Spelet får nästan motsatt effekt på mig än vad som är tänkt. Jag blir irriterad på de dåliga val jag tydligen har gjort innan och, som andra varit inne på, att jag ens överväger vissa utgifter.
Mitt stackars barn och mitt husdjur får lida för att jag inte har haft vett nog att lägga undan till en buffert medan jag kunde - det är inte mig det är mest synd om i den situationen.
Man kan rekursivt applicera samma logik på spelkaraktärens föräldrar. Varför hade de inte vett nog att lära sitt barn privatekonomi? Och föräldrarnas föräldrar innan det, och innan det etc. etc.
Eget ansvar i all ära, men privatekonomi och riskhantering kommer inte naturligt, någon gång måste något väcka tanken hos en, ofta föräldrar eller någon annan i ens närhet. Växer man upp i ekonomisk utsatthet är det troligen inte många där att lära en den läxan, tyvärr.
Studieskulder är dessutom en fälla i USA, det är ju inte jämförbart med CSN.
Visst, men det blir då också tydligt att det de uppmuntrar till - donationer till någon som lever på detta sätt - inte är någon hållbar lösning på sikt.
Utan en beteendeförändring med klokare val med konsekvenstänk, kommer en donation i bästa fall leda till en tillfällig lindring, och i värsta fall fördröja insikter och ge incitament till fler dåliga val (“pengar på kontot, tjoho, nu kan vi köpa en till katt!”).
Jag skulle bli mer sugen att donera om det antingen handlade om antingen t ex en satsning på utbildning i privatekonomi (mer hållbart) eller hjälp till sådana som har haft ekonomisk otur på riktigt.
Jag tycker faktiskt inte heller att donationer till privatpersoner i USA är ett bra sätt att ge till välgörenhet, även om det är bättre än alternativet att inte hjälpa någon alls. USA är ett otroligt rikt land som dras med systematiska orättvisor som gör den socioekonomiska rörligheten liten — i Sverige är den socioekonomiska rörligheten betydligt högre.
Att använda insamlade pengar till att kampanja för samhällsförändringar som skapar bättre förutsättningar bör ju vara ett bra alternativ. Går pengarna från denna insamlingen till typ soppkök eller politiska kampanjer egentligen?
Inte ovanligt att personer som drabbas av svåra sjukdomar startar GoFundMe-kampanjer för att kunna betala av skulder. Det är egentligen helt sjukt.
Något intressant räknas Amerikaner till de i världen som ger mest till välgörenhet. Men då räknar man med donationer till t.ex. kyrkor, inklusive megakyrkorna.
Samma med stipendier. Problemet är att du då som behövande måste “fjäska in dig”, dvs du måste klappa folk medhårs, som bara ger till dig om de gillar dig. Det öppnar upp för allsköns missbruk och beroenden. Staten är nog därför i somliga scenarios en visserligen imperfekt men ändå bättre förmedlare av medel.