Fast du får tänka på att i en sådan situation så skulle det också finnas en massa högutbildade människor med erfarenhet av komplexa arbetsuppgifter som desperat letar efter en försörjning. Många av dessa människor som redan har 3-5 år av högskoleutbildning i baggaget lär inte ha några större problem att ta sig igenom ytterligare en utbildning på drygt ett år för att bli kock, undersköterska eller busschafför, om det verkligen inte fanns andra jobb.
Sett till ålderspyramiden så är gruppen 20-24 ungefär lika stor som 60-64 eller 65-69 så netto på arbetsmarknad blir ganska oförändrat.
Den stora skillnaden är att gen y (se 30-34) är betydligt större än gen z vilket betyder att branscher med arbetsgivare inom lågkvalificerade yrken som tycker om att behandla sina anställda som skit (se vilka som sista åren gråtit ut i media om att de haft svårt att anställa, exempelvis här och här) har gått från en guldålder där de kunde varka och välja bland hyfsat kompetenta delar av generationen när den stora generationen (födda slutet av 80-talet/början av 90-talet) skulle ut på arbetsmarknaden i svallvågorna av finans- och eurokrisen. Denna generation har nu avancerat vidare till mer kvalificerade och stadigvarande arbeten och blivit ersatta av en mindre generation. Dvs dessa arbetsgivares guldålder är över nu när de inte längre kan bete sig hur som helst då deras arbetskraft inte längre finns i överflöd.
Men detta förstår inte branscherna. Istället skjuter de ifrån sig och tror att folk har blivit lata när det egentligen handlar om att de får tillgång till det segment av nuvarande generation som de förtjänar. För att citera en av länkarna ovan:
Något har skett, det är svårt att säga exakt när och varför, men det är svårare att få tag i personal nu. För åtta, tio år sedan satte företaget in en annons och människor skickade in ansökningar och företaget anställde några av dem.
I dag är anställningsproceduren en uppsökande verksamhet. Företaget måste aktivt leta efter personal.
Tina Wahlroth på Kontakta säger att i n g e t av hennes medlemsföretag har sina stolar fyllda. De kan erbjuda 1000 – 1500 jobb omgående.
Under mina samtal med människor i branschen hör jag många hårda ord. Tina Wahlroths är inget undantag.
– Det finns en grupp unga som inte vill arbeta alls. De är lata. Det finns exempel där personalcheferna i våra medlemsföretag skrattar åt vissa ansökningar.
Så på kortare sikt är det nog bättre för nuvarande generation då de slipper de sämsta arbetsgivarna. På längre sikt när de ska in och konkurrera om mer kvalificerade jobb så kommer de dock få konkurrera med gen y som då har hunnit få mer erfarenhet än gen z, så där kan det bli svårare igen. Sen beror det mycket på hur den totala efterfrågan på arbetskraft ser ut i förhållande till tillgången och det är lite svårt att sia om då det kan slå åt båda håll beroende på hur saker utvecklar sig.
5 gillningar
För mig verkar det som att AI kommer ge sig på en hel del “högutbildade” framförallt eftersom den är väldigt bra på modeller. Dvs. Tolka röntgen, hjälpa en människa med en ekonomisk tolkning, programmering osv.
Tror själv att AI kommer ha svårt att ersätta mer praktiska yrken, men det händer väl också på lång sikt när robotteknik kan integreras väl med AI?
1 gillning
Äldre generationer kommer alltid klaga på yngre, nästintill en naturlag ju. 
Millenial själv, helt klart sunt att dra ner på arbetade timmar om man vill det.
6 gillningar
Marginalnyttan av pengar är avtagande. Har man redan tillräckligt så kan man fokusera på andra saker.
2 gillningar
De faktiska studierna, och även stora tech företag själva, säger att det inte stämmer. Antingen har de inte märkt någon skillnad, eller så har produktiviteten ökat.
Managers som vill se att du sitter på din stol eller the sunken cost fallacy med mycket dyra kontor bidrar förmodligen mycket mer.
Att säga att AI är “väldigt bra” på programmering är helt fel. Den klarar bara av enklare saker, och även då behöver en människa kontrollera vad den spottar ut.
Att skapa bra abstraktionsnivåer eller att lösa nya kluriga problem, som du inte bara kan kopiera lösningen från internet, är bland det viktigaste med programmering och det är AI:n värdelös på.
1 gillning
Det görs ju redan.
Absolut ja. Autonoma bilar är ju utan tvekan framtiden. Bara en tidsfråga.
Jag är generationen innan gen Z och jag förstår gen Z fullt ut i detta då jag har syskon i den generationen.
Växte upp med två föräldrar som jobbade konstant och aldrig verkade ha nå stora depåer pengar ändå. Att arbeta hårt är inte för mig förankrat i mycket pengar utan de är förankrat i “kan du hämta lillebror på förskolan för vi hinner inte hem tills dom stänger”.
Alltid trötta föräldrar och aldrig tid till något förutom arbete och pendling och tidsbrist och när helgen kommer var föräldrarna trötta så då fanns ingen ork eller ekonomi ändå att göra något.
Det har liksom blivit skräckexempel på hur jag inte vill leva mitt liv, inte mina syskon heller. Så jag känner lika som dom i frågan “Hellre ledigt”.
Kommer från en under medelinkomst familj.
11 gillningar
Eller hur! Jag kollar på mina föräldrar och deras föräldrar. Jobbade hårt in i graven och vad fick man för det? Vare sig pengar, tid, hälsa eller lycka. Deras liv==jobb, bara en kugge i maskineriet som gör det den ska och inget annat.
3 gillningar
Bara för att vi har många läkare betyder inte det att vår läkarkår ges bäst möjlighet att utföra sitt jobb. Läkare sitter fast i byråkratiskt skräpgöra (Läkare lägger en dag i veckan på administration) istället för att fokusera på sina patienter. Vi har (anektdotiska) fall där mängder av sjuka människor forslas mellan stafettläkare till stafettläkare.
Sorry, var bara tvungen att skjuta in min åsikt att de gör för mycket byråkratiskt skräp. Nu tillbaka till tråden:
Jag är född 95. Mellan att vilja ha ett bra jobb och en bra lön samtidigt som jag har frihet (under ansvar) så kan jag förstå mina generationssyskon när de säger att de inte vill arbeta för mycket. Om man inte mår mentalt bra ( ~25% av alla ungdomar i Sverige) så är det ett påfrestande ok att gå till ett jobb varje dag.
Njae, det är väl långt ifrån säkert att vi får självkörande bilar ännu. Iaf av typen att ratten blir tillval.
1 gillning
Instämmer i det till fullo. Detsamma gäller många stora yrkesgrupper i offentlig sektor.
Håller med om detta ang kontantinsats till 18 års dagen. Helt galet. Det är liksom ingen mänsklig rättighet att kunna köpa boende för ett par miljoner innan man arbetat en enda dag i sitt liv.
Samtidigt som jag fick första lönen vid 18 års ålder i början på 2000-talet så flyttade jag in i (hör och häpna) en hyreslägenhet! Känslan att flytta hemifrån och få betala sitt eget boende med pengar jag tjänat ihop själv kändes fantastiskt.
Det finns ett ordspråk typ; ”Ge barnet en fisk och det är mätt idag, lär det att fiska och det är mätt hela livet.”
Idag när andra föräldrar får veta att jag inte månadssparar till min 3-åring så blir jag nästan idiotförklarad 
Självklart kommer jag ju hjälpa till OM det behövs, men hon kommer klara sig så bra själv och växa av det.
2 gillningar
Det här är något jag tänker på när jag läser om DINKar och det ökande antalet singlar. Mycket av motiveringen till att jobba är att kunna försörja sin familj. Kanske ha råd med hus och fru. Nu har fruarna råd med sig själva. Hus har de flesta inte råd med själva oavsett jobb. Färre vill ha familj. Vad ska man då lägga pengarna på? Hellre gå ner i arbetstid då.
3 gillningar
Ju mer jag läser på och lär mig om AI och robottteknik och när man ser hur fort det gått på några få år och att utvecklingen verkar gå snabbare hela tiden så är jag av tron att relativt snart kommer arbete för människor knappt existera om vi TILLÅTER det politiskt. Jag tror personligen att det politiska och kulturella kommer ta längre tid att få plats än det gör för tekniken att på allvar börja kunna ersätta mänskligt arbete i större skala.
Hur ska arbetskraft bestående av maskiner beskattas, hur ska människor försörja sig själva? Vi behöver ha implementerat medborgarlön, börja tänka om kring det kulturell kring arbete och vad som ger mening i livet, vad ska ersätta känslan av utveckling, problemlösning, samhörighet, mening och syfte och det identitetskapande som arbete idag medför för individen etc etc
Att skapa en vardag för människor som känns utvecklande och meningsfull utan arbete tror jag blir den stora utmaningen.
Tror det är en absolut möjlighet att för de som föds om 30-50 år kommer arbete aldrig vara en del av deras liv och som de förundrat får höra historier om från far och morföräldrar.
Hörde något för ett tag sedan som fastnat lite
“Dina mor och farföräldrar arbetade för att överleva.
Dina föräldrar arbetade för att leva.
Din generation arbetar för att uppleva”
2 gillningar
Något som totalt missas här och jag personligen upplever många förbiser är
Vad är definitionen av att "Jobba hårt"?
Min anekdotiska erfarenhet är att kärnan i uttrycket är att “sitta många timmar”. Det finns en status bland boomers att hävda att man var på jobbet i 11 timmar och kom hem vid midnatt.
Notera ordmärkningen på att det är skillnad på att “få saker gjort” och att “sitta många timmar”. Resultat av arbete upplever jag sällan är fokus utan det är just en absolut mängd av timmar som är viktigast i hur folk använder uttrycket “jobbar hårt”, enligt mig
Yngre generationer verkar inte se samma status i att “sitta länge” på jobbet.
EDIT:
Tillägg, samt jag upplever det inte finns lika mycket av mentaliteten av att “jobba gratis övertid” för att hamna i bättre ordalag med en kollega och kanske få “turen” att få en belöning för det om 5 år, framför alla andra som gör likadant. Man arbetar enligt kontraktet man har
10 gillningar
Som gen Z vill jag påstå att de flesta här är rätt så tondöva
Jag har haft extrem tur i min egna finansiella historia där jag t.ex. lyckades köpa mark för ynka 4 års sommarjobbslöner under -08 krisen.
Kollar man sen på min far så frågar man då var han skulle varit med min tur i mitt livsskede och då blir jag avundsjuk.
För det första var hans lön betydligt högre jämfört med levnadskostnaden: hade jag tjänat 350 kr/tim (enligt KPI) som otränad springpojke kan jag ju lova att min “lämna 16:00, inte 16:01” policy kunde ändrats.
För det andra var min extrema tur det vanliga: för de ~1000 timmarna jag arbetat fanns det flertalet gårdar till salu när han var 16 i mitt område.
För det tredje fanns det lätt tillgång till att skapa kontakter: jag var den enda pojken inom 8 kilometer när jag växte upp. min far hade 35 vänner inom 2.
Detta är på en mindre ort på landsbygden men från vad jag hört så upplever många i min ålder liknande saker i städerna.
3 gillningar
Och framförallt…om ingen har inkomst, vem ska då köpa det AI producerar?
Så ja, någon form av distributionsmodell för producerat överskott? Kanske robotskatt och medborgarlön eller något liknande