Sedan några år tillbaka har vi fått vänja oss med tiggare utanför ICA. Personligen har jag mycket svårt för tiggeriet. Mest för att det är så förnedrande men även för att vissa av de som står där med utsträckt hand utnyttjas av ligor.
Jag ger inget till tiggare. Flackar med blicken, och går förbi.
Hur resonerar ni på forumet? Detta är mitt första inlägg på forumet, har läst många inlägg och nu är det dags för mitt första inlägg.
Välkommen till forumet @Seneca och kul att du postade ett inlägg.
Dock, med tanke på ämnet är det viss risk för att det kommer spåra ut och antingen stängas eller hamna i “Hett ämne”-kategorin som man behöver vara en lite längre medlem för att komma åt.
Uppmaning till er som svarar: låt oss INTE göra detta till en diskussion om invandring, politik utan hålla oss till TS frågeställning.
Jag ger ibland men framförallt har jag stålsatt mig alltid se personen, möta blicken och ibland le och nicka och till och med säga hej om de finns i mitt blickfång när jag går förbi. De finns där, de är en del av det samhället vi lever i - de försvinner inte bara för att vi inte vill se dem.
Nej - men jag har gett bort panten några gånger. Donerar månatligen till stadsmissionen som jag tycker gör ett bra jobb för att hjälpa utsatta människor i Stockholm.
Nej, skänker aldrig till tiggare då jag inte tror att detta är vad det utger sig för att vara. Skänker dock till hjälporganisationer och jobbar själv gratis i en sådan. Tror inte att man löser något med att ge tiggarna pengar. Finns mängder med bättre sätt att hjälpa, detta är tyvärr ett bedrägeri som spelar på skuldkänslor hos människor.
Jag satt en lång stund och pratade med en tiggare en gång. Tänkte vara snäll och ge honom något att äta, men han blev riktigt missnöjd och ville inte ens ta emot gåvan (har för mig det var lite bröd och äpplen eller liknande). Jag ryckte det var lite skumt.
Han sade han var ifrån Bulgarien och att landet drabbats av korruption. Han hade fru och massa barn hemma. Jag frågade hur han kommit ända hit. Han sade att de organiserade resor hit för att samla pengar.
Jag blev riktigt snopen. Jag trodde det var en myt med organiserat tiggeri. Det här var nog åtta år sedan. Har inte sett många tiggare sedan. Jag associerar det inte med Rasmus på luffen längre i alla fall.
Jag ger sällan, gett pant, gett pengar till de som ser ut att vara ”behövande/genuin”. Skyltar med text och bilder på familj känns mer organiserat. Det mesta kanske är det, hur kan en o organiserad ”behövande/genuin” sitta på samma ställe vid en stor mataffär i en medelstor kommun utan att bli bortkörd av de organiserade. Hur tog de sig hit osv.
Det är svårt, de som sitter där behöver förmodligen hjälp, men man hjälper bättre genom att skänka på andra sätt.
Blir jag ekonomiskt oberoende skulle jag vilja hjälpa någon trevlig som hamnat där ur situationen.
När samma personer har suttit på samma ställe runt Linköping i mer än 10 år och tiggt så undrar jag varför Sverige inte har införlivat EU-direktivet som medger fri vistelse endast upp till tre månader om man inte har försörjning.
Det är både förnedrande och förlamande för personernas utveckling att bli fast i tiggarrollen.
Oj. Hade inga tankar på trolla forumet. Men du har naturligtvis rätt, denna tråd kan ju spåra ur, om inte folk håller sig till saken: Huruvida man ger pengar eller inte.
Jag ger inte, med motivering att jag ger till “Läkare utan gränser”.
Det jag skäms lite för, är att jag undviker att möta blicken, på den människa som sitter där och räcker ut handen. Men det är min egen känsla som jag får jobba med.
Jag betalar otroliga summor skatt genom livet och är okej med det, men tänker inte ge bort den lilla delen av kakan jag får behålla själv när jag redan ger bort mer än hälften av allt jag tjänar.
Men tacksam att vi har det så bra i Sverige och att alla har rätt till skola och sjukvård bland annat! Men känner att jag måste få behålla en liten del av frukten från mitt arbete ändå.
Folk som sitter med en skyllt “jag är hungrig” eller “mata min hund”, säger inget och stör mig inte, har jag inget emot och tömmer ibland fickan då jag har lite småskrap.
Men de som går runt och ber om “10 cent” eller “en euro till bussen” tycker jag borde förbjudas. En gång var dert störning i spårvagnstrafiken och samma snubbe hann gå förbi mig tre gånger samma morgon. Helt sjukt!
Värst är de som stoppar en på gatan och lägger igång en normal dialog på ett par minuter, verkar som om de ber om hjälp om vägen eller någon annan rekommendation, för att sedan be om pengar till något/någon.
Gav en slant till en sådan. Direkt ville de ha lika mycket till! Aldrig igen! Noll tacksamhet.
Jag har både gett pengar, köpt saker av dom och köpt saker till dom. Detta gjordes ganska frekvent när jag var student. Nuförtiden händer det väldigt sällan. Vet ej varför jag har ändrat mig i frågan. En anledning är nog att jag sällan har kontanter på mig längre.
Dock ger jag gärna bort ett käckt litet leende när jag går förbi
Läste i tidningen Fokus om hur man i Eskilstuna införde tillstånd för tiggeri. I och med det så fick man också ett datum på när verksamheten började och man förnyade inte tillstånd för personer från andra EU länder om de vistats i landet utan inkomst för länge.
I övrigt skänker jag varje månad till välgörenhet som har 90 konton vilket jag hoppas gör att pengarna används konstruktivt.
Jag har betalt för folk i kassan framför mig som saknat kronor och ören för att göra rätt för sig. Sist var en minderårig grabb som verkade vara av det mobbade slaget. Saknades inte mycket, och av varorna att döma så handlade han åt någon annan… Jag sa att jag betalar det han saknade.
Det gav mig någon form av egenmäld, tårfylld, dubbelslagskänsla av lycka.
Tiggare får inte en spänn då jag möjligen fördomsfullt tror att det går till organiserad verksamhet. Må vara min bristande förmåga att kunna avläsa människorna som bevandrar sig med denna företagsamhet.
UF företag köper jag i princip alltid av, likaså jultidningsförsäljare.
Romer som tvättar bilrutan i Paris blir jag bara stressad och upprörd av.
Att tigga är enligt min uppfostran förknippat med skam.
Jag ger aldrig. Jag har aldrig pengar på mig, men framförallt är min känsla att det inte löser någonting. Jag kan ge pengar till bestående lösningar, men att tigga ledar bara till att tigga mer. Däremot tycker jag synd om människorna som sitter där, att tigga måste kännas oerhört förnedrande.
Ger aldrig, inte ens pant. Som ovanstående löser det inga bekymmer öht. Om du inte gillar tiggeri förstås. I Sverige finns det inga behov som behöver fyllas om du har uppehållsrätt.
