanfattningsvis för vår ”uttagsfas” (utläggningar nedan):
-
Totala kapitalet delas i ”eget” sparkapital (tex. Nordnet/Avanza) och det som finns i olika pensionslösningar (PPM, tjänstepensioner).
-
Vi skyr allt vad räntor heter annat än sparkonto med säker om än låg avkastning (se nedan).
-
Eget sparkapital. Andelarna nedan är dimensionerade för oss (mer nedan) för att säkra att aktiedelen inte ska behöva röras på 10 år och därmed kan vara just 100% aktier (enligt tumregeln 10% aktier per års sparhorizont).
Olika personer kan behöva helt andra andelar.
- 50% aktieandel i fonder och egna aktier på ISK. Däremot inte fondrobotar (se nedan).
- 20% bundna sparkonto på 2-5 år med 1-2% ränta hos nischbanker.
- 20% sparkonto med fria uttag och 0.7-0.8% ränta hos nischbanker.
- 10% ädelmetaller
Pensionskapital
- Aktieandel styrt av sparhorisont och tumregeln 10% aktier/spar-år. Tänk ”globala barn” fond-fördelning fast 100% aktier. Vissa pensionskonton får låg aktieandel (kort uttagstid/sparhorisont), andra får hög aktieandel (uttag skjutet på framtiden för att jämna ut pensionen).
- Ombalansera aktieandelen årligen eftersom sparhorizonten är ett år kortare. Jag har funderingar på att just sparhorizonten under uttag inte är densamma som under sparfasen. Får ta det i en annan tråd.
- Balansen blir en räntedel i så korta/säkra SEK räntefonder som möjligt och med lägst kostnad (a la Småspararguiden). Tyvärr finns inte möjligheten att bryta ut räntedelen i ren cash med ränta när det gäller pensionskonto.
- Hellre ökad aktieandelen än att mixtra med olika räntebärande papper (se nedan).
Varför skyr vi allt annat än korta räntor i SEK?
-
Helt medvetna att räntedelen inte kommer att ge reelavkastning. I bästa fall ger det ett visst inflationsskydd (de längre räntekontona).
-
Räntor tycker vi ska var en krockkudde som funkar till så nära 100% som möjligt, annars är det ingen krockkudde. Det ska inte vara en del som bara rasar mindre än aktier, som är beroende av vad olika banker anser om ett företags/stats/banks kreditvärdighet, och som är beroende av en relativt illikvid marknad där prissättning inte är transparent och/eller daglig.
-
När det kommer ett börsras så vill jag ha en tillgänglig räntedel för att kunna öka aktieandelen. Inte sitta inlåst (som i våras med korta svenska räntefonder som investerat i företagsskulder som inte kunde värderas vid tillfället).
-
Avancerade och aktiva ränte-/obligations-fonder känns som ett annat sätt för finansbranschen att mjölka sparare, som typ höga avgifter på aktiefonder.
-
Jag har fruktansvärt svårt för ”långa” obligationer, ens i säkra statspapper. När statsräntorna redan är noll/negativa ser jag inte mycket uppsida annat än vi får ännu mer negativa räntor. Men det skulle också innebär en katastrofal ekonomi, och då har vi nog andra problem. Ju längre obligationerna är, desto större nergång under en lång tid när innehaven får värka ut under många år. Ju mer pengar centralbanker trycker, desto större risk för ”unintended consequences” dvs. att inflationen och räntehöjningar kommer tillbaka. Nej tack till obligationer med låg avkastning och med strukturella risker.
-
Om möjligt har vi ännu svårare med utländska obligationer (som i RT portföljen). Är där en uppsida som motverkar valutarisken? Valutarisken vill jag ha/tar i aktiedelen som ju är mest i andra valutor/internationella aktier. SEK/USD har varierat mellan 6 och 10 SEK/USD senaste 10 åren dvs.
+/-20-25% från en snittkurs på ca 8 SEK/USD. Volatiliteten riskerar att äta upp en uppgång i obligationspriset. Det ser inte mycket bättre ut i EUR. -
Företagsobligationer skyr jag också, vare sig det är korta ”investment grade” (Spiltan Räntefond Sverige) eller långa ”high yield”. Återigen ser jag inte fördelen med en något lite högre avkastning mot att man tar de ökade riskerna och oftast till högre avgifter. Dessutom har många företag under de senaste 10 åren av lågräntemiljö kraftigt ökat sin skuldsättning dvs. ökad risk för företagskonkurser i en framtida svår situation.
Hur har vi tänkt kring uppdelningen av ”egna” sparkapitalet i aktier, räntor och ädelmetaller?
-
Aktier – 50% aktieandel är uträknad specifikt för vår situation. Jag förväntad mig 6% realavkastning och den täcker skillnaden mellan vår beräknade årsbudget och vad vi får i pension. Avkastningen bör kunna ersätta uttagen ur räntesparandet.
-
Räntedelen av portföljen är enbart för att säkra att vi inte ens i värsta fall behöver röra aktiedelen på 10 år, annat än vi vill.
-
20% i korta svenska sparkontoräntor med fria uttag som ger 0.6-0.8% i nuläget. Andelen är uträknad för att täcka cirka 5 års uttag av pengar (skillnaden mellan årsbudget och pension).
-
20% i längre sparkontoräntor bundna i på 2-5 år med 1-2% ränta i nuläget för att dra nytta av något högre räntor hos en del nischbanker. Detta täcker ytterligare cirka 5 års uttag för att inte behöva röra aktiedelen under totalt 10 år.
-
Ädelmetaller får 10% allokering för ”svarta svan” risker och hög inflation. Merparten i fysiskt guld via ETFer, samt en del Silver (som även drivs av elektrifiering och digitalisering). En del fysiskt i egen hand kanske.
Varför egna aktier?
Jag gillar indexfonder, men jag gillar även en bred egen aktieportfölj. Har man 30-50 aktier i väl valda globala företag, växande och stabila, i olika branscher både i Sverige och internationellt så närmar det sig en indexfond, med skillnaden att förvaltningsavgiften är 0%.
Coeli Global Selektiv kan vara ett alternativ för de som vill ha en krydda till indexfonder men inte inte gillar egna aktier. Men det ska nog bara vara som en krydda p.g.a. deras avgift (även om de över-presterat senaste åren). Tips är att läsa Andreas Brocks bok som de säljer på siten. Ger djupare insikter i hur han tänker kring aktie investeringar.
Varför inte fondrobotar?
I princip av samma anledningar som jag inte gillar fond-i-fond, mer utvecklat:
-
Varför betala 0.4% i avgift för en breddning av sortimentet som de har tillgång till jämfört med det vi alla har på Avanza/Nordnet? Vi har ju lärt oss här på RT att 80% av avkastningen beror på valet mellan aktier och räntor. Bara 20% av avkastningen beror på typ av fond och den specifika fonden. Kan deras tillgång på ytterligare investeringar verkligen betala en 0.4%ig avgift? Jag är tveksamt.
-
När jag vill sälja av och ta ut pengar från en fondrobot, så sker det enligt den fond-fördelning som gäller vid försäljningstillfället. Man kan inte styra vilka fonder man vill sälja av och ta ut. Sannolikt skulle jag föredra att sälja av fonder som gått bra, och inte de som råkar vara i en svacka, just när man behöver pengarna.
-
Ombalanseringen sker automatiskt/regelmässigt och är inget jag kan styra över, annat än jag går in och förändrar hela %andelen mellan aktier och räntor. Jag vill bestämma själv när och hur ombalansering går till, speciellt i en börskrasch.
Vilka nackdelar ser vi upplägget?
Förutom att vi aktivt väljer bort långa räntor (annat än bundna sparkonto i SEK) är nog den största risk psykologisk. Vi måste hantera att vid en krasch så kommer det att vara blodrött på konto med bara aktier/aktiefonder (-30% eller värre?). Det är ju tryggare att se en RT eller en 60/40 portfölj som rasat mindre, men vi får stålsätta oss och titta på totala utfallet istället. Det blir lättare att göra sin egen sammanställning av totalen och dess utfallet, eftersom det blir färre men större konton. Kanske det gör det lättare att inte stirra sig blind på specifika aktie/fondkonto.
Ja, så är det våra tankar går inför ”uttagsfasen”. Någon är i liknanden situation och tänker lika dant, eller helt motsatt?
Jag får jobba på min!
. Lika så så vet vi att våra vardalglia omkostnader kommer att minska då vi idag fortfarande har två av våra barn hemmaboendes. Hur mycket det påverkar är svårt att se, så vi har valt att kalkylera på de utgifter vi har idag, så får resten bli en bonus.