Det är många som just nu är oroade inför hur elpriserna kommer att te sig nu till vintern 2022, med rätta. Det finns dock, som jag ser det, en större elefant i rummet som vi inte får tappa fokus på nu när vi annars lätt agerar i affekt och panik inför den stundande vintern. Det jag pratar om är den framtida elkrisen år 2045. Så hoppa in i tidsmaskinen med mig!
Först lite bakgrund. I ”dagsläget” (år 2021) producerar Sverige ca 166 terawattimmar (TWh), varav ca 43% utgörs av vattenkraft, ca 31% av kärnkraft, ca 17% av vindkraft samt lite mindre andra poster och vi konsumerar ca 140 TWh (år 2021).
(Hämtad från ekonomifakta)
Enligt en prognos från Energiföretagen kan elanvändningen år 2045 uppgå till 310 TWh vilket motsvarar en ökning av dagens konsumtion med 120% och är nästan dubbelt så mycket som dagens elproduktion i Sverige klarar av att ge. Detta beror till stor del på stora energikrävande gröna industrisatsningar med vätgas som bas. T.ex. beräknas HYBRIT-projektet (SSAB+LKAB) att kräva ca 55 TWh el per år när produktionen är fullt utvecklad.
Det kommer alltså behövas en jäkla massa mer elproduktion för att kunna möta efterfrågan år 2045. Just nu pågår en debatt om huruvida den nuvarande elkrisen år 2022 ska lösas genom utbyggnad av sol-, vind-, vatten och/eller kärnkraft – men denna diskussion utgår, som jag upplever det, bara från dagens situation. Låt oss därför extrapolera diskussionen till år 2045.
Vattenfall har låtit genomföra LCA (Livscykelanalys) för utsläpp av koldioxid (CO2) för olika produktionsslag under elproduktionens hela livscykel. Av dessa framgår att kärnkraften orsakar ca 2.5 gram* CO2 per producerad kilowattimme (kWh), för vattenkraften är motsvarande siffra 4 gram, för vindkraften 12 gram (i vissa enskilda projekt bedömer man att man kan komma ner till 6-7 gram) och för solkraften får vi approximera värdet i figuren till ca 28 gram.
(Hämtad från Vattenfall)
Låt oss nu göra en förenklad beräkning där vi antar att Sveriges samtliga elproduktion år 2045, dvs. 310 TWh, skulle tillgodoses av ett och endast ett av dessa olika produktionsslag – och vi ignorerar alla problem med överföring, lagring, planerbarhet etc.
310 TWh motsvarar 310 000 000 000 kWh vilken innebär att koldioxidutsläppen för endast elproduktionen i Sverige skulle uppgå till:
-
Solkraft: 8 680 000 ton CO2
-
Vindkraft: 3 720 000 ton CO2 (eller 1 860 000 ton CO2 med den mer optimistiska siffran 6 gram/kWh)
-
Vattenkraft: 1 240 000 ton CO2
-
Kärnkraft: 775 000 ton CO2
Vad betyder då dessa ton hit och dit? Om vi ska uppnå klimatmålen enligt Parisavtalet (max 1,5 graders uppvärmning) så bedömer man att vi bara har möjlighet att släppa ut ca 1 ton koldioxid per person och år. I Sverige är vi ”idag” (år 2021) 10 452 326 personer och vi antar att detta hålls konstant till år 2045. Detta medför att Sverige har 10 452 326 ton CO2 per år att röra sig med. Givet denna begränsning så skulle endast elproduktionen i Sverige uppgå till:
-
Solkraft: 83% av Sveriges totala koldioxidutrymme
-
Vindkraft: 35,6% av Sveriges totala koldioxidutrymme (eller 17,8% med den mer optimistiska siffran 6 gram/kWh)
-
Vattenkraft: 11,9% av Sveriges totala koldioxidutrymme
-
Kärnkraft: 7,41% av Sveriges totala koldioxidutrymme
Naturligtvis kan det ske ytterligare teknikutveckling som skulle kunna minska CO2 per producerad kWh för sol- och vindkraft, framför allt om man kan utöka deras tekniska livslängd vilket är den stora boven – men samma möjlighet till teknisk utveckling gäller även vatten- och kärnkraft. Sammantaget framstår det dock tveklöst som att kärnkraft och vattenkraft måste utgöra basplattan i svensk elproduktion om vi ska ha kvar något realistiskt koldioxidutrymme i Sverige till annat än elproduktionen. Det är dock oklart hur mycket mer vattenkraft som kan byggas ut i landet – och då kvarstår kärnkraften som det bästa alternativet ur koldioxidsynpunkt. Övriga energislag kommer självklart behöva utgöra ett komplement – men på egen hand är de alldeles för koldioxidintensiva per producerad kWh.
Problemet är dock, om vi ska kunna möta upp behovet på 310 TWh till år 2045 så saknas det i dagsläget produktion av 144 TWh. Om denna brist skulle täckas av enbart kärnkraft saknas 11 stycken reaktorer motsvarande Olkiluoto 3 storlek som beräknas leverera 13 TWh per år. Vi skulle med andra ord behöva bygga en Olkiluoto 3 reaktor vartannat år fram till år 2045.
Jag vill inte förminska den elkris vi står inför här och nu, det kommer att slå hårt mot privatpersoner, företag och landet i stort – men vi får i denna oro inte tappa bort det faktum att vi står inför en ännu större utmaning framöver. En utmaning som jag helt ärligt just nu inte ser hur vi ska lösa på annat sätt än att vi kommer att tvingas att skrota flertalet prestigesatsningar inom den gröna industrirevolutionen på grund av bristande tillgång på el.
Välkommen till elkrisen år 2045.
(OBS. Jag är inte på något sätt kritisk till den gröna industrirevolutionen som pågår i Sverige just nu, tvärtom tror jag att det än en möjlighet för Sverige att faktiskt påverka utsläppen på global nivå på riktigt då t.ex. stålindustrin i världen idag står för ca 7 procent av de totala globala koldioxidutsläppen. Men vi måste ha ett nyktert och realistiskt förhållningssätt till de utmaningar som denna omställning kommer att medföra och inte stoppa huvudet i sanden och hoppas att det kommer att lösa sig - för som det ser ut just nu så kommer det inte alls att lösa sig.)
*Kärnkraftverk har en beräknad teknisk livslängd på sextio år, men siffran 2,5 gram CO2 per kWh tar hänsyn till att Ringhals 1 och 2 stängdes i förtid efter fyrtiofem år. Det faktiska värdet för CO2/kWh för kärnkraften är därmed troligtvis ännu lägre.
Så den idén har skrotats i de flesta kretsar.
