Jag tänker att man måste göra skillnad på avund och avundsjuka.
Avund = imponerande, så där skulle jag också vilja ha det.
Avundsjuka = tycker inte att han/hon skall ha det där samtidigt som man vill ha det själv.
Rätt stor skillnad.
Jag pratade med en barndomskompis som är högadel. Han har typ 5000 hektar åkermark och massa bondgårdar som hör till, han har i princip en bondgård på steroider och han berättade att har han tur kan han åka iväg 3 veckor om året.
Jag avundas honom inte det minsta och skulle inte vilja byta med honom.
Jag vet inte varför jag inte bryr mig om vad grannen har för bil(ar). Min farsa hade en oerhörd förmåga att skita högtidligt i vad folk tyckte och tänkte så den kanske ärvt det från honom. Man behöver inte göra exakt som alla andra.
t ex bor jag väldigt billigt, har inga krukväxter, inga husdjur och inga barn/familj så jag har möjlighet att resa. Det tycker jag är ovärderligt.
Mitt liv påverkar ju inte vad grannen kör för bil? jag begriper inte riktigt. 
3 gillningar
Håller inte med. 
Att tänka: “imponerande, så där skulle jag också vilja ha det.” är ju inspirerande!
Har man växt upp fattigt blir föga förvånande ens högsta mål att ta sig ur fattigmanslivet asap. Jag tycker iaf det.
Om man är så djävulusiskt trött på att vara fattig så borde väl ens högsta prioritet vara att sluta vara fattig?
Men uppenbarligen tänker inte alla så. Dom är så bekväma i att det är kört. Hade det funnits något att göra åt saken så måste dom ju anstränga sig.
1 gillning
Svar B får mig att må bättre alla dagar i veckan, även om jag har fel. 
För egen del så har jag funnit att allt det där man ville ha när man inte hade pengar (gällande saker för egen del) inte känns lockande alls när jag nu kan köpa i stort sett vad jag vill. Att äga en Ferrari känns nästan jobbigt nu när jag kan realisera det. Personlig mognad och mycket arbete med min person har säkert spelat in men jag tror mycket vill ha känsla gäller det man inte kan få. Det och behov av någon form status signalerande för att visa sitt ”värde”.
6 gillningar
Du får tycka vad du vill 
Inspirerande är garanterat mer positivt laddat, helt enig. Men avund är kanske mer en känsla av att jag vill också ha det som en annan (men är kanske inte beredd att göra vad som krävs/alternativt känner en uppgivenhet att man aldrig kan nå dit/alternativt är beredd att gör något men tycker att det är jobbigt).
Inspirerande blir väl mer: wow, så där skall jag oxå ha det när jag är klar med x.
Avundsjuka däremot är destruktivt och man blandar in känslor kring orättvisa etcetera och lägger energi på att tycka att någon inte borde få ha det på ett visst sätt eftersom jag inte har det så och så vidare. Typ
1 gillning
Men visst är känslan av att kunna göra det skön? Även om du inte kommer att göra det?
Jag tror garanterat att personer som vet att de kan göra saker även om de inte vill göra dem känner generellt mindre missunnsamhet när andra gör en show off.
4 gillningar
I stort sätt inga alls då… Tänkt möjligen på att jag själv hade lagt pengarna på någon annan bil istället…
1 gillning
Absolut jag värdesätter verkligen möjligheten att kunna köpa en Ferrari eller dyra klockor etc. Frihet att fritt själv kunna bestämma vilka begränsningar jag ska leva efter är viktig för mig. Att begränsas av andra eller min fysiska, psykiska eller ekonomiska status vill jag minimera.
3 gillningar
Bara jag som aldrig hade köpt en Ferrari även om man hade haft pengar i överflöd? Varför göra sig själv till en måltavla?
10 gillningar
Det är väl ett allmänt problem att brottas med som rik. Samma om man ska köpa ett finare hus, trevlig klocka etc.
Jag har varit mycket motorintresserad tidigare och är det till viss del fortfarande. Ändå känns lockelsen med supersportbilar sedan länge förbi, undantaget veteranfordon.
Kan inte heller påstå att jag känner någon som helst avundsjuka inför det faktum att det finns folk som är ofattbart mycket rikare än vad jag själv någonsin kommer bli. Mitt liv är inte deras och har så aldrig heller varit. Jag sköter mitt och de sköter förhoppningsvis sitt. Alla nöjda och belåtna 
3 gillningar
Att jag slutade jämföra och värdera mitt liv efter andras livsstil för länge sen.
Mår man dåligt av grannar med mer och dyrare prylar än en själv, så kan det vara en idé att flytta. Eller fråga sig själv vad som är viktigast i ens eget liv.
Det senare gör nog mest på sikt.
Älskar själv fina gamla fina veteranbilar och andra fina och dyra saker, men ofta räcker det med att se dom och njuta av att slippa det hårda jobb och de uppoffringar som ofta ligger bakom varje pryl.
Det som är viktigt på riktigt för mig, lägger jag tid och ansträngning på redan.
Jag skulle kunna äga både en Ferrari och en ny iPad om det vore viktigt för mig. Men skulle jag bli lyckligare för det? Nej.
Så köper blommor och kolonilottsprylar i stället. Kanske att någon granne är lika avis på mig, som du är på grannen. 
7 gillningar
Rikedom upplevs och känns ju alltid i relationen till andra i ens omgivning. Du kan ha det hur bra som helst, men så kommer någon förbi och glänser och plötsligt känns det du har själv lite mindre glansigt.
Jag har landat i att det nästan är omöjligt att inte jämföra sig. Det är nog så de flesta människor fungerar? Ibland sköljer det över mig ganska brutalt faktiskt, en känsla av hur lite jag uppnått och upplevt, när jag jämför mig med andra. En dålig trigger för mig är hus. Jag har alltid varit fascinerad av riktigt fina hus och där kan jag, 50 år gammal, faktiskt känna genuin avundsjuka. En virtuell husvisning av Marcus Persons mansion i LA är inte bra för min mentala status. 
Tragiskt naturligtvis, men det går som tur är över ganska snabbt.
Är man samlare och insatt tycker jag det är ett onödigt steg att ha massa pengar på banken. Kan lika väl ha köpkraften investerad i samlingen. Många samlarmarknader som helhet överavkastar mot börsen och de är dessutom mycket mindre effektiva.
2 gillningar
Med ett par Ferrari så blir allt mer komplicerat, man väcker jante hos de som inte har någon medan ens egen jante väcks av de som inte bara har bilarna utan även båtarna, sedan är det fastigheter utspridda på väl valda platser i världen, privatjet osv. Bortsett från några få individer så finns det alltid någon som är högre upp i pyramiden. Är nära bekant med och vänner med flera av ”de stora familjerna” men hade aldrig bytt plats med någon av dem.
De jag känner som har lyckats väl med stealth wealth och ett balanserat liv verkar trivas mycket bättre i sina egna skinn.
För egen del var det en stor livshändelse att gå på en stor båtmässa och känna att båtarna man tidigare drömde faktiskt kunde bli en verklighet. Jag har skrivit om det tidigare, när man väl har börjat blivit inbjuden på privata visningar och ”by invitation only” så inser man att man bara är en mindre fisk i en ännu mindre damm. Den där stora båten blir inte allt som man har tänkt sig.
Den verkliga valutan är tid och jag känner inte en enda Ferrariägare som har / tar sig tid att njuta av alla frukterna, de är fullt upptagna med att springa på nästa boll och dra in mer pengar till xxx.
Men det är lite intressant att se, hur olika det påverkar olika individer i de här familjerna. Jag skulle påstå att de som lever ett relativt blygsamt liv med en del guldkanter men som satsar tid på nära och kära verkar må bäst.
Som Ramsay brukar säga: ”Millionaires drive used Toyota’s”. Mitt eget prefix där är nog ”happy”
7 gillningar
Han kanske inte bryr sig om förnyelsebart. Kan ju lika gärna vara modulär kärnkraft han arbetar inom? Oavsett så tänker jag att han nog har järnkoll på inom vilken ekonomisk trend han f n ska investera eller jobba inom. “Det här är mina värderingar. Tycker du inte om mina värderingar så har jag andra” 
1 gillning
Fast det kan ju i sig vara något som är väldigt tillfredsställande för många, på samma sätt som tid är viktigt för andra?
Avundsjuka är (enligt SAOL) en varaktig känsla av avund, så de två beskriver nog samma sak.
Den ena i nuet och den andra över tid.
Att missunna någon något däremot …
1 gillning
Förresten, jag har ingen Ferrari men om jag hade en misstänker jag att upplevelsen skulle vara nånting i stil med: 50% oroa sig för dörruppslag och lackskador, 45% vara förbannad för att man sitter i trafik i 30 med sin bil som kan gå 300 och 5% kul som sedan resulterar i fortkörningsböter.
Fattar inte varför man ska ha en sån bil om man inte råkar bo nära en bana så man kan ha kul med den. Och gör man det kan man ha minst lika kul med en motorcykel som kostar en bråkdel så mycket! 
Tycker faktiskt det är otroligt befriande att ha en bil som man inte behöver oroa sig för varje gång man parkerar.
6 gillningar