Det här med bilar är en grej för mig. Jag är nog vad man skulle kalla väldigt bilintresserad, men jag är totalt emot alla former av märkestönterier. Man får inte vad man betalar för.
För det första tycker jag att det är onödigt med all form av “kolla vad jag betalade för”. Jag var bra sugen på en Alfa Romeo Quadrofoglio ett tag för att dels låter de ju som monster, och dels är det lite “sleeper” varning över dem. Folk tror inte att de är monster, men de gör 0 - 100 snabbare än de allra flesta Lamborghini / snik-ferrarrisarna. Och var helt klar med att 99% av de bilarna vi ser här i Sverige är just sönderkörda, 10 år gamla sportbilar som enbart ägs för att få hem lite extra ragg från stureplan.
För det andra tycker jag investeringen i dem är helt sinnessjuka. Med tanke på vart utvecklingen går just nu så måste man förstå att de är skitbilar om 10 år. De kostar skjortan när de går sönder, de kostar skjortan att serva, de kostar skjortan att köra, de är stöldbegärliga som fasen, de är otympliga osv osv osv. Min Volvo kombi har fler hästar än Ferrarrin som körs runt i Miami Vice.
För det tredje så finns det numera elbilar. Det en sportbil har egentligen är ju lätt vikt och vrid på låga varv. De skjuter ifrån en vid rödljusen. Xpeng G9 performance, en bil du kan ha för runt 8000 i månaden med låg förmånsbeskattning osv, har 700+ nm vrid, och med elmotor så betyder det från stillastående. För jämförelse kan ju alla, ALLA, raggare med drömmar om en 6l V8 med dubbelturbo, gå och sätta sig på uthuset. En skrikande 6000 rpm 6,4l hemi kommer kanske upp dit med lite pill, men hur du än går från 0 så GÅR DET INTE att komma i närheten av el. Du kör ifrån i stort sett alla sportbilsnissar med en baklucka med 5 kassar matvaror och ISOFix-stolarna för ungarna i bak. Kul.
Nu ska det ju också sägas att jag aldrig skulle ha en bil över 50 000kr när jag gick ur skolan. Sen blev det 100 000, sen 200 000, och nu sitter jag här med bilar för bra mycket över det. Om man har intresset så tror jag absolut att det finns en situation där JAG skulle haft nog med pengar för att lägga någon miljon på en bil. Men det skulle definitivt inte vara en ferrari, porsche, lamborghini etc.
Nyaste kärleken är väl Hyundai Ioniq 5N (eller kanske 6N nu?). En liten fuling som kör 0-100 lika fort som en Pagani Huayra med en V12 dubbelturbo. Dom börjar vid cirkus 20 miljoner. Finns en lågmilare ute för runt 50 mille om någon är sugen. Kan ni sätta ord på hur förbannad man blir om man ställer sig bredvid en ful liten 700 000krs hyundai i sin 50 miljoners superbil, ser att de har 2 barnstolar i bak och sen drar den personen förbi en när man försöker köra ifrån dem vid ett rödljus? I en förbannad mini-suv?
Att driva ett företag inom energisektorn, och då förnybart eller annat miljöjox, innebär att man är en hycklare om man har en sportbil som inte är 100% el. Det bara är så, ingen avundsjuka eller så för min del. Du kan ju få in en 1250 hästars eldriven kinesisk kejsar-kärra för den pengen.
Är nog krav att ha Kia om man ska bo här.
