Håller med i mycket klokt som redan sagts. Man kan inte garantera lycka trots planerande då mycket kan hända i livet. Men man kan skapa goda förutsättningar för långsiktig lycka som att ta hand om kropp, själ, relationer och ekonomin. Sen kan man göra allt rätt men ändå inte känna lycka.
En del är lyckliga lite varje dag och duktiga på att via närvaro och tacksamhet vara lyckliga. Särskilt en nära vän som är buddist är exceptionell på detta och att se bortom vardagen.
Ja. Min plan är att generera mer tid genom att välja bort den största tidstjuven samt omfördela energi tack vare detta.
Pengar är ett medel i den resursomfördelningen.
Egentligen borde inte det här vara svårt. Det mesta handlar ju egentligen om att känna sig själv och ha en tydlig idé om vart man vill komma. Då brukar det gå att fixa.
När jag träffade min sambo berättade jag för henne att vi kommer att bo utomlands i framtiden. Riktigt hur det skulle gå till var inte särskilt tydligt då men det var ett viktigt mål för mig, där och då. Hon gick med på det, förmodligen utan att riktigt förstå vad hon så att säga tackade ja till. Dock kunde jag bedöma läget såpass bra att jag kunde se att hon skulle fixa den omställningen. Senare klarnade bilden och nu bor vi utomlands.
Hur påverkar det här planering av välmående?
Man minns tydligen slutet och toppen av en upplevelse bäst. Kanske är det därför man säger att man ska “sluta när det är som roligast”? Och “Inget godis före maten”. Kanske också därför man brukar avsluta med dessert? “Man ska spara det bästa till sist”.
Jag tänkte mest på mätbara förutsättningar som tex tid och energi. Det är det som jag tänker mig går i direkt konkurrens med andra saker, och det är planerbara. Tid med barn är en investering till exempel, kanske något som blir viktigt senare i livet för alla parter i form av tillit och förtroende. Det kräver att man engagerar sig. Dvs det går att långsiktigt ändra sitt liv så att man ger sig själv bättre förutsättningar för relationer, bättre förutsättningar för välmående i någon mening.
Jag har ingen generell koll på hur man gör detta bra 
men så klart individuella ideer som passar mig.
Ja, det är definitivt därför.
Och… för att när exempelvis festen är roligast har de flesta druckit lagom. Allt därefter är dumfylla, spya, slagsmål, otrohet och annat som inte smäller särskilt hört i min bok iaf.
När det gäller godis före maten så är det lättare att få barn att äta om de har nå’t att längta till och att desserten kommer sist även vid vuxenmåltider handlar om det ovan och om metabolismen, som jag åtminstone fått det förklarat för mig. Det skadar inte heller med lite socker om man lider av paltkoma.
Men inget av detta motsätter heller peak-end rule.
Det går inte att bli lycklig, det är en av de största myterna om psykologi. Man kan välja att leva så nära sin värderingar som möjligt, vilket förmodligen ger högre nivå av positiva känslor. Att sätta upp ett mål att bli lycklig, sett som ett tillstånd som man uppnår och sedan förblir i, riskerar att göra en besviken då det ingår i livet att under perioder (långa som korta) uppleva att man känner sig olycklig. Klokare då att sträva efter att leva ett meningsfullt liv i linje med sina värderingar
Välmående är kanske en annan sak, om man här hänvisar till den fysiska hälsan samt avsaknad av psykisk ohälsa) vilket tveklöst går att påverka genom att leva sunt (motion, prioritera sömn etc) samt ser till att utbilda sig och ha gott om pengar (extremt högt korrelat till fysiskt och mentalt välmående, i alla fall upp till en viss nivå)
Jag har landat i samma slutsats 
men med vissa osäkerheter pga ifrågasättanden som frågan i denna tråd tex.
Vill försöka undvika konstigheter som kommer av definitioner av ord och liknande.
Definerar man lycka som något “oväntat” går det nästan per definition inte att planera för det.
Jag skulle istället fråga: vad för typ av lycka, välmående eller positiva upplevelser GÅR att planera för ? Finns de ?
Min filosofi är att om man har en målbild och en intention som man tror på så kan man styra åt rätt håll. Möjligen är folk olika på den punkten, jag vet med mig att jag är väldigt värderingsstyrd. Andra är mer reaktiva och låter livet, vanorna och normerna leda dem.
Men tex har jag ända sedan mina barn varit små haft en värdering om att relationen är viktigare än resultat i objektiv mening. Dvs att ha en bra och nära relation med mina barn så att jag kan ha en bra relation med dem i långa loppet är viktigare än att följa regler. Det innebär tex att jag ansträngt mig för att lära mig att laga en relation när det blivit fel. Och jag anstränger mig för att vara överseende med sådant som inte är viktigt. Osv. Så jag har inte en planering med milstolpar men jag har principer jag tror på som grundar sig i målbilden ”god relation”.
När jag tänker planering för god relation tänker jag som sagt inte detaljerade målstolpar. Däremot tror jag på att planera sitt liv i stort så att det finns utrymme för detta.
En förälder som är på business trip och upptagen större delen av den korta egentliga gemensamma tiden som går att få med yngre barn i förskola eller skola är kanske inte förenligt med att ha en bra relation. Det blir då en planeringsfråga på “livs design” nivå. Mer pengar eller mer relation ?
Diskussionen vi hade grundade sig i vanlig planering i form av tid, pengar, val av aktiviteter osv. På 10 000m höjd. Dvs hemma med barn vs barnpassning och liknande planeringsbara saker.
Men om ingen i slutändan blir lyckligare av det (om inte lycka går att planera för) kanske det är bättre att fortsätta dra in en hög lön, köra på med affärsresor, anställa barnpassare och inte lägga så mycket extra tid på familj, relationer och annat man inbillar sig bidrar till ett bättre liv.
Det går att planera för lycka: Jag tänker att lycka är ett spektrum från absolut olycka till absolut lycka.
Det går att planera absolut olycka - pennalism, krig, tortyr. Eftersom det går att planera för den delen av spektrumet så borde detsamma gå att göra med andra delen av spektrumet.
En gourmetmiddag, ett massageprogram, en heminredning, ett konstverk, ett musikstycke.
Det går inte planera för lycka: Allting som upplevs upplevs i nuet. Det går inte att garantera framtida lycka. Därför är det bättre att ta ut lycka i förskott. Tänker man ständigt “Jag är eländig, men det är värt det. För jag kommer vara lycklig imorgon” så kommer man ständigt vara eländig.
Det går också att stänga av positiva intryck med cynism och pessimism. Planen påverkar mindre än attityden i stunden.
Det borde gå att tillämpa i fler sammanhang?
Avsluta arbetsdagen med något trevligt/gott/roligt
Avsluta städningen med en drink/öl/kaffe
Avsluta gympasset med bicepcurl eller bänkpress.
O.s.v.
Tror att det är en balansgång mellan att prioritera lycka nu och lycka senare. Sen går ju planer ibland åt pipan, men tror överlag det är bra att tänka lite på sikt.
Från ett rent själviskt perspektiv önskar jag att gårdagens version av mig hade gjort fler hjälpsamma saker. Jag vill därför göra fler hjälpsamma saker för morgondagens version av mig. Lös problem idag och njut av sinnesfrid imorgon. Klart att man måste njuta av dagen med, men då hjälper det att man försöker göra morgondagen bättre, då alla dagar är gårdagens morgondag.
Tänker allt från ekonomi till kost, träning, städning och att ta tag i problem innan de leder till stress.
Låter ju ganska smart. Spara en extra trevlig arbetsuppgift till sista halvtimmen om det går.
Gympass tror jag ingenting kan motivera mig att ens påbörja. 
Svårdefinierbara begrepp tänker jag. Välmående, hälsa, lycka är väl sällan särskilt statiska saker/tillstånd heller? En grej som hjälper mig att må bra mentalt är insikten om att också sjukdom, smärta, sorg och olycka ingår i ett förväntat liv. Allt samexisterar liksom och det går att behålla en känsla av mening i också dalarna. Jag har en något brokig bakgrund och har liksom inte ens sen tonåren haft en kropp som funkat som den ska men det går att leva gott ändå. Absolut, det går att ge sig själv plan mark att stå på men för mig handlar mycket om att hantera en väldigt oplan mark på ett sätt som tillåter mig att må bra.
Jag tänker att välmående och lycka är något som sker i stunden. Det går inte planera för.
Däremot kan man planera och utveckla förutsättningar som ökar sannolikheten att känna lycka.
Det är enormt mycket som ligger utanför vår kontrollzon. Andreas beteende, sjukdom, samhällsproblem etc. Det kan påverka min känsla av välmående vare sig jag planerat för det eller inte. Att planera det vi kan planera för, dvs det vi kan påverka tror jag däremot har stor effekt på vårt välmående.
Jag gör kopplingen till våra psykologiska behov och inre motivation. Det påverkar men är inte samma sak som välmående.
Jag tycker denna podden är intressant och angränsar till ämnet: 3.2 - Anna Tebelius Bodin - Mänsklig Motivation, en djupdykning i vår hjärna - SENU | Podcast on Spotify
Klart att det går att skapa förutsättningar som ökar chansen för framtida välmående.
T ex:
ställa sig i bostadskö på intressanta ställen där man kanske vill prova att bo.
träna och ta hand om sin kropp.
äta dricka / hälsosamt.
göra hälsokontroller tidigt vid konstigheter.*
vårda relationer, ffa till partner och jämnåriga/yngre personer.*
spara pengar.
möjliggör jobb inom roligt område.
säkerställ tillräcklig inkomst vid sjukskrivning, arbetslöshet, pension t ex genom a-kassa.
Så på det sättet tycker jag det går.
Sen kan ju allt gå åt skogen oavsett planering, särskilt hälsa och relationer.
Och på det sättet går det aldrig att planera. Allt kan vara perfekt, men frugan lämnar en plötsligt. Eller man får cancer.
Man kan planera och ha sina tankar/åsikter om vad välmående och sann lycka verkligen är. Betydligt lättare att planera sitt välmående tycker jag och visst skapar en god ekonomi en viss sorts välmående och lycka men inte den där djupare lyckan som kommer när man minst anar det, kan vara ett samtal, en överraskning, en aha upplevelse, ett oväntat möte, klarar av den där tuffa utmaningen osv. Men som sagt Livet kommer med största sannolikhet komma emellan någon gång där det inte spelar någon roll hur bra ekonomin är eller hur bra man mår utan då kan man bara hoppas att man har planerat/valt sina vänner noga, som tar emot en när man faller. Vänner som ger energi och inte snor den. Det är för mig en djupare lycka.
Det går definitivt att planera för olycka och fattigdom, bara att göra som genomsnittspersonen. Se till att göra tvärtom istället så har du goda förutsättningar för välmående.
Jag tycker inte att det finns en formel som gäller jämt. Jag lutar nästan åt att hög kvalitet men låg kvantitet är bättre än tvärtom i relationer. Däremot tror jag att det blir svårare att få till bra kvalitet om man inte är väldigt van vid att tona in barnen på deras våglängd (om vi nu fortfarande pratar om barn).
Har man en målbild för maratonet som föräldraskap är blir det lättare att se att det man satsar för stunden ska leda till. Jag har tonåringar och jag gör fortfarande en del uppgifter som är trista men jag får också väldigt mycket tillbaka i gemenskap och kärlek.