Har precis läst klart boken “Ledningen” av Gustav Boëthius. Någon annan som läst den?
Hade före boken ingen aning om vad vi gjorde med metangasen i Sverige efter västkusten. Men kortfattat så är den gasen orsaken till att vi har dricksvatten i Sverige. Så rätt viktigt med andra ord.
Har tidigare läst boken Elsystemkrisen som är av liknande tema fast då handlar om elsystemet.
Blir skrämd av att läsa detta och hur myndigheter i Sverige kan bete utan att de blir kriminella handlingar eller för den delen vart moralen finns hos människor. Får även samma känsla av politikerna i Sverige som framförallt vill att obekväm information döljs från dem så de ska kunna säga att de inte visste något. Man vill alltså hellre att det går åt helvete med Sverige bara man själv får fortsätta inom den politiska världen. Tycker det är en skrämmande utveckling i landet och undrar hur vi ska gå tillväga för att komma på rätt bana igen?
Att inte denna bok har skrivits om på varenda löpsedel och i varje nyhetsreportage med demonstrationer på gator med krav på ansvariga avgång är för mig helt obegripligt. Det som istället har skrivits om handlar om 15-30 dragpersoner i hela Sverige och om de borde få läsa böcker på bibliotek. För mig är det helt otroligt att detta är något mer än en rubrik i en lokaltidning…
Nu funderar jag på vad jag kan göra personligen för att få förändring på detta? Skulle vara första gången i mitt liv att faktiskt försöka påverka andra människor på ett större plan. Jag vill försöka hjälpa Gustav att sprida informationen. Vad kan jag göra? Tanken var att skriva till politiker men min känsla är att de är problemet och inte lösningen. Så nu sitter jag och försöker komponera mail till journalister för att försöka få liv i frågan.
Det blir ju så när man har representativ demokrati, att politiker fattar beslut om frågor som är så komplexa att knappast ens experter förstår alla konsekvenser av besluten. Att man dessutom avskaffat tjänstemannaansvaret gör ju inte saken bättre. Det blir helt enkelt svårt att hålla någon ansvarig och då kan i princip vad som helst inträffa. Ovanpå detta åsiktskorridorer och blockpolitik som förhindrar en rationell och informerad sakdiskussion.
Verkar vara en intressant bok. Har för mig att kopplingen är att man behöver naturgas för att tillverka de kemikalier som behövs för att rena dricksvattnet, i hela landet. Brist på sådana kemikalier är systemhotande och har väl uppmärksammats på senare tid men vad man gjort åt det vet jag inte. Hemligstämplat antagligen då man inte vill att främmande makt (Ryssland) ska veta för mycket om våra sårbarheter i samhället.
Används för framställningen av kemikalier som behövs vid rening. Inget som heller finns att köpa på den öppna marknaden så om de strular här så är det godnatt för kommunalt vatten i Sverige.
De som framförs är att gasen är framförallt bra för tillverkningsprocesser och att använda de för värmeframställning är ungefär lika smart som att använda direktverkande el före värme.
Några andra exempel på vad som tillverkas av metanen. Allt socker som används i Sverige, och med det i princip all inhemsk mat. Titta på valfri matvara och se om socker finns med.
Substanser som används för framställandet av insulin vilket skulle kunna innebära brist på insulin för miljontals alternativ 100-tals miljoner människor.
Tillverkningen av högkvalitativt stål för fin mekanisk utrustning typ kugghjul m.m.
Jo läste det där och tror inte på det för 5 öre tyvärr. Och saknar även motfrågor mot energimyndigheten från någon av de större nyhetsbyråerna. De som tagit upp detta är typ second opinion och även om de är lysande journalistik så skulle jag säga de är oerhört nischad och smal publik de når
Som han säger i boken (inte ordagrant) det är inte klandervärt att försöka och göra fel. Däremot att inte göra någonting är det.
Problemet är att de vägrat ta till sig informationen regeringen vägrar ta emot rapporter som innehåller information och myndigheten vägrar rapportera saker för det kan vara otrevligt för regeringen. Svårt för politiker att göra rätt om expertmyndigheterna inte berättar sanningen.
Du tror alltså att Energimyndigheten ljuger när man säger att påståendet om att viktig information inte vidareförts är inkorrekt? Fanns det något mer än författarens ord som underbyggde detta påstående i boken? Hur som är det värt att belysa problem som måste tas itu med eller risker som behöver hanteras.
Det är väl inte så konstigt då informationen är belagd med sekretess. Det riktigt intressanta blir då vad samhället/regeringen gör åt problemet, tidplan etc. Men även det är väl då belagt med sekretess.
Nä allting är ju författarens ord då det enda jag har som referens är hans bok. Men är massvis av referenser som drar mig till den slutsatsen. Som journalist borde de vara rätt enkelt att styrka då han varit noggrann med att journalföra Mail, anteckningar rapporter och mötesanteckningar i deras hanteringssystem för spårbarhet. Jag har ju inte hämtat ut de här uppgifterna personligen då jag inte ser vinningen i det då jag redan tror på författaren och knappast kan använda informationen vidare.
Hade dock varit lysande om uppdrag granskning eller liknande hämtade ut dessa och ställde följdfrågor och ser vad som faktiskt hänt.
Fast båda sakerna kan ju vara sant samtidigt med tanke på att det är Energimyndighetens mening att författaren inte har haft tillgång till kanalerna där informationen har överförts. Eller hur? Såklart om det inte skett är det ju en väldigt bekväm ursäkt som inte går att verifiera.
Även jag har skrivit på säkerhetsklassade dokument och vet innebörden. Likt hur författaren också var säkerhetsklassad och även var den under lagen som var ansvarig för gashantering vid krissituation och även den inom myndigheten med störst kännedom om sakfrågan. Att han skulle varit utelämnad ur detta finner jag högst otroligt och om de vore så skulle jag anse att de var ett nästan större problem. Skulle ju betyda att han inte kunde utföra jobbet som han lagligen var ansvarig för.
Svd har en artikel men den ligger under betalvägg. Hittade detta dock:
Sverige befinner sig i en kris vi inte vet om. Orsaken är att en statlig myndighet låtit bli att göra sitt jobb samt att ledningen undanhållit sanningen. Det skriver Peter Wennblad i en ledare i SvD och hänvisar till Gustav Boëthius, tidigare Energimyndigheten.
Gustav Boëthius sade upp sig från Energimyndigheten i september. Dessförinnan var han samordnare för Sveriges försörjning av naturgas. Men hans förtroende för Energimyndighetens ledning var slut sommaren 2022, skriver Wennblad.
”Den hade, enligt Gustav, försökt hjälpa regeringen att bli omvald i stället för att berätta sanningen om Sveriges gaskris”.
Bara 28 000 hushåll är uppkopplat mot det Västsvenska gasnätet men 98 procent av gasen används till företag och försörjningen är livsviktig inte bara för industrin utan också eftersom den bland annat är kritisk för rening av dricksvatten. Och denna gasförsörjningen är minst sagt sårbar, enligt Gustav Boëthiu.
”Efter min intervju med Gustav begär jag ut den fördjupade konsekvensbeskrivning han ville att Energimyndigheten skulle lämna till regeringen och riksdagen. Några dagar senare får jag den. Allt som handlar om vatten har belagts med sekretess”, skriver Peter Wennblad.
Den där säger inte så mycket utan pekar mest till ledaren i SvD som jag länkade ovan. Fanns en längre variant som bl.a. också hade en kommentar från Energimyndigheten:
Att Energimyndigheten ska ha undanhållit viktig information om gasförsörjningens roll för svensk vatten- och livsmedelsproduktion från den politiska ledningen förnekar myndigheten.
– Boken innehåller direkt felaktiga och helt ogrundade påståenden. Det mest allvarliga påståendet är att Energimyndigheten inte skulle ha fört vidare viktig information om gasförsörjningens roll för svensk vatten- och livsmedelsproduktion. Det stämmer inte alls. Regeringskansliet informerades regelbundet i frågan och även andra berörda myndigheter, vilket Boëthius var medveten om, säger Anders Wallinder, chef för avdelningen Energiberedskap vid Energimyndigheten till Tidningen Näringslivet.
Fanns det något mer än författarens ord som underbyggde detta påstående i boken? Hur som är det värt att belysa problem som måste tas itu med eller risker som behöver hanteras.