Jag tror det är mer såhär: Jag kommer dö en dag och saker som bara gagnar mig själv kommer försvinna med mig. Sedan är det en skala. Allt kommer ju försvinna, men vissa saker gagnar fler, mer och över längre tid. Det blir mer meningsfullt och roligt då.
Självklart ger det viss bekräftelse och stolthet, och vem vill inte ha det? Det är väl en nödvändig norm och instinkt för att någon grupp ska vara beständig?